Arkiv för kategorin ‘Andlig erfarenhet’

« Äldre inlägg

Vemod över Falsterbo

17 oktober, 2017

badhytt 2
I helgen körde vi ut med vår gamla husvagn sista gången för säsongen. Målet var Falsterbo där vi ville vandra längs stränderna och uppleva havet och färgerna, vindarna och fåglarna. Allt blev som vi tänkt förutom att solen inte visade i sig. Ett stilla, grått väder vilade över landskapet och stämde till lugn och eftertanke, till en vemodig insikt om livets skörhet och obeständighet.

I Falsterbo ligger övergivna, halvt förfallna hus bredvid enorma och otroligt påkostade villor. Där finns badhytter halvt dolda i sanden eller övervuxna av sly och stränder som långsamt äts upp av havet. Den gamla borgen från 1200-talet ligger jämte det stora, slottsliknande Falsterbohus från 1908 som har varit allt från badhotell till flyktingförläggning och nu är ombyggt till privatbostäder. Allt förvandlas med tiden.

Diset skapade en stämning som var avspänd men samtidigt romantisk. Vi kände oss som om vi var människor i en film, vi föreställde oss att vi gick där längs stranden medan vemodig musik hördes i bakgrunden, som den här i kultfilmen Jules et Jim från 1962, även om vårt förhållande inte på något sätt liknar deras.

Vi gick där och var lyckliga, nöjda med livet som det är. Även om färgerna var gråtonade var sikten bra och luften mild som en sommardag. Vi talade om Eckhart Tolle och hans böcker, och att få författare idag når upp till hans djup och visdom. Många framhäver sig själva allt för mycket, medan han är sant anspråkslös och låter sanningen tala för sig själv.


Prayer of Transformation

17 juli, 2017

Charles Austin 2
Lord, make me an instrument of thy peace
Where there is hatred let me sow love
Where there is injury let me sow pardon
Where there is doubt let me sow faith


Where there is despair let me sow hope
Where there is darkness let me sow light
Where there is sadness let me sow joy


It is in giving that we receive
It is in pardoning that we are pardoned
It is in dying that we are born
That we are born to eternal light


Detta är en bön som vi bad vid morgonmeditationen på yogafestivalen som jag just har varit på, ”Green World Yoga and Sacred Music Festival” på Tullesbo slott cirka en mil norr om Sjöbo i Skåne. Jag vet inte vem som har skapat denna bön men jag tycker den har med det viktigaste och dessutom är mycket lik Franciskus bön.


Vintersolståndet 2016

29 december, 2016

1-2016

Som vanligt firade vi Vintersolståndet vid Ale Stenar. Vädret var sommarlikt och vi kunde ta oss tid att njuta av ceremonin. Somliga år har vi låtit allt gå i raketfart eftersom det har blåst isvindar och kuling och alla har frusit och hackat tänder. Så här såg det ut 2010.
vinterblot-2010-3

Första gången vi firade vintersolstånd på Ale Stenar var 2007. De första åren var vi noga med att komma på rätt dag och exakt den tid då solen går upp vid sydöstra stävstenen.

vintersolstånd 4
Men för att folk inte skulle behöva ta ledigt från jobbet och köra hemifrån klockan sex på ishala vägar flyttade vi det till närmast liggande söndag och kl. 11 på dagen. Då kunde vi också värma oss på restaurang efteråt, något som snabbt blev tradition. Så här många var vi 2014.

ales-stenar-2014

Ale Stenar är verkligen en magisk plats. Den lockar och drar och ger energi till alla som besöker den. Om en har förmågan att ta emot, vill säga. Extra starkt påverkar den mig på vintern då det inte är så många där. Men helt öde är den platsen nog aldrig. Jämt kommer folk gående dit, om det så är mitt i natten när vi har trott att vi skulle vara i fred med vår utesittning. En sann kraftplats som har dragit till sig människor i tusentals år.

