Arkiv för kategorin ‘Hantverk’


Mitt nya halssmycke

2 augusti, 2017

macrame halsband 1
Landskrona har nyligen haft karneval och som nyinflyttad var jag nyfiken på hur den skulle vara. Men tyvärr var den en besvikelse. Så mycket skräp samlat på ett ställe har jag sällan sett. Jag syftar på knallevarorna. Varför ger arrangören dem så stor plats? En del av den platsen kunde istället ges till lokala köpmän som flyttar ut några varor på trottoaren utanför sin butik. Konsthantverkare och hantverkare skulle vara roligt att gå och titta på och handla av. Och i varje hörn gatumusiker i alla genrer. Nu var det egentligen ganska lite musik på dagarna.
Men en sak tilltalade mig mycket. På stranden satt en kvinna och visade sina macramésmycken. Såå vackra! Jag gick hem och hämtade min unakit-sten och bad henne göra en infattning till den. Här ser ni resultatet. Ni hittar den skickliga tillverkaren här.
macrame halsband 2
Så här står det om unakiten på www.Andekvarts.se: Unakit balanserar den känslomässiga och andliga kroppen, och hjälper/befriar den från energimässiga blockeringar. Den hjälper oss att leva i nuet och släppa det förgångna, dvs de känslor och minnen du vill bli av med.
Unakit är en sten för visioner. Den kan öppna och aktivera ditt tredje ögas chakra för att ta emot andliga insikter från de högre frekvenserna. Unakitens grundande effekt för med sig en lugnande känsla till alla omgivningar, den sänder ut rogivande vibrationer till alla omkring den.


Boosta ditt hår

24 februari, 2017

Nej, jag har inte skrivit fel, boosta ska det vara, inte borsta som jag ska göra sedan. Men just nu sitter jag här och låter mitt våta hår lufttorka. Jag köpte häromdan en rolig bok som heter ”Boosta hud & hår med naturens näringsbomber”. Så det är det jag har gjort. Mitt hår har fått smaka på en inpackning med kokosmjölk, äggula, honung och kanel, och sedan har jag tvättat det med ett hemlagat nässelschampo. Det blir minst sagt spännande att se hur det blir när det har torkat. Än så länge verkar det må bra, det har rent av lockat sig lite i ren förtjusning.

Det är många år nu som jag har gjort våra egna hygienprodukter: dagkräm, nattkräm, handkräm, fotsalva, kroppslotion, schampo, balsam. Fast då har jag använt mer konventionella ingredienser, oljor, sheasmör, emulgeringsmedel m.fl. och en del av dem är inte helt ofarliga. Så nu kommer jag att ta krämtillverkandet till en högre nivå. Bara rena naturprodukter, dessutom ätbara. Och så de där fina tvålarna som Tia Jumbe rekommenderar: Aleppo eller Castile, gjorda på olivolja.
boosta hur & hår


Skönhet i vardagen

13 november, 2012



Det står illa till i världen, med krig och översvämningar och allt annat hemskt som dagligen rapporteras om över våra oskyddade huvuden. Vad ska vi göra, alla vi som verkligen skulle vilja stoppa eländet men är fullkomligt maktlösa? Vad kan en människa göra mer än sopsortera och låta bli att nöjeskonsumera? Det går lätt att sjunka ned i hopplöshet och apati, men jag vägrar. Jag vill tro att det finns en väg ut ur mörkret.

I väntan på att en positiv förändring ska ske sysselsätter jag mig med att skriva och måla och hänge mig åt andra kreativa verksamheter. Det håller modet uppe och jag kan åtminstone glädja mig åt resultatet. Att skapa något vackert, något man tycker om, har en klart positiv inverkan på både humöret och hälsan.

Kanske var det därför de förr i världen la ner sån omsorg på vardagsföremålen? Allt skulle prydas med bårder och monogram, blomslingor och spetskanter. De visste att vackra föremål gör livet ljusare.

Jag har ärvt lakan och örngott av min svärmor och betraktar dem som en skatt. Vad är billiga, kulörta påslakan mot den här elegant vitbroderade och hålsömmade skönheten?


Vikingaliv

3 juli, 2012



Som vanligt har jag tillbringat några dagar som viking i Foteviken, och än en gång har jag märkt vilken kick det ger mig. Det är en riktig helhetsupplevelse med alla vikingarna i deras fina linne- och yllekläder, de historiska tälten som breder ut sig över området, de gamla vikingahusen och så havet, havet som ligger där sommarblått och solglittrande nedanför byn.

