Det meningslösa våldet

4 november, 2010

I söndags kväll var jag i Malmö och deltog i en manifestation mot dödsskjutningarna där, något som Författarcentrum hade anordnat. Efteråt tog jag tåget hem till Höör där jag hade min cykel vid stationen. När jag cyklade hemåt blev jag påkörd av en femtonårig mopedkille. Jag körde på cykelbanan och han på gatan, men han körde fort och i sicksack, förlorade kontrollen och törnade rakt på mig.
Min högerhand är förstörd, förhoppningsvis bara tillfälligt. Jag kan i vart fall inte använda den just nu, inte skriva, teckna, handarbeta, baka och allt annat som man behöver en fungerande högerhand till. En stor tröst är att den inte är bruten eller krossad, vilket den ju mycket väl kunde ha blivit efter en sån smäll. Men blå och grön och mycket öm är den.
Och killen? Ja, han klarade sig. Han såg också till att uppge falskt namn, vilket betyder att jag inte kan få ersättning för vårdkostnader och cykelreparation. Hämndgiriga tankar försöker ockupera mig, men jag kämpar emot. Istället påminner jag mig vad jag själv har skrivit i min bok ”Hellre häxa än präst”:
En häxa vet att överlämna hämnden till Gudinnan
om någon skulle kränka henne och göra henne illa.
Hon avstår från att hämnas av egen kraft, eftersom hon vet
att allt hon gör kommer att falla tillbaka på henne själv.