Vintersolståndet 2010-3


Längtan till det fulländade

23 november, 2016

Idag läste jag i Naturkompaniets tidning om en grupp skidåkare som hade sökt sig till Narviksfjällen för att uppleva orörd fjällnatur med svårtillgängliga toppar, branta klippstup och isiga snövidder. De verkade uppfyllda av en längtan till det extrema, det aldrig tidigare upplevda, det som ligger bortom det vanliga livet.

Själv skulle jag inte klara av sådana strapatser, bara fotona i reportaget ger mig ett hissnande intryck. Men jag tänker att den där längtan, den delar de och jag med många andra, längtan efter det fulländade, det oförstörda, det rena och tidlöst sköna.

Jag har inga foton från fjällen, eftersom jag knappast har varit där, men här är en bild från de skotska bergen som på mig utövar en stark lockelse. De ropar till mig att ge mig ut i deras värld, att lära mig den och vila i den.
skottland-111a
Men, det är inte nödvändigt att faktiskt åka dit och fotvandra där. Istället nöjer jag mig med att inse vad den där lockelsen betyder. Den där starka längtan efter djup, skönhet och fulländning är något av det bästa vi har inom oss. Den får oss att sträcka oss efter det som ligger bortom, det ouppnåeliga, och drömma om det.

Längtan får oss att skapa, att uttrycka oss, i ord, musik, dans eller arkitektur. Eller i vad som helst som vi har håg och fallenhet för, som att anlägga en rosenrabatt eller laga en utsökt måltid, skapa kläder eller ett nytt sätt att leva. Och låt oss aldrig ge upp, utan tro att det är möjligt att en gång uppnå målet.


Verklighetens följsamhet

4 juli, 2016

gulmåra
Hur många gånger har jag inte upplevt att allting ordnar sig på bästa sätt. Och ändå blir jag varje gång lika förundrad. För det ÄR ju ett mirakel! Att regnet upphörde och solen lyste fram just när vigselceremonin skulle hållas. Att en parkeringsruta blev ledig precis när vi kom körande, sena till ett viktigt möte. Att det som verkade gå illa smidigt löste sig.

För en tid sen hade vi lagt en lapp på altaret med beskrivning på den bil vi behövde: den skulle passa vår ekonomi, vara nybesiktigad, dofta fräscht inuti, säljaren skulle vara pålitlig osv. Det tog inte en vecka så erbjöds vi en billig, begagnad bil som helt motsvarade alla våra önskemål, och vi köpte den utan att tveka.

När sånt händer får jag en känsla av att det bara är att beställa, tacka och ta emot. Men jag aktar mig noga för att bli övermodig eller begära saker i onödan. Det måste vara sånt jag verkligen behöver.


Är du högkänslig?

14 februari, 2016

träd februari
När det ser så mörkt ut i världen som det gör, känns det hoppfullt att tänka på att mänskligheten faktiskt utvecklas. När jag var tonåring fanns det inga som öppet kallade sig häxor men idag finns det mängder av dem, och det räknas numera som helt rumsrent att vara häxa. Och nu har vi insett att vissa människor har en speciell begåvning, nämligen HSP = Highly Sensitive Person.

Begreppet lanserades i avhandlingar under 1990-talet. 25 % av mänskligheten beräknas vara HSP. Det är ett medfött personlighetsdrag som inbegriper snabb, intensiv uppfattningsförmåga och en ovanlig öppenhet för andra människors behov och krav. En högkänslig måste alltså lära sig att hantera sin förmåga för att inte gå under. Oftast är HSP-personer mycket kreativa och har ett rikt inre liv.

Jag förmodar att många häxor känner igen sig, kanske alla. Visst var vi det där lilla barnet som vidöppet tog in omgivningen och tidigt förstod mycket mer av livet än många vuxna i närheten. Vi såg mer och kände mer, och led svårt när vi upptäckte andras okänslighet och dumhet. Vi drog oss undan och lekte ensamlekar, gärna i samvaro med osynliga vänner.
Om du vill läsa mer om HSP hittar du information här, http://www.hsperson.se/. På http://hspforeningen.se/ finns ett test som visar om du är högkänslig.


