Arkiv för juli, 2010


Sinnenas tid

31 juli, 2010




Sommaren är sinnenas tid. All kraft går åt till att lyssna till vindsus och fågelsång, njuta av naturens färger, känna sanden rinna mellan fingrarna och vattnets svalka mot huden.

Inte kan jag skriva då, i vart fall inte timmar i sträck vid datorn. Det får bli korta stunder vid skrivblocket istället.

Den 9 aug kl. 14.30 kommer en kortnovell av mig att läsas upp i programmet Skriv! i P1. Repris kommer den 15 aug kl. 17.30


Vägen – Dào

30 juli, 2010




Ibland möter jag människor som är helt uppfyllda av sin övertygelse. Oftast är de religiösa, men de kan även vara ateister eller politiker. Gemensamt för dem är tron att just deras väg och just deras bild av verkligheten är de enda rätta. Genom att berätta för andra och försöka övertyga dem tror de sig göra något gott. De sprider ju ”det goda budskapet”.

Det kallas för att missionera och det är inget jag vill ägna mig åt. Har inte tiden kommit då varje människa får lov att finna sin egen väg? Ligger inte sanningen förborgad i varje människas inre? Det är dags att lyssna istället för att predika.

I respekt för varandras olika vägar kan vi kanske tillsammans hitta fram till en övergripande sanning. Nog måste den allomfattande kunskapen om världsalltets lagar vara större än en enskild läras dogmer?


Navigare necesse est

23 juli, 2010




Att segla är nödvändigt. Vem som har sagt det vet jag inte. När jag sitter till rors i en segelbåt kan jag tänka att det är sant. Jag bärs tryggt över svarta, outgrundliga djup och gläder mig åt vita segel som fylls med vind. Det känns som om jag blir ett med havet, med vinden och vågorna, och jag får lust att fortsätta ut i oändligheten och aldrig mer gå i land.

Det finns en längtan inom oss, som gör att vi inte kan slå oss till ro utan ständigt söker vidare i det okända, efter något djupt, helt och sant. Om vi inte finner det på jorden anar vi att det är i evigheten det väntar på oss. På havet känns det som om vi kommer närmare.


BTJ:s recension av ”Hellre häxa än präst”

15 juli, 2010



I nio år har Eta Christensson kallat sig häxa. Dessförinnan var hon bland annat verksam som präst i Svenska kyrkan mellan 1985 och 1988. Numera ser hon sig som (nyhednisk) prästinna och har tagit initiativ till en alternativ präst- och prästinneutbildning. Boken är ambitiöst upplagd och besjälad av viljan att uttömmande förklara vad häxkonst går ut på.

Först ges en personlig bakgrund till författarens andliga sökande och den snirklande vägen fram till häxkallet. Därefter blir framställningen mer teoretiskt och religionshistoriskt inriktad; inte minst gudinnedyrkan ägnas åtskilliga sidor, med hänvisning till författare som Birgitta Onsell och Maria Bergom-Larsson. Egenhändigt skrivna myter/berättelser, poetiska texter samt gestaltningar av självupplevda schamanska ”trumresor” är återkommande inslag.

Sista delen kan enligt författaren användas som handbok och beskriver generöst en mängd praktiska tillämpningar och begrepp. Litteraturtips och ett antal musiknoter avslutar. En överskådligt lättfattlig bok som torde vara betydelsefull för alla intresserade av nyandlighet och nyhedendom. – Margareta Wiman.