För 2 år sedan lämnade jag in en motion till Kommunfullmäktige i Höör med ett förslag att man ska undersöka möjligheterna av att göra Höörs kommun till en Fairtrade City. Igår gick den äntligen igenom. Det betyder inte att Höör i slutänden säkert blir det, men det är i vart fall en bra början. Nu ska enligt motionen en grupp tillsättas med syfte att ta reda på vad det innebär att vara en Fairtrade City, vad som krävs och vad det kostar.
Över 50 kommuner i Sverige har hittills blivit Fairtrade Cities. I Skåne är det Malmö, Lund, Landskrona och Ängelholm, och Helsingborg sällar sig snart till dem. Det betyder att man i dessa kommuner arbetar för en hållbar utveckling genom att stötta bl. a. kaffe-, te- och bananodlare så att de får rimliga löner och kan bygga skolor och sjukstugor i sina byar.
Om du vill läsa mer om Fairtrade City gå in på http:www.fairtrade.se/
Vill du läsa motionen i in helhet hittar du den på www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=204704
Höör – en Fairtrade City?
26 januari, 2012En gång författare …
17 januari, 2012
I augusti 2011 beslöt jag mig för att sluta skriva. Ett motstånd hade vuxit fram inom mig och fick mig att se skrivandet som den förfärligaste sysselsättning. Det bottnade säkerligen i de två årens författarskola och umgänget med de otroligt ambitiösa blivande författarna. Jag greps av en känsla av fåfängligheters fåfänglighet. Vad ska allt tjäna till? frågade jag mig. Världen är redan överfull av böcker.
Hösten gick och se vad som hände! När jag väl hade bestämt mig, och fått frid i sinnet, upptäckte jag till min häpnad att min skrivförmåga fanns kvar på djupet, helt opåverkad. Den får mig att skriva alla möjliga saker i alla möjliga sammanhang. Den går faktiskt inte att stänga av. Även om jag inte har en penna till hands formulerar jag mig ständigt, inom mig. Och det behöver ju inte bli något för offentligheten. Det är ett lustfyllt sätt att leva.
Magi för bättre ekonomi
7 januari, 2012
Mitt första inlägg för det nya året handlar om hur man förbättrar sin ekonomi med hjälp av magi. Det är en instruktion som även den ovana häxan kan använda sig av. Metoden är inte farlig att utföra och har inga skadliga verkningar, varken för dig själv eller någon annan.
Så här gör du:
Tillverka en amulett av en liten grön tygpåse. Lägg i något av silver, t.ex. ett mynt, lite torkad ört, t.ex. gurkört, penningört, gullregn eller saffran och några saltkristaller.
Gå upp på ett berg eller åtminstone toppen av en kulle. Gör det mitt på dagen när solens kraft är som starkast, och samtidigt enligt almanackan är fullmåne. Amuletten hänger du om halsen eller lägger i en ficka nära hjärtat.
Sträck upp armarna mot himlen. Tänk dig att där finns höga, gudomliga väsen som kan ingripa och ordna i ditt liv. Tacka dem av hela ditt hjärta för att du alltid får vad du behöver. Stå en lång stund och gläd dig åt att du alltid har en tillfredsställande ekonomi, inga ekonomiska problem alls och att du till och med har råd att unna dig en guldkant då och då. Tacka för att du har tillgång till ett överflöd, så att du till och med har råd att ge bort en del av det till dem som har det sämre. Tacka för att du har råd att ge gåvor till dina vänner.
Ta sedan amuletten i handen och läs den här ramsan:
Flyt som vatten, flöda som solsken, fyll min skål och rinn över.
Jag ger och jag tar emot, önskar och uppfyller, tackar och offrar i helig harmoni.
Sedan gräver du ner amuletten i jorden. Avsluta med att tacka Moder Jord för att hon alltid uppfyller dina önskningar.
Om du gör denna magiska ceremoni på fullaste allvar kommer du så småningom att märka en förändring till det bättre för din ekonomi. Vill du upprepa ceremonin, för att din önskan ska bli tydligare för dig själv, kan du göra det vid nästa fullmåne.