Vinterljus – en samling dikter

19 februari, 2015

vinterljus omslag
Min första diktsamling har kommit ut. Den heter ”Vinterljus”. Jag har arbetat med den i flera år, lyssnat och tänkt och ändrat och läst högt, allt för att hitta det optimala uttrycket för det jag ville säga. Här finns dikter inte bara för häxor utan för alla som funderar över livet och meningen och kämpar för att försöka hitta en väg i mörkret.

Titeln ”Vinterljus” har inte bara med namnet på min webbsida att göra. Vinterljus är det som ger oss hopp när livet är som mörkast och svårast. Det är ljuset som finns trots dimma, regn och kyla, natt och stormskyar. Det finns där ÄNDÅ, det finns bakom allt som ser hopplöst ut. Vinterljus kan också vara nästan smärtsamt vackert, när kristallerna glittrar i rimfrosten, när solen lyser över snön, när träden avtecknar sig svarta och kala i en källas spegelyta.

Boken har tillkommit i samarbete med Teo Törnqvist, min livskamrat sedan 34 år. Han har fotograferat och valt ut 18 svart-vita bilder som bär på en stämning av gåtfullhet och tidlöshet. Det är inte tänkt att de ska illustrera dikterna, snarare att de ska vara ett komplement till orden. Ett foto kan också vara poesi.

Boken kommer att säljas genom Adlibris och Bokus. Själv kommer jag ha den med mig till Häxans hus i Henset den 26 april när jag ska ha diktuppläsning där. Den dagen är det nämligen dags för Litteraturrundan i Skåne.


Ojnareskogen

11 juni, 2014

Vid Ojnare källa

 

För tio dagar sedan var vi på Gotland med våra shamanvänner. Syftet med resan var att söka upp kraftplatser och upprätta kontakt med platsens väsen, eftersom vi tror att naturen behöver oss människor likaväl som vi behöver den.

 

Första dagen vandrade vi omkring i Ojnareskogen, det naturreservat som hotas av kalhygge och kalkbrott. Örnar svävade högt över oss och på marken lyste lila orkidéer och gula solvändor. Teo övade oss att sjunga hans nykomponerade Ojnarekantat. Vi gick genom kärr fulla av liljekonvaljer, ända bort till skogens heliga källa som få hittar fram till. Sofia, som är en av initiativtagarna till kampen för att bevara Ojnareskogen, guidade oss och berättade om det dramatiska motståndet som tog sin början redan 2005 och fortfarande inte har lett till bestående framgång. https://www.facebook.com/ojnareskogen (Tre dagar efter vårt besök föll domen: Mark- och Miljödomstolen medger tillstånd för kalkbrytning. Men domen kommer att överklagas.)

 

Andra dagen höll vi en ceremoni i en grotta på nordvästsidan av Gotland. Vi tände en eld och trummade och sjöng. Fred blåste i sin didgeridoo. En jättestor padda satt bredvid och lyssnade. Det regnade när vi gick på stranden nedanför grottan och beundrade de havsslipade stenarna.

 

Vid Hoburgen

 

Tredje dagen tältade vi på stranden en bit norr om Hoburgen. Dagen hade varit varm och kvällen blev mild och vacker. Solen sjönk sakta i havet medan vi improviserade solnedgångsmusik för trummor, stenar, pinnar och flöjter, uppfyllda av tacksamhet över allt underbart vi hade fått uppleva under dessa dagar.


Djurkommunikation

18 november, 2013

Ernst 3

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vår katt Ernst är 4 år nu, en fullvuxen, kastrerad hankatt med en stark personlighet. Så stark att han har fått ovanan att bita oss när vi inte är snabba nog att ge honom påfyllning i matskålen eller släppa ut honom. Vi har förklarat gång på gång att hans beteende är oacceptabelt, utan att han har bättrat sig. Till slut hotade jag honom med snar avlivning om han inte slutade anfalla mig när jag minst anar det. Ernst blev fullkomligt förkrossad och låg och led i ett helt dygn, men sedan fortsatte han i samma bitska stil. Då kom jag på att jag känner en häxa som är djurkommunikatör.

