Samtal med änglar

19 mars, 2012

Jag läser en bok om änglar, ett stycke varje dag sedan en månad. Den heter ”Samtal med änglar” och kom ut redan 2001. Jag började på den då, men uppfattade den som svårsmält och lät den ligga. Nu tycks den mig full av budskap.
Under andra världskriget bor fyra konstnärer tillsammans i ett hus på landet utanför Budapest. De lever stillsamt och koncentrerar sig på att söka klarhet om sin kallelse och sin väg. En dag upplever en av kvinnorna att någon från andevärlden vill tala genom henne. Hon accepterar att vara en kanal för de mästare som vänder sig till hennes tre vänner med undervisning och vägledning. Under 17 månader pågår undervisningen, innan hon och två av de andra arresteras och sänds till koncentrationsläger. Den enda som överlever kriget är Gitta Mallasz som 30 år senare publicerar sina anteckningar från samtalen.
Budskapen från änglarna är riktade till dessa tre individer, men där finns mycket att ta till sig även för oss andra. Här är några exempel:
”Sprid hälsa! Bara det. Det är vårt krig. Kämpa inte mot sjukdom utan stärk det friska! (—) En läkare misstar sig när han undertrycker sjukdomen. När HANS kraft springer fram besegras den. Därför är det möjligt för en olärd att ge mer läkedom än en välutbildad läkare.”
(I förordet förklaras att det ungerska pronomen som används i originalet helst bör översättas med HAN/HON. Änglarna menar att det outsägliga, gudomliga står över kön, liksom de själva.)
”Ni har kommit till slutet av vägen. Nu finns ingen väg mer. Ni tittar för att veta var ni ska sätta foten och ni ser ingenting. Ingenting finns – eftersom ni tittar. Ögat är inte längre till för att se, som hittills. Om ni inte ser med ert gamla öga kommer en ny väg att finnas under era fötter. DEN KROPP BEFRIAREN HAR ÄR GIVEN BARA FÖR ATT GE. BEFRIAREN ÄR INTE en MÄNNISKA UTAN människan. Det sant nya närmar sig.”