Första dagen åskade och ösregnade det; då låg jag under en filt i mitt vikingatält och väntade på bättre tider. Men det är inte så dumt det heller. Jag lyssnade till regnet som smattrade mot tältduken och funderade på allt möjligt. Det var riktigt trivsamt, särskilt sen jag riggat upp en plastpresenning under taket. Som nutidsviking får man ta hjälp av moderna uppfinningar när det är nödvändigt.

De andra dagarna var det varmt och soligt, och det blåste inte heller så mycket. Jag träffade de vänner jag lärt känna under de sju år jag har varit viking och fick ta del av vänskapligt skvaller och andra nyheter, precis som det måste ha varit för tusen år sen när ingen annan nyhetsförmedlare fanns. Sen gick jag runt på marknaden och beundrade hantverket och skönheten hos varorna, och eftersom jag har hunnit slita ut mitt första par vikingaskor beställde jag ett par nya av en tjeckisk skomakare. Men de kommer att levereras först vid nästa sommarmarknad i Foteviken, om ett år. Så går det till i vikingavärlden.


Efter marknaden

28 september, 2011


Vikingamarknaden var en härlig upplevelse. Gudahagen är en sagolikt vacker plats, och man påverkas av den säregna stämningen. Under de två dagarna mötte jag både gamla och nya vänner och fick dessutom vara med om en nyhednisk namngivningsceremoni som gav ett mäktigt intryck. Den förrättades av Ann Jönsson, häxa och egen företagare med naturmedicinsk praktik i Glimåkra.

I mitt vikingatält med skylten ”Runorakel” tog jag emot en strid ström av män och kvinnor som ville veta vad runorna kunde ha att säga dem. Av andlig rådgivning finns det stort behov och runorna gör mig aldrig besviken. Den visdom som finns nerlagd i dem är en källa till förundran. Hur kan det komma sig att den som söker råd av dem alltid får exakt ”rätt” runa?

Nu är det snart berättardags. På söndag 2 oktober berättar jag på Sagohuset i Lund och sedan blir det Berättarcafé på Berggrenska gården i Höör på Kulturnatten den 7 oktober.

Kvinnan på bilden spinner på slända. Det gjorde även jag på vikingamarknaden. Bilden är målad av Albertus Pictor på 1400-talet.


Vikingamarknad i Gudahagen

9 september, 2011



Den 17 – 18 september är det dags igen!

Gudahagens Vikingamarknad arrangeras varje år den tredje helgen i september. Första året var 2008 och det kom nästan 6000 besökare när arrangörerna hade räknat med max 1500. Året därpå satsades enormt med tid och energi för att göra något riktigt lyckat och då kom runt 7500 besökare. Succén var nu ett faktum Över 80 olika utställare, hantverkare och deltagargrupper med kämpar, musiker och ryttare deltog. I strålande solsken vigdes ett par uppe på fornlämningen med tusentalet åskådare.

2010 kommer att gå till historien som den blåsigaste marknaden någonsin. Tält blåste sönder och regnskurar gjorde livet surt för deltagare och besökare. Men sanna vikingar ger inte upp för sånt. Närmare 4500 besökare kom och vädret till trots blev det en riktigt trevlig marknad. Som en skänk från gudarna mojnade vinden och solen tittade fram just under den timmen som det var dop uppe på fornlämningen.


I Valands fotspår

7 augusti, 2011




Jag gick en folkhögskolekurs i silversmide förra veckan. Där fick jag lära mig såga och fila, slipa och hamra, glödga och löda, polera och putsa. Även om det var en silverkurs arbetade jag mest i koppar, eftersom det är betydligt billigare och jag inte vill använda silver till experiment och övningar. Några silverföremål blev det dock, men här på bilden har jag bara tagit med kopparsmyckena.


Väva i vikingavävstol

9 april, 2011



Jag är klar med min förra väv och har klippt ner den. Bilder på uppsättningen av den finns under rubriken Hantverk. Nu håller jag på att sätta upp en ny. Så här går det till när jag varpar. Jag använder ett s.k. varpbord, en samisk uppfinning, mycket praktiskt om man sitter på golvet och har ont om plats.

Om jag ska väva en 1,8 m lång sjal måste jag mäta upp cirka 3 m varp eftersom det går bort nästan en meter till varptyngderna. För att jag ska kunna hålla ordning på varpen väver jag in trådarna i ett brickband. Den som vet hur man väver ett sånt band förstår nog av bilden hur det hela går till; för andra verkar det antagligen helt obegripligt. Men det är svårt att förklara med ord, det måste visas och göras.