 

Så jag ringde henne. Vi kom överens om att jag skulle ta en bild på Ernst och skicka till henne, sedan skulle hon tala med honom. Det gjorde hon, och fick fram att han är mycket ljudkänslig och att han emellanåt känner stark vrede, utan att riktigt veta varför. Han sa också att han inte förstod varför vi var så arga på honom, att han kände sig förvirrad över det.

 

Anna erbjöd sig att skicka Reiki till honom och med healingen inträffade en stor förändring. Det kändes som om en ren, hög energi kom på besök i vårt hem. Ernst kände det nog också, för han verkade lyssna. Den kvällen hände inget mer, men dagen därpå var Ernst helt konstig. Han var mycket orolig och ryckte till för minsta ljud. Han sprang runt i huset och gjorde flera utfall mot mig, men hejdade sig innan han nådde mig. Precis som om han påminde sig att ”nej visst, så ska jag inte göra!” Han verkade också jaga en osynlig mus med stor energi och verkade aggressiv. Det var inte lekfullt och glatt utan argt. Jag har aldrig sett honom sådan och trodde att han hade blivit fullständigt tokig. Men dan efter var han helt annorlunda och har varit lugn och fin sedan dess. Han har uppträtt kärleksfullt och kelet mot oss och är en sån där riktig myskatt som vi har drömt om.

 

Vi är tacksamma för hjälpen vi fick av Anna och kan varmt rekommendera henne till alla som har problem med sina djur av olika slag. Om du vill komma i kontakt med Anna når du henne via http://djurreiki.weebly.com.


Runornas hemligheter

16 oktober, 2013

runor

 

Lördagen den 16 november kommer jag att hålla en workshop om runornas hemligheter. Jag påstår mig inte kunna lösa dem alla, verkligen inte, men vi kommer tillsammans att utforska en del av dem genom att sjunga, meditera och vandra omkring i runornas värld.

 

Platsen är Livsväven på Tredalagatan 15 A i Kristianstad. Vi börjar kl. 14.00 och håller på cirka 2 timmar. Anmälan är nödvändig eftersom platsantalet är begränsat och kan göras på info@livsvaven.se eller 044-788 0313. Inträdet kostar 250 kr. Fika finns att köpa efteråt. Arrangörer är Livsväven, se deras hemsida www.livsvaven.se.


Magiska ingripanden!

3 maj, 2013



Tillvarons mysterier funderar jag ofta över. Det är verkligen inte alls så att vi människor vet vad livet är eller vad som händer. Vi förstår inte ens oss själva. Vi går, eller rusar, omkring och gör det ena eller andra utan att genomskåda varför eller vilka konsekvenser det kommer att få. Vilken förvirrad hop mänskligheten är!

Detta säger jag förstås utifrån egen erfarenhet. Häromdagen satt Teo och jag i trädgården och talade om de gånger en osynlig hjälpare har ingripit i vårt liv. Hela två gånger har vi hindrats från att köpa hus, som vi sedan kom på att vi verkligen inte ville ha. Men just då kändes det som rätt och nödvändigt och vi la våra bud, inte bara en utan flera gånger. När vi inte vann budgivningen blev vi ledsna. Först några månader senare förstod vi hur det dumt det hade varit att köpa det huset och vi tackade vår osynliga hjälpare.

Eller den gången jag försökte kontakta en viss entreprenör via ett kontaktformulär på nätet och datorn slocknade. Så jag fick aldrig tag i honom och sedan var det någon som berättade att den entreprenören borde undvikas.

För en vecka sedan suddades min närvarokänsla ut för några sekunder och hindrade mig från att ta ett avgörande steg. Häpen vaknade jag sedan till och insåg att ögonblicket var förbi. Först retade jag mig och fick nästan panik över att jag förlorat chansen. Sedan fattade jag. Tack, stort tack för att du alltid finns där och visar mig vägen!


Vi har vuxit ifrån religionen – vad kommer nu?

