Arkiv för kategorin ‘Häxkonst’

« Äldre inlägg

Magi för bättre ekonomi

7 januari, 2012



Mitt första inlägg för det nya året handlar om hur man förbättrar sin ekonomi med hjälp av magi. Det är en instruktion som även den ovana häxan kan använda sig av. Metoden är inte farlig att utföra och har inga skadliga verkningar, varken för dig själv eller någon annan.

Så här gör du:

Tillverka en amulett av en liten grön tygpåse. Lägg i något av silver, t.ex. ett mynt, lite torkad ört, t.ex. gurkört, penningört, gullregn eller saffran och några saltkristaller.

Gå upp på ett berg eller åtminstone toppen av en kulle. Gör det mitt på dagen när solens kraft är som starkast, och samtidigt enligt almanackan är fullmåne. Amuletten hänger du om halsen eller lägger i en ficka nära hjärtat.

Sträck upp armarna mot himlen. Tänk dig att där finns höga, gudomliga väsen som kan ingripa och ordna i ditt liv. Tacka dem av hela ditt hjärta för att du alltid får vad du behöver. Stå en lång stund och gläd dig åt att du alltid har en tillfredsställande ekonomi, inga ekonomiska problem alls och att du till och med har råd att unna dig en guldkant då och då. Tacka för att du har tillgång till ett överflöd, så att du till och med har råd att ge bort en del av det till dem som har det sämre. Tacka för att du har råd att ge gåvor till dina vänner.

Ta sedan amuletten i handen och läs den här ramsan:
Flyt som vatten, flöda som solsken, fyll min skål och rinn över.
Jag ger och jag tar emot, önskar och uppfyller, tackar och offrar i helig harmoni.


Sedan gräver du ner amuletten i jorden. Avsluta med att tacka Moder Jord för att hon alltid uppfyller dina önskningar.
Om du gör denna magiska ceremoni på fullaste allvar kommer du så småningom att märka en förändring till det bättre för din ekonomi. Vill du upprepa ceremonin, för att din önskan ska bli tydligare för dig själv, kan du göra det vid nästa fullmåne.


Efter marknaden

28 september, 2011


Vikingamarknaden var en härlig upplevelse. Gudahagen är en sagolikt vacker plats, och man påverkas av den säregna stämningen. Under de två dagarna mötte jag både gamla och nya vänner och fick dessutom vara med om en nyhednisk namngivningsceremoni som gav ett mäktigt intryck. Den förrättades av Ann Jönsson, häxa och egen företagare med naturmedicinsk praktik i Glimåkra.

I mitt vikingatält med skylten ”Runorakel” tog jag emot en strid ström av män och kvinnor som ville veta vad runorna kunde ha att säga dem. Av andlig rådgivning finns det stort behov och runorna gör mig aldrig besviken. Den visdom som finns nerlagd i dem är en källa till förundran. Hur kan det komma sig att den som söker råd av dem alltid får exakt ”rätt” runa?

Nu är det snart berättardags. På söndag 2 oktober berättar jag på Sagohuset i Lund och sedan blir det Berättarcafé på Berggrenska gården i Höör på Kulturnatten den 7 oktober.

Kvinnan på bilden spinner på slända. Det gjorde även jag på vikingamarknaden. Bilden är målad av Albertus Pictor på 1400-talet.


Sommarsolståndet

23 juni, 2011




I tisdags, den 21 juni, firade jag Sommarsolståndet på stranden i Falsterbo tillsammans med fem vänner. Vi skapade en cirkel och höll en ceremoni för att stärka vår relation till Moder Jord. Vi trummade, dansade och sjöng medan vågorna dånade och vinden blåste iväg med våra röster. Jag passade på att inviga en liten amulett som en vän ska få. Vi beslöt att träffas på samma plats om ett år.


Vigselceremoni

15 juni, 2011




Många tror att en vigsel på rådhuset eller med en kommunal vigselförrättare är enda alternativet om man inte vill gifta sig kyrkligt. Men en borgerlig vigsel är egentligen bara en formalitet och tar endast två minuter. Den går inte att jämföra med en lång och innehållsrik, kyrklig ceremoni i en vacker lokal. Det behövs andra alternativ till den kyrkliga vigseln, och det är det jag har arbetat med att utforma de senaste åren.