Den bästa julen
23 december, 2011
För alla oss som är trötta på det hysteriska julfirandet finns det massor av möjligheter. Då tänker jag inte på resor till sol och badstränder, som är en ovanligt kostsam och klimatosmart lösning. Jag är istället ute efter att hitta verklig julstämning på olika enkla sätt. Här är några förslag:
Sitt alldeles stilla i 30 minuter.
Baka ett vörtbröd och känn doften.
Gå till skogen och lägg små, små högar av solrosfrön eller havregryn på stubbar och stenar. Önska fåglarna God Jul!
Gör en enkel krans av granris och häng på ytterdörren. Granriset hittar du på marken under granar eller på torget efter julgransförsäljningen.
Tänd levande ljus och sjung en julpsalm.
Laga en enda julrätt, t.ex. ris á la Malta.
Gör något av detta med vakenhet och närvaro, så räcker det för att julen ska komma in i ditt hus. Om du gärna vill ge julklappar, men är övertygad antikonsumist så har jag förslag även där. Jag kan inte ge detaljerade exempel, för då blir mina klappar ingen överraskning för mina barn och barnbarn. Men jag kan avslöja så mycket som att det handlar om sånt som du har och kan ge bort, sånt som du själv kan göra och sånt som du kan tillaga. Tala om för mottagaren att du praktiserar antikonsumism, så att de får rätt inställning till gåvan innan de öppnar paketet.
Vad är Gud?
8 december, 2011
Vi är många som talar om Gud, var och en utifrån sin tro. Vi utvecklar vår uppfattning och är stolta över att ha en tro, en del till och med slåss för den. För just vår tro måste ju vara den enda rätta – varför skulle vi annars ha valt den?
Men det är bara oss själva vi ser, bara oss själva vi tror på. Den Gud vi föreställer oss är en illusion, skapad av oss själva. Men när vi genomskådar illusionen och ser tvärsigenom alla dimridåer, när vi upplever tomheten och tystnaden, då är Gud där.
Under sömnen
27 november, 2011
Ensam med katten lyssnar jag till stormens dån. Mörkret står tätt inpå knutarna och jag måste vänta tills dagen gryr innan jag kan se om växthuset står kvar och om någon stor gren har fallit ner från eken. Teo jobbar natt. Snart ska jag gå och lägga mig och sova.
Vad händer egentligen när vi sover? I vilken värld vistas vi? Är drömmarna glimtar från den världen? Är det dit vi kommer när vi dör? Kanske sömnen och döden skiljer sig enbart genom att den senare är utan återvändo på morgonen.
Jag har gjort en bild av de tankarna. Du ser den här ovan. Originalet hänger just nu på Höörs Konstförenings Amatörutställning på Kulturhuset Anders. Du får gärna mejla mig dina tankar om bilden. E-postadressen finns under Kontakt.
Berättandets konst
13 november, 2011
Det närmar sig! Om tio dagar ska vi för första gången hålla Berättarcafé i Höör, nämligen torsdagen den 24 november. Vi kommer att hålla till på Kungshällan vid Lilla Torg och börjar kl. 18.30. Det kommer att finnas kaffe, te och kakor till billigt pris. Men inträdet är gratis.
Vi vänder oss inte i första hand till barn, utan detta är en verksamhet för vuxna i alla åldrar, även de unga vuxna. I många kommuner ordnas idag såna här caféer. Vi har varit i Landskrona och upplevt deras berättarverksamhet, i Lund och i Eslöv. På folkhögskolan i Eslöv är många unga engagerade i berättarkonsten, vilket är extra roligt och visar att muntligt berättande idag upplever en renässans.
Du som är intresserade av att lyssna till olika typer av muntligt berättande: sägner, skrönor, sagor, spökhistorier och självupplevda historier, du är hjärtligt välkommen!
Lika välkomna är de som själv vill berätta. I så fall meddelar du det redan vid ankomsten till någon av oss arrangörer. Lagom längd på en berättelse är 5 – 10 minuter.
Arrangörer är Berättarforum i Höör.
Död och begravning
30 oktober, 2011
Nästa helg firar vi Alla helgons dag eller, som vi häxor säger, Alvablot. Den är den tiden då ”sprickan mellan världarna” är som störst, då vi har lättare än vanligt att se in i världen bortom denna och möta de döda.