12 januari, 2013



Den 30 januari kl. 19.00 kommer jag att hålla ett föredrag med den rubriken i Malmö. Det är Livsfilosofiskt Forum som har bjudit in mig och adressen är Lorensborgsgatan 5. Inträdet kostar 80 kr.

Jag kommer att tala om vårt förhållande till andevärlden. Vad är det att vara andligt sinnad? Vad är det att vara religiös? Den frågan finns det en mängd olika svar på, ibland helt motsatta, t.ex.

Jag är inte religiös. Att vara religiös är detsamma som att följa regler i bibeln.

Jag är inte religiös, men jag är troende, jag tror på en högre makt, en kraftkälla.

Jag är religiös, men jag behöver inte någon präst, rabbin eller imam för att komma i kontakt med det gudomliga. Det gudomliga finns inom mig.

Jag är religiös. För jag tror att allt levande är gudomligt och att vi alla hör samman.

De traditionella religionerna har för många människor idag spelat ut sin roll, ändå har vi kvar vårt behov av andlig näring. Vi behöver något för att orka, för att tändas och brinna för något. En del är inte ens medvetna om bristen, men kämpar på och tror att enda sättet att göra livet ljusare är att förbättra sin materiella standard. Den beskrivning av verkligheten som massmedia tillhandahåller är på många sätt förfärande torftig och gör att känslan av meningslöshet växer.

Hur ska vi göra för att råda bot på det? Ska vi skapa en ny religion eller finns det kanske en annan väg att gå? Det är detta jag skulle vilja tala om. Kanske kan det bli ett samtal där vi tillsammans väcker idéer? Frågan om hur vi skapar de nya ceremonierna kommer också in där, namngivning, bröllop, begravning, skolavslutning m.m.


Inre jul

25 december, 2012



För tredje året i rad har vi firat en mycket sparsam jul. Orsaken är varken ekonomiskt nödtvång, ofrivillig ensamhet eller något annat som vi inte styr över. Vi tycker helt sonika att detta är det bästa sättet att fira jul. Själva julefriden kommer fram på ett helt annat sätt än om vi skulle ha lagt energi på att köpa julgran och klä den, julpynta huset, köpa julklappar, tillaga julmat och bjuda hit släkten.

Vårt julfirande går ut på att vara. Vi lyssnar på musik och eldar i kaminen, läser böcker och samtalar, tittar på film och går en liten tur varje dag i vinterrusket. Jag har också målat, och mandala nr 3 har blivit klar och fått namnet Synlighet.

Igår kväll, på julafton, kom jag ihåg något som min far, född 1902, brukade göra. På julafton, innan vi satte oss till bords, öppnade han ytterdörren på vid gavel, för att ”släppa in Julen”. Så då gjorde jag det, och det kändes rätt. Vintersolståndet, julen, är ju ett alldeles speciellt skeende som vi bör uppmärksamma och leva med i. Det är årets stora högtid, då naturen har nått som djupast i vissnande och bortdöende. Sedan börjar det nya livet åter gro, djupt där nere i mörkret och kylan.
en blomma skär och blid, mitt i den kalla vinter, i midnatts mörka tid.


Drömtiden

26 september, 2012



I helgen var jag i Jämtland på en shamankurs som Carola Korpstjärna och Jörgen I Eriksson ledde. Vi var en grupp på sjutton som gjorde utesittningar och landskapsvandringar, sångsökningar, sejd och ceremonier, och vi var utomhus nästan hela tiden. På natten låg jag i min sovsäck och såg på stjärnorna och fick intrycket att de måtte ha många fler stjärnor i Norrland!

Efter detta undrar jag varför jag måste bo i Skåne. Jämtland lockar med skog, sjöar och fjällvidder. Antingen får jag flytta dit, eller så får jag resa på shamankurs årligen. Om du också blir inspirerad så gå in på http://www.ravenstar.se/ och http://norrshaman.net/Läs gärna vad Jörgen skriver om Drömtiden på sin blogg http://norrshaman.blogspot.se/

Under dessa magiska dagar vid hällristningarna i Gärdeån kom en sång till mig. Jag tillägnar den Jörgen som har varit och är en stor inspiratör för mig. Så här lyder den:

Jag vandrar i ett drömspår
Drömmen leder mig
Jag vandrar i ett drömspår
Drömmen leder mig
Alla mina släktingar
Alla vänner i skog och sjö
Kom, kom, visa mig!
Kom, kom, visa mig!


