Arkiv för juli, 2017


Prayer of Transformation

17 juli, 2017

Charles Austin 2
Lord, make me an instrument of thy peace
Where there is hatred let me sow love
Where there is injury let me sow pardon
Where there is doubt let me sow faith


Where there is despair let me sow hope
Where there is darkness let me sow light
Where there is sadness let me sow joy


It is in giving that we receive
It is in pardoning that we are pardoned
It is in dying that we are born
That we are born to eternal light


Detta är en bön som vi bad vid morgonmeditationen på yogafestivalen som jag just har varit på, ”Green World Yoga and Sacred Music Festival” på Tullesbo slott cirka en mil norr om Sjöbo i Skåne. Jag vet inte vem som har skapat denna bön men jag tycker den har med det viktigaste och dessutom är mycket lik Franciskus bön.


Dagdrivarliv

9 juli, 2017

Rosa Mundi 1
Dag efter dag flyter undan och varje ögonblick är fullt av livsglädje och stillsamma äventyr. Vi upptäcker Landskrona, går och cyklar, andas in dofter av grönska och blommande träd, av tång och hav. Vattenglittret i solskenet över Öresund är en ny källa till lycka – att bo vid havet har vi länge önskat oss.

Jag är just nu i den situationen att jag kan använda mina dagar precis som jag vill. Inga plikter har jag mer än att sköta vårt enkla hushåll. Det känns lyxigt och privilegierat. Jag går och funderar på olika konstnärliga projekt som jag skulle kunna sätta igång med, samtidigt som jag undrar varför jag skulle göra det. Varför måste jag åstadkomma något? För tillfället njuter jag av det här dagdrivarlivet utan krav på prestationer.


En fyrtiotalists tankar om facebook

3 juli, 2017

AichaSå sent som i februari i år gav jag äntligen vika och började använda facebook. Mycket sparsamt, men ändå. Och nu kan jag förstå att det har blivit så populärt, något som ”alla” är med om och deltar i. Fast jag har en hel del vänner som tar avstånd från facebook, människor med stor integritet och omfattande livserfarenhet.

Facebook är en märklig kultur där ett visst beteende är föreskrivet: det ska gillas och kommenteras och svaras. Somliga skriver helt öppet om de mest personliga saker. Andra gör inte det, berättar inget alls om sig själva, utan ”delar” sånt de finner intressant och sprider informationen ut i världen.

Det är inte ovanligt att en facebookanvändare har många hundra vänner, till och med tusen. Frågan är ju då vad som menas med vänner. Facebook ger lätt intryck av gemenskap, hjärtlighet och öppenhet. Folk blir ihågkomna på sina födelsedagar och den som berättar om ett personligt missöde får genast tröstande kommentarer. Men hur äkta är det? Upplever facebookanvändare gemenskap i verkligheten, In Real Life? Botas deras känslor av ensamhet, ångest och otillräcklighet? Jag vet inte, men jag undrar. Kan det kanske till och med bli tvärtom, om nu ”alla andra” verkar vara så lyckliga och positivt sinnade?

En av mina facebook-motståndarvänner menar att facebook är på väg ut. Folk håller på att tröttna. Alltihop kommer att spricka som en såpbubbla när den blir för stor. Kanske är det sant? Men om facebook försvinner måste det ersättas av något annat. En ny illusion?
Eller av gemenskap på riktigt? Verkliga vänner som träffas och pratar med varandra och möter varandras blick?