Eftersom jag har lämnat tillbaka min kyrkliga vigselrätt när jag avsade mig prästämbetet är mina vigslar inte juridiskt bindande. Men det gör inget. Brudparet får gå till rådhuset eller kommunen och registrera sitt äktenskap efteråt. Så gör man i många länder, t.ex. i Frankrike, där inga kyrkliga vigslar är juridiskt bindande. Det krävs alltid ett rådhusbesök i vilket samfund man än gifter sig. Det är en bra lösning, för då slipper staten hålla på att tvinga ovilliga präster att viga dem som de inte vill viga. Och det blir naturligt för alla att leta upp någon som kan hjälpa dem att skapa en vigselceremoni efter deras önskemål. En vigsel kan ju se ut på otroligt många olika sätt om man låter fantasin och skapandelusten råda.

Så här fint kan det se ut när en prästinna viger ett kärlekspar ute i naturen, i Frejas lövsal. Solen lyser över dem, vågorna svallar stillsamt, vinden far genom trädkronorna och jorden lyssnar till deras löften.


Andlig vägledning genom tarot

13 maj, 2011



Häromdagen mötte jag via nätet en häxa, Månstråle, som jag spontant kände förtroende för. Det visade sig att hon genom sin hemsida erbjuder tarottolkningar av många olika slag och för olika syften. Jag ville gärna ta del av hennes kunskaper och bad henne göra en s.k. trekortstolkning, där man kan få vägledning och belysning av aktuella problem, deras orsaker och lösningar.

Jag måste säga att jag känner mig gripen och förundrad över hur mycket som kan komma fram i en sån här läggning. Månstråle känner inte mig och vi har aldrig träffats ”in real life”. Ändå beskriver hon ingående och träffsäkert min personlighet och karaktär. Det är mycket avslöjande och nyttigt, och det ger mig ny kraft att fortsätta arbeta med mig själv.

Jag vet att jag inte är ensam om att gång på gång behöva ta itu med mina speciella svårigheter, de som har grundlagts tidigt i barndomen, eller som jag rentav kan ha burit med mig från tidigare liv, vem vet.

Tolkningen som Månstråle gjorde för mig är som sagt mycket personlig och avslöjande men jag plockar ändå ut några bitar som smakprov. Jag utgår från att vi alla har våra problem och varför ska vi inte dela dem med varandra? Då blir det kanske lättare att bära dem.

Så här skriver hon bl.a: Det jag kan känna från dig är att du uppträder både som barn och vuxen i en och samma person. Ditt behov av att få bekräftelse och stöd från andra speglar din ena sida – barnets sida. Medan din andra sida känner ett stort behov av att få ta hand om dina närmaste och hjälpa till där det behövs – din vuxna sida.

Du är definitivt en sökare ut i fingerspetsarna. Det jag kan känna av kring dig är en vilsenhet som har sin botten i ditt stora behov av trygghet. Det är mycket viktigt för dig att känna trygghet, infinner sig inte den känslan hos dig så flyr du ifrån verkligheten och ifrån det obehagliga.


Om du vill veta mer om Månstråle, gå till www.andligutveckling.net.


Häxa

6 april, 2011



I tolv år nu har jag kallat mig häxa helt öppet. När jag ser tillbaka förbluffas jag av den mängd starka reaktioner som under årens lopp har strömmat över mig. Folk blir arga, upprörda, förlöjligar och ifrågasätter mig.

Jag undrar varför. Hur kan det komma sig att moderna 2000-talsmänniskor reagerar så starkt på ordet häxa? Coach kan man kalla sig, konsult, terapeut, shaman, medium, men inte häxa, där har man gått för långt.

Det är inte bara de dogmatiskt religiösa som tar illa upp, utan även vetenskapstroende humanister och raljanta akademiker. Till och med en del andra häxor fnyser irriterat och menar sig ha monopol på definitionen av ordet.