Samtal med änglar

19 mars, 2012



Jag läser en bok om änglar, ett stycke varje dag sedan en månad. Den heter ”Samtal med änglar” och kom ut redan 2001. Jag började på den då, men uppfattade den som svårsmält och lät den ligga. Nu tycks den mig full av budskap.

Under andra världskriget bor fyra konstnärer tillsammans i ett hus på landet utanför Budapest. De lever stillsamt och koncentrerar sig på att söka klarhet om sin kallelse och sin väg. En dag upplever en av kvinnorna att någon från andevärlden vill tala genom henne. Hon accepterar att vara en kanal för de mästare som vänder sig till hennes tre vänner med undervisning och vägledning. Under 17 månader pågår undervisningen, innan hon och två av de andra arresteras och sänds till koncentrationsläger. Den enda som överlever kriget är Gitta Mallasz som 30 år senare publicerar sina anteckningar från samtalen.

Budskapen från änglarna är riktade till dessa tre individer, men där finns mycket att ta till sig även för oss andra. Här är några exempel:

”Sprid hälsa! Bara det. Det är vårt krig. Kämpa inte mot sjukdom utan stärk det friska! (—) En läkare misstar sig när han undertrycker sjukdomen. När HANS kraft springer fram besegras den. Därför är det möjligt för en olärd att ge mer läkedom än en välutbildad läkare.”

(I förordet förklaras att det ungerska pronomen som används i originalet helst bör översättas med HAN/HON. Änglarna menar att det outsägliga, gudomliga står över kön, liksom de själva.)

”Ni har kommit till slutet av vägen. Nu finns ingen väg mer. Ni tittar för att veta var ni ska sätta foten och ni ser ingenting. Ingenting finns – eftersom ni tittar. Ögat är inte längre till för att se, som hittills. Om ni inte ser med ert gamla öga kommer en ny väg att finnas under era fötter. DEN KROPP BEFRIAREN HAR ÄR GIVEN BARA FÖR ATT GE. BEFRIAREN ÄR INTE en MÄNNISKA UTAN människan. Det sant nya närmar sig.”


En gång författare …

17 januari, 2012



I augusti 2011 beslöt jag mig för att sluta skriva. Ett motstånd hade vuxit fram inom mig och fick mig att se skrivandet som den förfärligaste sysselsättning. Det bottnade säkerligen i de två årens författarskola och umgänget med de otroligt ambitiösa blivande författarna. Jag greps av en känsla av fåfängligheters fåfänglighet. Vad ska allt tjäna till? frågade jag mig. Världen är redan överfull av böcker.

Hösten gick och se vad som hände! När jag väl hade bestämt mig, och fått frid i sinnet, upptäckte jag till min häpnad att min skrivförmåga fanns kvar på djupet, helt opåverkad. Den får mig att skriva alla möjliga saker i alla möjliga sammanhang. Den går faktiskt inte att stänga av. Även om jag inte har en penna till hands formulerar jag mig ständigt, inom mig. Och det behöver ju inte bli något för offentligheten. Det är ett lustfyllt sätt att leva.


Magi för bättre ekonomi

7 januari, 2012



Mitt första inlägg för det nya året handlar om hur man förbättrar sin ekonomi med hjälp av magi. Det är en instruktion som även den ovana häxan kan använda sig av. Metoden är inte farlig att utföra och har inga skadliga verkningar, varken för dig själv eller någon annan.

Så här gör du:

Tillverka en amulett av en liten grön tygpåse. Lägg i något av silver, t.ex. ett mynt, lite torkad ört, t.ex. gurkört, penningört, gullregn eller saffran och några saltkristaller.