Det är alltid spännande att se hur det ska bli. Den här väven tänker jag hålla på med på Kulturkvartersdagen i Höör, den 6 juni. Bäst att börja i tid.


När snålheten bedrar visheten

19 december, 2010




När den tiden kom att allt vi gjorde måste ”löna” sig, försvann det hantverk som förr utövades i varje by. Generationers samlade skicklighet förlorades. Idag är det svårt att hitta en slitstark vedkorg eller en duglig sopborste i naturmaterial. Men skräpvedkorgar som går sönder när man fyller dem med ved och nylonsopborstar som inte går att sopa med ligger i drivor på varuhusen. Så billiga att vi förstår att de tillverkats av slavarbetare i Asien.

Det vackra och slitstarka bomullstyget som vävdes på Strömma-fabrikerna utanför Karlshamn i mitten av 1900-talet saknar motsvarighet idag. Prima lakansväv, tät och nästan styv som ny, är ett minne blott. De har ersatts av tunt, sladdrigt tyg som bara håller några år innan det är utslitet.

Vill vi verkligen ha det så här? Borde inte utvecklingen och framåtskridandet istället generera allt högre kvalitet, en hållbar och funktionell vardagskvalitet som gör oss glada och stolta istället för besvikna och arga?

Det är dags att tänka om, att satsa på det gedigna och hållbara, istället för på billigt skräp.


Åke Egevad

29 oktober, 2010




Idag har jag fått en present. Åke Egevad som är en gudabenådad instrumentbyggare sa förra gången vi träffades att han tyckte att jag som är häxa ska ha en sådan häxflöjt som de hade på medeltiden. Nu har han gjort en sådan och det är en kombination av visselpipa och snurra. När man använder den lär den ha en magisk inverkan på omvärlden, men det har jag ännu inte hunnit utröna.

Häxflöjten är tillverkad av ett fågelben och syns på bilden ovan. Till flöjten hör också ett fodral av fläder med en botten av svartek. Locket är gjort av en medeltida träbit.

När vi sågs berättade Åke att han hade köpt upp en nedlagd musikaffär. Där fanns instrument i mängder. Den lilla trumman och flöjten till höger kommer från det instrumentlagret, fast Åke har renoverat och sett över dem.

Ni som vill förvärva en riktig shamantrumma kan gå till Åkes hemsida http://egevad.nu/ake/ och titta under Trummor/Schamantrummor. Vackert på riktigt!


Växtfärgat ullgarn

1 oktober, 2010




Det är trettiofem år sedan jag lärde mig växtfärga och säkert tio år sedan jag gjorde det senast. Men nu längtade jag efter att återigen känna dofterna av sjudande växter och varm, våt ull. Lusten att experimentera vid kokgrytor och kemikalieburkar var också stor.

Först cyklade jag ut och plockade växtmaterial. Så här års finns det fortfarande mycket att hämta: nässla, gullris, gråbo, renfana, löv från björk, lönn och äppelträd m.m. Dessutom hade jag sparat lökskal i ett helt år. Hemma igen förbetade jag garnhärvorna med alun i en timme och sedan kokte jag växter i olika grytor i ett par timmar till. Till slut var det dags att färga i de rensilade växtbaden.

Resultatet syns på fotot men de utsökta nyanserna framgår inte helt. Det är större skillnad i verkligheten. Från vänster: äppelblad på vitt garn, lökskal på vitt, nässla och björk på vitt, lökskal på grått garn.


Den urgamla konsten

20 september, 2010




Min vän Eva har gjort det här fatet. Det är stort, 43 cm i diameter och har ett utseende som om det vore ett arkeologiskt fynd. Dansande kvinnor med lyfta armar rör sig runt en labyrint och över dem svävar såväl solen som månen i alla dess faser.

När jag ser Evas fat påminns jag om de utgrävningar på Balkan som arkeologiprofessorn Marija Gimbutas berättar om i sin bok Gods and Goddesses in Old Europe. Där finns foton och teckningar av 8 – 9 000 år gamla skålar, vaser och gudinnestatyetter och man skulle kunna tro att Eva har fått idén efter att ha tittat i Marijas bok.

Fast jag tror inte det. Jag har känt Eva i många år och det verkar snarare som om hon gör såna här saker helt av sig själv, tar fram dem ur sitt inre, av stark och ren kärlek till Gudinnan. Vill du veta mer om henne så gå till http://spirity.se


Väva uppåt!

