Arkiv för april, 2011


Självkänsla kontra egoism

20 april, 2011



Det råder många uppfattningar om vad egoism egentligen är. Somliga menar t.ex. att alla människor är egoistiska och att t.o.m. Moder Teresa var egoist.

Jag tror att de som säger så vill försvara sitt eget egoistiska beteende med att det är ofrånkomligt. För om alla är egoistiska av naturen så är det inget vi kan ändra på. Då kan vi lika gärna fortsätta bre ut oss och roffa åt oss.

Det är till större nytta om vi försöker definiera vad som är egoism och vad som är sund självkänsla. Att vilja leva, att vilja ha lov att välja en egen väg, en egen livsstil måste höra till varje människas rättigheter. Det kan inte kallas egoism, utan tyder snarare på en sund jaguppfattning och en utvecklad självkänsla.

Det är när vi försöker tillgodose våra önskemål på bekostnad av andra som det blir egoism. När vi inte tar hänsyn, när vi orsakar skada för våra medmänniskor, för djuren och miljön och är inriktade enbart på egen njutning och behovstillfredsställelse.

I den meningen kan flera av våra vanor betecknas som egoistiska: vår köttkonsumtion utan hänsyn till djurens välfärd, vårt bilkörande som starkt bidrar till växthuseffekten, vår högt uppdrivna elkonsumtion som skriker efter kärnkraft.

Vi i västvärlden måste ändra livsstil nu. Var och en borde sätta sig ner och se över sina behov och sättet att tillfredsställa dem. Kanske skulle vi då kunna upphöra att vara egoister och istället visa varandra respekt och omtanke.


Väva i vikingavävstol

9 april, 2011



Jag är klar med min förra väv och har klippt ner den. Bilder på uppsättningen av den finns under rubriken Hantverk. Nu håller jag på att sätta upp en ny. Så här går det till när jag varpar. Jag använder ett s.k. varpbord, en samisk uppfinning, mycket praktiskt om man sitter på golvet och har ont om plats.

Om jag ska väva en 1,8 m lång sjal måste jag mäta upp cirka 3 m varp eftersom det går bort nästan en meter till varptyngderna. För att jag ska kunna hålla ordning på varpen väver jag in trådarna i ett brickband. Den som vet hur man väver ett sånt band förstår nog av bilden hur det hela går till; för andra verkar det antagligen helt obegripligt. Men det är svårt att förklara med ord, det måste visas och göras.

Det är alltid spännande att se hur det ska bli. Den här väven tänker jag hålla på med på Kulturkvartersdagen i Höör, den 6 juni. Bäst att börja i tid.


Häxa

6 april, 2011



I tolv år nu har jag kallat mig häxa helt öppet. När jag ser tillbaka förbluffas jag av den mängd starka reaktioner som under årens lopp har strömmat över mig. Folk blir arga, upprörda, förlöjligar och ifrågasätter mig.

Jag undrar varför. Hur kan det komma sig att moderna 2000-talsmänniskor reagerar så starkt på ordet häxa? Coach kan man kalla sig, konsult, terapeut, shaman, medium, men inte häxa, där har man gått för långt.

Det är inte bara de dogmatiskt religiösa som tar illa upp, utan även vetenskapstroende humanister och raljanta akademiker. Till och med en del andra häxor fnyser irriterat och menar sig ha monopol på definitionen av ordet.

Nå, jag kan ju inte sluta kalla mig häxa om jag nu är det. Vad jag kan göra är att fly ut i skogen, sitta i en vitsippsbacke och andas, krama bokstammarna och sjunga tillsammans med dem, spela fiol för strömmande vatten och smaka på den späda harsyran. Jag kan samla kraft där och jag kan tänka fritt.

Tänk om vi människor kunde ge varandra samma kärlek som naturen ger oss! Om vi kunde leva och låta leva, ge andra samma uppmärksamhet och respekt som vi själva önskar oss! Alla är vi väl ändå innerst inne ganska lika och har samma behov av att vara älskade?