Gå upp på ett berg eller åtminstone toppen av en kulle. Gör det mitt på dagen när solens kraft är som starkast, och samtidigt enligt almanackan är fullmåne. Amuletten hänger du om halsen eller lägger i en ficka nära hjärtat.

Sträck upp armarna mot himlen. Tänk dig att där finns höga, gudomliga väsen som kan ingripa och ordna i ditt liv. Tacka dem av hela ditt hjärta för att du alltid får vad du behöver. Stå en lång stund och gläd dig åt att du alltid har en tillfredsställande ekonomi, inga ekonomiska problem alls och att du till och med har råd att unna dig en guldkant då och då. Tacka för att du har tillgång till ett överflöd, så att du till och med har råd att ge bort en del av det till dem som har det sämre. Tacka för att du har råd att ge gåvor till dina vänner.

Ta sedan amuletten i handen och läs den här ramsan:
Flyt som vatten, flöda som solsken, fyll min skål och rinn över.
Jag ger och jag tar emot, önskar och uppfyller, tackar och offrar i helig harmoni.


Sedan gräver du ner amuletten i jorden. Avsluta med att tacka Moder Jord för att hon alltid uppfyller dina önskningar.
Om du gör denna magiska ceremoni på fullaste allvar kommer du så småningom att märka en förändring till det bättre för din ekonomi. Vill du upprepa ceremonin, för att din önskan ska bli tydligare för dig själv, kan du göra det vid nästa fullmåne.


Vad är Gud?

8 december, 2011



Vi är många som talar om Gud, var och en utifrån sin tro. Vi utvecklar vår uppfattning och är stolta över att ha en tro, en del till och med slåss för den. För just vår tro måste ju vara den enda rätta – varför skulle vi annars ha valt den?

Men det är bara oss själva vi ser, bara oss själva vi tror på. Den Gud vi föreställer oss är en illusion, skapad av oss själva. Men när vi genomskådar illusionen och ser tvärsigenom alla dimridåer, när vi upplever tomheten och tystnaden, då är Gud där.


Under sömnen

27 november, 2011



Ensam med katten lyssnar jag till stormens dån. Mörkret står tätt inpå knutarna och jag måste vänta tills dagen gryr innan jag kan se om växthuset står kvar och om någon stor gren har fallit ner från eken. Teo jobbar natt. Snart ska jag gå och lägga mig och sova.

Vad händer egentligen när vi sover? I vilken värld vistas vi? Är drömmarna glimtar från den världen? Är det dit vi kommer när vi dör? Kanske sömnen och döden skiljer sig enbart genom att den senare är utan återvändo på morgonen.

Jag har gjort en bild av de tankarna. Du ser den här ovan. Originalet hänger just nu på Höörs Konstförenings Amatörutställning på Kulturhuset Anders. Du får gärna mejla mig dina tankar om bilden. E-postadressen finns under Kontakt.


Efter marknaden

28 september, 2011


Vikingamarknaden var en härlig upplevelse. Gudahagen är en sagolikt vacker plats, och man påverkas av den säregna stämningen. Under de två dagarna mötte jag både gamla och nya vänner och fick dessutom vara med om en nyhednisk namngivningsceremoni som gav ett mäktigt intryck. Den förrättades av Ann Jönsson, häxa och egen företagare med naturmedicinsk praktik i Glimåkra.

I mitt vikingatält med skylten ”Runorakel” tog jag emot en strid ström av män och kvinnor som ville veta vad runorna kunde ha att säga dem. Av andlig rådgivning finns det stort behov och runorna gör mig aldrig besviken. Den visdom som finns nerlagd i dem är en källa till förundran. Hur kan det komma sig att den som söker råd av dem alltid får exakt ”rätt” runa?

Nu är det snart berättardags. På söndag 2 oktober berättar jag på Sagohuset i Lund och sedan blir det Berättarcafé på Berggrenska gården i Höör på Kulturnatten den 7 oktober.

Kvinnan på bilden spinner på slända. Det gjorde även jag på vikingamarknaden. Bilden är målad av Albertus Pictor på 1400-talet.