12 september, 2010




En sak till måste jag förklara – man packar inslaget uppåt när man väver i en sån här vävstol. Därför måste man ha ett lätt träsvärd att slå med. En arkeolog som jag träffade i Fotevikens vikingaby påstod att kvinnorna använde vävsvärd av järn och därför smidde han i hast en sådant till mig. Men det var alldeles för tungt, jag kunde knappt lyfta det. De måste ha haft rejäla armmuskler på den tiden. Om han nu hade rätt för sig. De s.k. vävsvärd man har funnit i kvinnogravar kan istället ha varit völvastavar.

I Lejre använder de träsvärd och det rekommenderas också i boken jag berättade om i ett tidigare inlägg.

Jag är klädd i en av mina vikingadräkter, men på bilden syns tyvärr inte de vackra spännbucklorna. Den 18 – 19 september ska vi till Gudahagens vikingamarknad http://www.gudahagen.se/ och där kommer jag bland annat att spå i runor. Kanske ses vi där?


Så här väver man i en vikingavästol!

10 september, 2010



Jag lägger in inslaget med hjälp av en vävsticka som jag lindat upp garnet på. Som inslag har jag samma entrådiga garn som till varpen. Inslagstråden läggs löst, så att den är lite längre än vad som behövs. I en vikingavävstol är det nämligen lätt att väva timglas, så det gäller att se upp. Egentligen skulle jag haft nytta av en vävspännare som kunde hålla kvar väven vid den ursprungliga bredden, men jag har ingen. Istället laborerar jag med trådar som jag knyter fast i sidostolparna.

En annan sak som jag redan märker är att väven blir tätare på ett ställe och glesare ut mot kanterna. Jag har ännu inte kommit på vad det beror på. Varptyngderna drar jämt i trådarna, vad jag kan se. Kanske är det ofrånkomligt? Men jag kan trösta mig med att så här har människor vävt i tusentals år och jag har bara övat i cirka en vecka. Klart att de blev skickliga med tiden och att kunskapen och alla knepen fördes vidare från generation till generation. Det jag kämpar med är ju faktiskt att uppfinna hjulet än en gång, eftersom detaljkunskapen har gått förlorad.


Solvning i stående vävstol

9 september, 2010




I en vikingavävstol behöver man inte använda färdigknuten solv utan kan knyta den själv. Det ser komplicerat ut i handboken men när jag väl hade kommit igång gick det bra. Jag har solvat över ett skaft och kan därmed skapa ett andra skäl utöver det naturliga skälet som bildas när varannan tråd hänger fram över skälkäppen. Med denna solvning kan jag väva tuskaft. Det ska även gå att väva treskaft och fyrskaft, alltså olika former av kypert på en stående vävstol, men det har jag ännu inte prövat.

Den handbok jag har använt heter ”Kirkes vaev” och är skriven av Karen-Hanne Staermose Nielsen. Jag har köpt den på Lejre Forsögscenter och den är på danska.


Varptyngder

8 september, 2010




Här kommer en detaljbild på varptyngderna som syns längst ner på bilden i mitt förra inlägg. De är förstås möjliga att göra själv men för att bli hållbara bör de brännas och jag har inte tillgång till keramikugn. Därför beställde jag dem av Matti Kallankari som är keramiker och som var vänlig nog att ta sig tid för en sån sak. Annars skapar han stor konst – se hans undersköna urnor och skålar på http://www.mattikallankari.se


Väva i stående vävstol

8 september, 2010




Nu har jag rett ut varptrådarna och knutit fast varptyngderna längst ner. En keramiker har gjort dem efter mina önskemål. De väger 500 g per styck. Varpen består av entrådigt ullgarn och jag har cirka 5,3 trådar per cm. Varje tråd kan bära cirka 30 grams tyngd, så jag har knutit 18 trådar till varje tyngd. Allt enligt anvisningar från personalen på Lejre Forsögscenter utanför Roskilde, där det finns en hel verkstad med stående vävstolar.

Varannan varptråd hänger framför skälkäppen och varannan bakom. Därigenom bildas ett naturligt skäl.


Vikingavävstol

7 september, 2010




Äntligen har jag kommit så långt att jag kan börja väva i min stående vävstol, en sådan som lär ha funnits i alla hem på vikingatiden. Den är relativt enkel att tillverka och det kostar inte många kronor. Visserligen kan jag väva på en vanlig vävstol, men att försöka få det här att fungera är en utmaning som jag gärna ville anta.

Här ser man sidostolparna och den överliggande bommen, skafthållarna som sticker ut mitt på stolparna och skälkäppen på tvären längre ner. Jag har vävt in varptrådarna i ett band och fäst det vid bommen. Fortsättning följer imorgon.