Nå, jag kan ju inte sluta kalla mig häxa om jag nu är det. Vad jag kan göra är att fly ut i skogen, sitta i en vitsippsbacke och andas, krama bokstammarna och sjunga tillsammans med dem, spela fiol för strömmande vatten och smaka på den späda harsyran. Jag kan samla kraft där och jag kan tänka fritt.

Tänk om vi människor kunde ge varandra samma kärlek som naturen ger oss! Om vi kunde leva och låta leva, ge andra samma uppmärksamhet och respekt som vi själva önskar oss! Alla är vi väl ändå innerst inne ganska lika och har samma behov av att vara älskade?


Vintersolståndet 2010

24 december, 2010




Tänk att vi lyckades ta oss dit. Att trotsa snökaos och halka för att fira vintersolståndet på Ale Stenar är väl egentligen mer patetiskt än heroiskt. Men när vi väl hade kravlat oss uppför branten i tidvis knädjupa snödrivor överfölls vi av ren lycka. Så starka är energierna däruppe att det är värt stora strapatser att ta sig dit.

Vi höll vår ceremoni, vi åkallade öster, söder, väster och norr, vi offrade till jordens väsen, vi sjöng alvernas sång: O, Elbereth, Gilthoniel och vi dansade och jublade när vår pappersballong steg till väders ut över havet. Sen gick vi ner och drack varm choklad på Wendels.

Nu är det julaftons kväll. Jag eldar i kaminen och ser ut över de blånande snödrivorna. Teo arbetar hela helgen och jag firar jul genom att spela julmusik och läsa. Här finns ingen julstress, ingen gran eller klappar, ingen speciell mat och det är så vidunderligt skönt. Tänk att få ha det precis som man vill!


Julklappstips!

9 december, 2010



Igår var jag på en julfest där vi bytte julklappar med varandra. Och det var de mest klimatsmarta, sociala, nyttiga, roliga och billiga julklappar man kan tänka sig. Vi gav varandra en timme av våra liv. Själv fick jag en timmes trädgårdsarbete, något som kan komma väl till pass framåt våren då ogräset börjar spira. Min egen julklapp bestod av en timmes runläggning och spegling av den aktuella livssituationen.

Min förhoppning är att den här idén ska sprida sig. Den kommer att minska konsumtionen av onödiga prylar och lösa alla julklappsproblem. Att ge av sin tid kan alla som vill: en skogspromenad med matsäck, en roddtur i ekan, ett kafébesök, storstädningshjälp, en liten privatkonsert (om man kan spela och sjunga) fönsterputsning och som sagt trädgårdsarbete.


Det goda livet

10 november, 2010




I helgen har vi häxor firat Alvablot på ett slott, något vi har som tradition. En gång om året klär vi upp oss i våra vackraste långklänningar och äter en fyrarätters middag. Vi bjuder in dem av våra anförvanter som har gått över till den andra sidan, och om vi har foton av dem ställer vi dem på festbordet. Vi berättar händelser ur deras och våra egna liv för varandra, vi sjunger och skrattar, och framåt midnatt gör vi en stor och högtidlig ceremoni tillsammans med de döda. Denna gång ägde den rum i slottskyrkan, byggd på 1200-talet. Det var mycket stämningsfullt.

Efter sådana upplevelser framstår livet som bättre än sitt rykte. En sak som gör mig glad är också att den unge killen som körde på mig med sin moped i förra veckan inte ljög om sitt namn. Nu har jag hittat honom, men i en annan åldersgrupp än jag först letade. Jag har talat med hans pappa och kommer att få ersättning för skadan och kostnaderna.


Linns tipi

19 augusti, 2010



Igår skrev jag om föredraget jag ska hålla i skogen på Hallandsåsen. Nu har jag fått en bild på tipin också. Så här ser den ut.

I fjor höll jag namngivningsceremoni där för Linns och Magnus son Loke Månfare. Tipin är så stor att cirka femton personer kunde stå i en cirkel runt altaret i mitten. Möjligen var vi ännu fler, jag minns inte. Jag hade två andra häxor till min hjälp och Linn är ju också häxa. Gästerna var inte häxor men de tyckte om ceremonin.