Många tar upp temat Döden dessa dagar. I veckan var jag på en temadag på Lunds Universitetssjukhus, där flera olika föreläsare talade om döden: vård i livets slutskede, stöd vid bråd död, reflektioner inför döden, musikaliska kompositioner som handlar om döden osv. Mycket givande, men jag märkte efteråt att dessa föreläsningar egentligen inte har fått mig att bättre förstå vad döden är. Snarare är jag mer oförstående och känner mig mer levande än förut.
Det har inte alls med föreläsningarnas kvalitet att göra, för de var överlag av högsta klass, utan med fenomenet i sig. Vi som lever kan inte förstå döden, eftersom vi är motsatsen, nämligen levande.
Idag skriver författaren och litteraturvetaren Merete Mazzarella i Sydsvenskan om begravningar hon har varit på. Flera av prästerna har inte motsvarat förväntningarna i sina tal till de anhöriga. De har inte orkat eller velat sätta sig in vem den döda är och har därför sagt fel saker, som stör och kränker dem som lyssnar.
Det är sorgligt att höra. Kanske beror det på att präster i Svenska kyrkan får så oerhört många begravningsuppdrag att de ledsnar och förrättar dem på ren rutin? Om sörjande människor istället valde mera medvetet mellan olika begravningsförrättare och olika typer av begravningsceremonier, och om de dessutom ställde krav på att få ha ett förberedande samtal, skulle de kanske bli mera nöjda. Det finns ju alternativ idag: begravningsbyråer som själva håller ceremonin och vissa kommuners s.k. borgerliga begravningsförrättare. Och så finns vi prästinnor som sätter en ära i att noga lyssna på beställarna och skapa en ceremoni efter deras önskemål.
Journalisten och författaren Lotte Möller har skrivit en bok som heter Hejdå! Begravningsboken. Hon tycker att alla borde planera sin egen begravning för att sedan i lugn och ro kunna ägna sig åt livet. Och hon har en mängd idéer om hur man kan göra det på ett alternativt sätt.
Tankar om hösten
15 oktober, 2011
Det är sorgligt att sommaren är över för den här gången, och det är med ett visst motstånd jag inser att vintern är på väg. I natt har det varit flera minusgrader här och imorse låg rimfrost kvar i trädgården. Löven har skiftat färg, snart faller de. Kala träd har jag alltid haft svårt för.
Men det finns vinster med hösten och vintern. Den mörka tiden får mig att stanna hemma och lugna ner mig. Jag får tid att vända mig inåt och odla mitt inre liv. En vän skrev häromdan: ”Jag får en märklig känsla av andakt varje höst när det plötsligt är mörkt på ett annat sätt. Det är som om det yttre släcks ned och en tyst, inre vakenhet tilltar istället. Jag börjar minnas saker från för länge sen.”
Det är vackert sagt. Och jag tänker att för naturen är ingenting sorgligt. Den är alltid sig själv, precis som den ska vara, fullkomlig och hel. Så skulle vi också vara, om vi kunde. Men det är åtminstone något att sträva efter.
Efter marknaden
28 september, 2011
Vikingamarknaden var en härlig upplevelse. Gudahagen är en sagolikt vacker plats, och man påverkas av den säregna stämningen. Under de två dagarna mötte jag både gamla och nya vänner och fick dessutom vara med om en nyhednisk namngivningsceremoni som gav ett mäktigt intryck. Den förrättades av Ann Jönsson, häxa och egen företagare med naturmedicinsk praktik i Glimåkra.
I mitt vikingatält med skylten ”Runorakel” tog jag emot en strid ström av män och kvinnor som ville veta vad runorna kunde ha att säga dem. Av andlig rådgivning finns det stort behov och runorna gör mig aldrig besviken. Den visdom som finns nerlagd i dem är en källa till förundran. Hur kan det komma sig att den som söker råd av dem alltid får exakt ”rätt” runa?
Nu är det snart berättardags. På söndag 2 oktober berättar jag på Sagohuset i Lund och sedan blir det Berättarcafé på Berggrenska gården i Höör på Kulturnatten den 7 oktober.
Kvinnan på bilden spinner på slända. Det gjorde även jag på vikingamarknaden. Bilden är målad av Albertus Pictor på 1400-talet.