Arkiv för december, 2018


Brev till ICA Banken

9 december, 2018

Hej! Jag tackar för svaret som dock träffar bredvid min fråga. Jag skrev så här:
”I dessa tider skrivs det mycket om investeringar och divesteringar i fossil energi. Idag har jag läst en artikel om Fair Finance granskning av bankerna. ICA Banken nämns inte, men eftersom jag har mina pengar hos er skulle jag vilja veta hur ICA Banken förhåller sig till detta. Har ni redan eller håller ni på att fasa ut investeringar i fossil energi?”
 
Jag är inte intresserad av att placera mina pengar i fonder utan nöjer mig med att ha dem på ett vanligt lönekonto. Men det jag vill veta är som sagt detta: Tänker ni på att ni kan påverka den pågående förstörelsen av klimatet, genom att sluta placera pengar i fossil energi och i andra branscher som har en direkt negativ påverkan på klimatet? Ni skriver i svaret mycket om hållbarhet, men vad ni menar med det är oklart. Hållbart för vinstutvecklingen? Mycket annat i svaret är också svårt att genomskåda för mig, t.ex. begrepp som marknadsindex och liknande. Jag ber er vara konkret och tydlig så att jag får veta om jag ska flytta mina pengar eller inte.


En värld av färg och form

8 december, 2018

På Konsthallen i Landskrona pågår just nu en annorlunda utställning. En vän och jag var där igår och fick stiga in i en värld av färg, form och fantasi. Stämningen var glad, ljus och hoppfull, att jämföra med vissa andra uställningars hopplöshet och tristess. 650 elever i Landskronas kommunala skolor visade upp sina alster från slöjdundervisningen. De hade fått arbeta utifrån sina tankar om identitet i en global värld.
 
Vi hade turen att träffa på en engagerad slöjdlärare som förklarade och berättade hur eleverna hade fått arbeta och vilka uppgifter de fått. Hans entusiasm och stolthet gjorde intryck och vi som de senaste åren inte har hört så värst mycket positivt om den svenska skolan fick plötsligt en helt annan bild.
 
Vi visste heller inte att slöjdämnet numera inte är uppdelat i textilslöjd och träslöjd. Istället växlar undervisningen mellan mjuk och hård slöjd och pojkar och flickor arbetar tillsammans. Roligt att höra för en sjuttioåring som var hänvisad till flickslöjd och vantstickning på stickor nummer 2. I den här utställningen hade eleverna fått sina uppgifter utifrån årskurs, material och metod, men hade varit fria att välja uttryck, färg och form. Idérikedomen var imponerande och resultatet inspirerande. Den svenska grundskolan måste ha mycket gott i sig trots vad alla säger.


Borgerlig begravning

4 december, 2018

I år har jag hållit många begravningsceremonier. Det kallas för ”borgerlig begravning” och det är inte tillåtet att utföra den i en kyrka. Men det finns oftast ett begravningskapell på orten och där får man lov att vara utan extra kostnad. Det ingår i begravningsavgiften som alla betalar via skatten, likaväl som gravplats på kyrkogården.
 
Men alla som får en ”borgerlig begravning” är inte ateister, även om de valt att lämna kyrkan. När jag träffar de anhöriga före begravningen och vi talar om de döda och deras liv visar det sig ofta att de trodde på ett liv efter döden. De trodde att de skulle komma att möta de anhöriga som gått före, de trodde på änglar, de trodde på reinkarnation och så vidare. Det var bara kyrkan de inte gillade, inte ”det där talet om Gud”. Fast en del psalmer tyckte de också om och brukade sjunga dem ibland.
 
Det får mig förstås att fundera. De hade alltså en tro, men de ville själva välja vad de skulle tro på. Och det är väl så de flesta av oss vill ha det. Man vill inte ha ett färdigt trospaket, ett sådant som ges i kyrkorna.
 
När jag utformar en ”borgerlig” begravningsceremoni, i samråd med de anhöriga, blir den precis som de önskar. Den kan bli helt ateistisk och den kan bli väldigt religiös. Det är en underbar uppgift, och om de är nöjda är jag också nöjd.


Är detta verkligheten?

2 december, 2018

När jag växte upp hade jag en föreställning om att jag hade fötts i det bästa av länder. Jag trodde att i Sverige var folk vänliga, hederliga och rättvisa. De var öppna och toleranta och välkomnade människor som inte hade fötts i lika bra länder som Sverige utan var tvungna att fly. Jag trodde till och med att svenskarna satte en ära i att ordna det bra för de flyktingar som sökte skydd här. MEN SÅ FEL JAG HADE!
 
När jag läser om främlingsfientligheten i t.ex. Ungern inser jag att det inte är värre där än i Sverige. I Sverige beter ”vi” oss så vidrigt mot flyktingar att få länder slår det. Vi låter dem vänta på besked i åratal utan att låta dem studera eller arbeta under tiden, vi nonchalerar uppenbara asylskäl, genomför åldersbedömningar som läkarvetenskapen ifrågasätter, tar ifrån flyktingarna deras värdighet, trygghet och överlevnadsmöjligheter genom att misstro dem, ta dem i förvar, tvångsutvisa och lämna dem försvarslösa i krigsdrabbade länder.
 
Jag tar bestämt avstånd från det här sättet att behandla mina medmänniskor!. Om det var möjligt skulle jag förhindra att den skatt jag betalar går till Migrationsverket och till den avdelning inom Polisen som genomför deportationer. Eller till vapentillverkning för den delen. Och jag kommer inte någonsin att rösta på ett parti som står bakom utvisningspolitiken.
 
I en framtid kommer domen att bli hård över dem som fattade dessa inhumana utvisningsbeslut. Baltutlämningen är en skamfläck som folk minns. Men detta är ju samma sak – dessa deportationer till Afghanistan, ett land i krig! Unga sårbara människor utan skydd av familj. Enligt en europeisk undersökning har många av dem dödats eller försvunnit efter ankomsten till Afghanistan.


Överlevnadsförmåga

1 december, 2018


Den bästa överlevnadsstrategin handlar om att ge sina känslor ett konstnärligt uttryck. Jag antar att det gäller för alla. Vilken konstart det rör sig om är förstås individuellt. Själv målar jag vanligtvis, eller skriver, men ibland har jag gjort helt andra saker, bara för att prova. Den här målningen har just med överlevnadsförmåga att göra. Det uttrycks också i de kinesiska tecknen till vänster i bilden, även om de inte översätts just så. Enligt de kineser jag talat med betyder det övre tecknet avsaknad, tomhet och det undre fiende eller fara. Tillsammans blir det ungefär ”omöjlig att besegra”.