Arkiv för februari, 2011


Delaktighet och samhällsansvar

26 februari, 2011




I många år har jag inte kunnat föreställa mig att jag en dag skulle vara politiskt aktiv och t.o.m. sitta i en kommunal nämnd. I likhet med många andra har jag tänkt att det bara är en viss sorts människor som ägnar sig åt politik och att jag absolut inte hör till dem. Särskilt i nyandliga kretsar och bland utövare av alternativa terapier är det ovanligt med intresse för politik. Det är mer verkningsfullt att meditera och fokusera på kärleksfulla energier, menar man. En del anser dessutom att det politiska systemet är korrupt, omöjligt att påverka och att det inte är lönt att spilla sin kraft där. Man hyser förakt för politiker och tror dem inte om att i realiteten vilja medverka till att ge alla människor utrymme för sin kreativitet.

Jag tror också det är viktigt att meditera och fokusera på kärleksfulla energier. Det är där vi ska börja. Men det hindrar väl inte att vi också engagerar oss i världen. Den som har idéer till förändring och vill ha ett annat samhälle borde väl just ge sig in i politiken och försöka påverka utvecklingen. Det är ju därför jag har gått med i Miljöpartiet, för att jag vill delta i samhällets utformning. Visst, jag har bara varit med ett år nu och vet inte hur det kommer att gå i längden. Kanske kommer jag att köra huvudet i väggen. Men jag vill åtminstone ge det en chans.

Förresten tror jag inte det är sant att det bara är en viss sorts människor som engagerar sig i politik. Lyckligtvis verkar det vara alla möjliga sorter, lika olika varandra som du och jag och alla andra. Människor är unika, men vi klarar oss inte ensamma. Vi måste gå samman och lösa våra gemensamma problem. Det är så vi bygger ett samhälle.


Välfärd utan tillväxt

13 februari, 2011




I Egypten har folket sagt ifrån och i övriga världen kommer nu många att följa deras exempel. I Sverige har vi lyckligtvis ingen diktator och inget motsvarande förtryck att bekämpa; här är det snarare den heliga tillväxten som måste ifrågasättas. Den brittiske professorn i hållbar utveckling, Tim Jackson, har i veckan föreläst på svenska högskolor och i riksdagen och folk har stått i kö för att lyssna till honom. Hans bok Prosperity without Growth har nyligen kommit ut på svenska och heter Välfärd utan tillväxt.

Här finns en intervju med Tim Jackson:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=4340800

- Vi lägger ner enormt mycket pengar och arbetskraft varje år runt om i världen på att tänka ut nya sätt att ständigt öka produktionen och tjäna mer pengar. Om vi bara la en liten del av denna möda på att istället fundera ut hur vi skulle kunna nå välfärd utan ständigt accelererande tillväxt så skulle vi kunna nå väldigt långt, säger han.

Ja, vi måste hitta nya sätt att skapa välfärd. Det är inte sant att enda vägen till välfärd är att alla heltidsarbetar; tvärtom borde vi istället arbeta mindre och dela på jobben. Låt oss använda den kreativa och emotionella begåvning vi alla innerst inne har och tillsammans bygga ett helt annat och bättre fungerande samhälle.


Fredlig revolution!

9 februari, 2011



Revolutionen i Egypten bara fortsätter och fortsätter och jag hör till dem som följer utvecklingen med stor sympati. Folkets samlade kraft är omätlig och kan skapa en positiv förändring ingen trott var möjlig.

Låt oss fokusera på den goda viljan och önska att allt ska fortsätta utveckla sig i fredlig riktning. Om vi är många som gör det, så hjälper vi till genom att skapa bra energier. Det betyder mycket vad vi tänker, även innerst inne.


Egypten är långt borta

4 februari, 2011




Egypten är långt borta. Ändå följer vi utvecklingen där som om det gällde vår egen kamp. Och det gör det ju också; vi är en mänsklighet och lever på samma jord.

Jag undrar vad jag skulle ha gjort. Om jag hade bott i Egypten, skulle jag också ha suttit på Tahrirtorget nu? Eller hade jag flytt långt ut på landet, stannat där och väntat på lugnare tider?

Jag tror inte på våld och skulle själv aldrig använda mig av våld för att uppnå mina mål. Likaså har jag en stor rädsla för våld. Och den pacifist som beger sig till Tahrirtorget måste vara beredd på att bli skadad och dödad. Skulle jag kunna gå emot min rädsla? Jag vet inte. Kanske skulle viljan att ta ställning för frihet och förändring vara så stark att jag lät den bestämma? Det handlar ju också om att ställa upp för vänner och grannar och göra gemensam sak med dem.

Avståndet till Egypten gör att jag inte behöver bestämma mig just nu. Men det är värt att tänka på. Hur skulle jag göra?