Arkiv för juni, 2011


Längtan

29 juni, 2011




Vi vill så gärna komma i förbindelse med något utanför oss själva, något högre, starkare, tryggare. Ur denna längtan föds all gudstro, all övertro, all tro på andar, änglar, guider.

Därmed inte sagt att de inte existerar. Men det vi förbiser är vår egen enorma potential att skapa himmelen, likaväl som vi kan skapa helvetet med våra destruktiva krafter.

Vi kan skapa himmelen och leva i det ljuset, men vi måste även känna till helvetet, så att vi kan undvika det och låta bli att bidra till det.


Färska jordgubbar

23 juni, 2011




Idag har jag köpt riktigt härliga jordgubbar. De är KRAV-odlade och smakar som jordgubbar gjorde i min barndom. Sagolikt! På senare år har jag nästan slutat äta jordgubbar, eftersom de konventionellt odlade och konstgödda är ganska smaklösa, men nu vet jag att det finns alternativ.

Sorten heter Zephyr och odlas av Vidablick i Osbyholm. Jag köpte dem på EcoGreen på Storgatan i Höör. 45 kr, det låter mycket, men de konventionellt odlade kostar 35 så här till midsommar, så någon större skillnad är det inte. Och så får man denna ljuvliga smak!


Sommarsolståndet

23 juni, 2011




I tisdags, den 21 juni, firade jag Sommarsolståndet på stranden i Falsterbo tillsammans med fem vänner. Vi skapade en cirkel och höll en ceremoni för att stärka vår relation till Moder Jord. Vi trummade, dansade och sjöng medan vågorna dånade och vinden blåste iväg med våra röster. Jag passade på att inviga en liten amulett som en vän ska få. Vi beslöt att träffas på samma plats om ett år.


Vigselceremoni

15 juni, 2011




Många tror att en vigsel på rådhuset eller med en kommunal vigselförrättare är enda alternativet om man inte vill gifta sig kyrkligt. Men en borgerlig vigsel är egentligen bara en formalitet och tar endast två minuter. Den går inte att jämföra med en lång och innehållsrik, kyrklig ceremoni i en vacker lokal. Det behövs andra alternativ till den kyrkliga vigseln, och det är det jag har arbetat med att utforma de senaste åren.

Eftersom jag har lämnat tillbaka min kyrkliga vigselrätt när jag avsade mig prästämbetet är mina vigslar inte juridiskt bindande. Men det gör inget. Brudparet får gå till rådhuset eller kommunen och registrera sitt äktenskap efteråt. Så gör man i många länder, t.ex. i Frankrike, där inga kyrkliga vigslar är juridiskt bindande. Det krävs alltid ett rådhusbesök i vilket samfund man än gifter sig. Det är en bra lösning, för då slipper staten hålla på att tvinga ovilliga präster att viga dem som de inte vill viga. Och det blir naturligt för alla att leta upp någon som kan hjälpa dem att skapa en vigselceremoni efter deras önskemål. En vigsel kan ju se ut på otroligt många olika sätt om man låter fantasin och skapandelusten råda.

Så här fint kan det se ut när en prästinna viger ett kärlekspar ute i naturen, i Frejas lövsal. Solen lyser över dem, vågorna svallar stillsamt, vinden far genom trädkronorna och jorden lyssnar till deras löften.


Prästinneinvigning

7 juni, 2011




Nu i helgen höll jag en högtidlig invigningsceremoni på Frostavallen i Höör. Jag invigde nio prästinnor, egentligen åtta prästinnor och en präst, som nu kommer att verka till nytta och glädje för människor, djur och naturväsen. De har utbildat sig på deltid i två år och har lärt sig förrätta ceremonier för bl. a. namngivning, vigsel och begravning. De har övat sig i olika shamanska tekniker, att fira årstidsblot, ge andlig vägledning och samtala med människor i kris.

Prästinneutbildningen har inte skett i regi av något samfund. Prästinnorna är fria att själva utforma sin religion och sin livsåskådning, men har alla det gemensamt att de vill möta naturen med kärlek och tacksamhet. De ser livet som evigt och gudomligt och känner sitt ansvar för att göra jorden till en planet där kärlek råder.

Under fliken Ceremonier ovan finns länkar till de nya prästinnorna om du vill kontakta dem för att beställa en ceremoni eller vill få andlig vägledning. Du kan naturligtvis också kontakta mig.


Höör, ljuva Höör!

2 juni, 2011



När jag sitter i mitt arbetsrum och ser ut i min syrenblommande trädgård känner jag mig alldeles kolossalt nöjd med att bo i Höör. Här är det bra och här tänker jag stanna för återstoden av mina dagar.

Men det tog lång tid innan jag hittade hit. Vägen har gått genom Skåne, Småland, Östergötland, Sörmland och Blekinge innan jag till slut kom till Höör tillsammans med Teo. Att vi hamnade just här har sin förklaring och den har jag skrivit om i min bok ”Hellre häxa än präst”. Ett utdrag finns under fliken Noveller ovan.

Bilden från 1950 föreställer mig och min lillasyster tillsammans med min mors moster Anna Mauritzson utanför affären Eweboden vid Nya Torg i Höör.