Sommaren är sinnenas tid. All kraft går åt till att lyssna till vindsus och fågelsång, njuta av naturens färger, känna sanden rinna mellan fingrarna och vattnets svalka mot huden.
Inte kan jag skriva då, i vart fall inte timmar i sträck vid datorn. Det får bli korta stunder vid skrivblocket istället.
Den 9 aug kl. 14.30 kommer en kortnovell av mig att läsas upp i programmet Skriv! i P1. Repris kommer den 15 aug kl. 17.30
Sinnenas tid
31 juli, 2010Ljuvliga sommar!
30 juni, 2010
Pionerna doftar och paradisbusken har just slagit ut i en rosa sky, grönskan är frodig och saftspänd, allt är som vackrast på jorden. Vi sitter i trädgården sent om kvällen och sjunger sommarvisor och ibland blir vi avlösta av koltrasten.
Somliga stunder är allt precis som det ska vara. Andevärlden känns nära och självklar, allting stämmer. Men sedan kommer perioder av torka då ingenting är enkelt. Varje liten insikt måste jag leta efter, varje övertygelse måste granskas och erövras på nytt.
Det här pendlandet verkar vara ofrånkomligt, stunder av klarhet, stunder av famlande i mörker. Än står jag på ett berg med fri utsikt, än letar jag mig fram i grottornas inre.
Skogen, vår tillflykt!
22 juni, 2010
I dagens Sydsvenskan berättas det om ett antal danska soldater som efter sin krigstjänstgöring i Irak, Kosovo eller Afghanistan har tagit sin tillflykt till skogen. De lider av posttraumatiskt stressyndrom och klarar inte av ett vanligt liv i lägenhet och samhälle. De sover i tält eller vindskydd och lever av bär och djur som de fångar. Även vintertid har några av dem bott i skogen. – Skogen är min säkra plats på jorden, säger en av dem.
Jag skrev för några dagar sedan om romanen Till Isola som handlar om en kvinna som flyr ut skogen. Genom de danska soldaterna får vi från det verkliga livet ett exempel på skogens läkande förmåga och dess urgamla dragningskraft på oss människor. Skogen är vårt Urhem.
Måtte de krigsskadade männen läkas där ute i skogens gröna sal. Och måtte de inse att människan inte är skapt för att döda andra människor. Den som är själsligt frisk kan inte göra det, och den som gör det tar skada. Låt oss hjälpas åt att avskaffa alla krig!
Häxans konst
2 juni, 2010
Ingenting är beständigt. Varje gång jag har hittat skönheten i nuet och hållit sanningen i min hand, varje gång jag har trott mig säker och lycklig, har jag tvingats inse att allt, allt går förlorat. Häxans konst är att ständigt återupptäcka, återskapa och återuppfinna det väsentliga i livet.
Hon gör det genom sång, genom ord, bild, dans och skulptur. Genom att vandra i skogen, genom att lyssna, nynna, tänka och se. Häxans konst är i sanning underbar.
En känslig själ
25 maj, 2010
För några dagar sedan träffade jag en människa som bemötte mig vänligt och glatt, som konverserade och stod i, och ändå blev jag allt ledsnare inuti. Till slut var jag nära gråten. Jag kände mig som en liten unge som inte får vara med de stora och som inser att hon inte duger.
När jag åter var hemma kunde jag skaka av mig den obehagliga upplevelsen. Var kom den ifrån? På ytan hade ju inget ovanligt hänt. Det här är något som rör sig djupt nere, fiskar som blir skrämda och flyr eller en vidöppen mussla som slår igen med en smäll.
Människor jag tycker om att vara med är de som gör att jag känner mig stark och kapabel, vacker och skärpt. Självklart är det så. Men varför kan vi inte alla få varandra att känna oss så? Som de starka, kapabla, vackra och intelligenta varelser vi är.
Utesittning
21 maj, 2010
Årets första utesittning gjorde jag i natt, fast jag borde nog hellre kalla det uteliggning, eftersom jag hade bäddat åt mig i trädgården. Luften var ljum och häggen doftade fullkomligt berusande. Naturligtvis vaknade jag hela tiden och låg också vaken ett par timmar, men det hör till. Precis klockan tre hördes den första fågeldrillen och sedan höll de små liven igång konserten ända tills det var helt ljust. Men det var en hoppfull sång, full av obändig livsvilja och jag lyssnade gärna.
Det jag lade märke till just den här natten var hur min sinnestämning kan förändras av en stunds åkallan av Freja, Maria eller Moder Jord, namnet spelar alls ingen roll. För en troende är det självklart, men skeptikern i mig undrar hur det egentligen kan komma sig. Från sorg till lycka – visst är det ett mirakel?
Barcelona
7 april, 2010
I denna underbara stad bor min son Samuel. Han arbetar också med andlig utveckling, men som musiker, kompositör och coach. Hans sångundervisning är speciell och går ut på att var och en ska hitta sin alldeles egna röst. Han lär också ut en metod för att göra upp med den kritiker som alla bär inom sig. Om det skriver han på www.unblogyourself.com
Svar från andevärlden
14 mars, 2010
Jag har märkt att när jag ställer en fråga till andevärlden kommer svaret som en blixtsnabb minnesglimt. En situation jag en gång har upplevt dyker fram ur glömskan. Häpet inser jag att det egentligen inte finns något skäl att minnas denna oftast rätt bagatellartade händelse, men att den kastar ljus över den aktuella frågan. Symboliskt tolkat blir minnet ett förvånansvärt tydligt svar.
En skeptiker kunde här invända att detta är hjärnans fenomenala förmåga att dra paralleller och göra associationer. Ja, visst är hjärnan en sinnrik apparat. Men det verkar ändå finnas någon som skickar svaren via min hjärna. Det är som med mejl – de kommer ju inte från datorn, utan från någon som använder sig av datorn.
Om Hilda Svensson
13 mars, 2010
Hilda Svensson var min mors faster. Hon föddes 17 mars 1885 och dog 4 april 1979 så hon blev verkligen gammal. Ändå längtade hon hela tiden bort från jordelivet och skrev dikter om det. En av dem publicerade jag i gårdagens inlägg. Jag hoppas att hon på något sätt märker att hon nu kablas ut inför världens ögon.
Hilda är en av de släktingar som ibland ger sig till känna för mig. Hon vill inte tillbaka till jorden, säger hon. Hon trivs så bra där hon är.
På bilden står Hilda i dörröppningen till sin lilla stuga på Smedåkravägen i Ivetofta. Stugan är tyvärr riven. Där föddes på 1800-talet elva barn, varav fyra emigrerade till Amerika. Två stannade kvar, min morfar och Hilda; de andra fem dog som små. Så var livet i Sverige då.
Två Orakel
6 mars, 2010
I Ystad kan man vissa kvällar öva sig i kanalisering och energiavläsning. Suzie och Shaeen, www.tvaorakel.com
leder övningarna, kunnigt och uppmuntrande. Deltagarna i gruppen har gjort intryck på mig med sin lyhördhet och sitt allvar. Men de befriande skratten är också många.
Förra gången jag var där lyckades jag förmedla ett budskap från en död morfar till en av hans anhöriga. Suzie hjälpte mig att dämpa min benägenhet till bortförklaringar och istället fokusera på de energier som visade sig.
Tänk, vad den ställer till, den där överdrivna skepticismen som tvingar oss att utesluta en stor bit av verkligheten. Men samtidigt skulle jag inte vilja vara utan distans och analysförmåga.