Det närmar sig! Om tio dagar ska vi för första gången hålla Berättarcafé i Höör, nämligen torsdagen den 24 november. Vi kommer att hålla till på Kungshällan vid Lilla Torg och börjar kl. 18.30. Det kommer att finnas kaffe, te och kakor till billigt pris. Men inträdet är gratis.
Vi vänder oss inte i första hand till barn, utan detta är en verksamhet för vuxna i alla åldrar, även de unga vuxna. I många kommuner ordnas idag såna här caféer. Vi har varit i Landskrona och upplevt deras berättarverksamhet, i Lund och i Eslöv. På folkhögskolan i Eslöv är många unga engagerade i berättarkonsten, vilket är extra roligt och visar att muntligt berättande idag upplever en renässans.
Du som är intresserade av att lyssna till olika typer av muntligt berättande: sägner, skrönor, sagor, spökhistorier och självupplevda historier, du är hjärtligt välkommen!
Lika välkomna är de som själv vill berätta. I så fall meddelar du det redan vid ankomsten till någon av oss arrangörer. Lagom längd på en berättelse är 5 – 10 minuter.
Arrangörer är Berättarforum i Höör.
Arkiv för kategorin ‘Historia’
Berättandets konst
13 november, 2011Efter marknaden
28 september, 2011
Vikingamarknaden var en härlig upplevelse. Gudahagen är en sagolikt vacker plats, och man påverkas av den säregna stämningen. Under de två dagarna mötte jag både gamla och nya vänner och fick dessutom vara med om en nyhednisk namngivningsceremoni som gav ett mäktigt intryck. Den förrättades av Ann Jönsson, häxa och egen företagare med naturmedicinsk praktik i Glimåkra.
I mitt vikingatält med skylten ”Runorakel” tog jag emot en strid ström av män och kvinnor som ville veta vad runorna kunde ha att säga dem. Av andlig rådgivning finns det stort behov och runorna gör mig aldrig besviken. Den visdom som finns nerlagd i dem är en källa till förundran. Hur kan det komma sig att den som söker råd av dem alltid får exakt ”rätt” runa?
Nu är det snart berättardags. På söndag 2 oktober berättar jag på Sagohuset i Lund och sedan blir det Berättarcafé på Berggrenska gården i Höör på Kulturnatten den 7 oktober.
Kvinnan på bilden spinner på slända. Det gjorde även jag på vikingamarknaden. Bilden är målad av Albertus Pictor på 1400-talet.
Vikingamarknad i Gudahagen
9 september, 2011
Den 17 – 18 september är det dags igen!
Gudahagens Vikingamarknad arrangeras varje år den tredje helgen i september. Första året var 2008 och det kom nästan 6000 besökare när arrangörerna hade räknat med max 1500. Året därpå satsades enormt med tid och energi för att göra något riktigt lyckat och då kom runt 7500 besökare. Succén var nu ett faktum Över 80 olika utställare, hantverkare och deltagargrupper med kämpar, musiker och ryttare deltog. I strålande solsken vigdes ett par uppe på fornlämningen med tusentalet åskådare.
2010 kommer att gå till historien som den blåsigaste marknaden någonsin. Tält blåste sönder och regnskurar gjorde livet surt för deltagare och besökare. Men sanna vikingar ger inte upp för sånt. Närmare 4500 besökare kom och vädret till trots blev det en riktigt trevlig marknad. Som en skänk från gudarna mojnade vinden och solen tittade fram just under den timmen som det var dop uppe på fornlämningen.
Vem kan lösa gåtan?
16 juli, 2011
Vem kan berätta vad den här muren har använts till? Den finns i Höör, i ett skogsområde som heter Gyldenpris. Muren omgärdar en fyrkant på cirka 10,5 x 10,5 m och kan inte ha varit ett hus. Den är inte horisontellt byggd utan sluttar brant. Vid dess nedersta punkt finns en öppning. Ungefär i mitten av fyrkanten finns en fördjupning. Kan det möjligen ha varit en källa?
Muren är mellan 30 och 60 cm hög. För att vara en fålla är den för låg och måste då ha förstärkts med en gärdsgård. Men egentligen behövs det inte murar för att bygga en gärdsgård av slanor. Varför har då någon lagt ner många timmars slit för att bygga den här muren?
Hur gammal den är kan förstås vara svårt att avgöra, men en ledtråd ger de stora uppvuxna träden inne i fyrkanten, varav ett har rasat av ålder. Även några stenar har rasat ner från muren. Stenarna är endast lagda på varann, inte murade.
Du hittar den om du går på Gamla Hörbyvägen ut från Höör. Vid tätbebyggelsens slut passerar du Ekgatan, där det ligger en bilverkstad. I hörnet av Ekgatan – Hörbyvägen går det på höger sida en stig in i skogen. Först är det bara låga hasselbestånd. Efter cirka 80 meter korsar stigen en mycket liten bäck med en stor, planhuggen sten som bro. Den stenen är i sig värd uppmärksamhet och borde också få sin förklaring. Men tyvärr fungerar den inte så bra som bro, så i vårflods- och regntider måste man ha stövlar för att ta sig över.
Efter cirka 40 meter går stigen tvärs genom en nerrasad stenmur som mest liknar en låg jordvall. 25 meter efter den svänger stigen till höger och nu kommer man upp på en ås, bevuxen med höga lövträd, mest ek och bok. Efter 50 meter hittar du stenmuren i en sänka till vänster.
Om du vet eller kan gissa vad muren använts till får du gärna höra av dig. Mina kontaktuppgifter finns under fliken Kontakt.
Höör, ljuva Höör!
2 juni, 2011
När jag sitter i mitt arbetsrum och ser ut i min syrenblommande trädgård känner jag mig alldeles kolossalt nöjd med att bo i Höör. Här är det bra och här tänker jag stanna för återstoden av mina dagar.
Men det tog lång tid innan jag hittade hit. Vägen har gått genom Skåne, Småland, Östergötland, Sörmland och Blekinge innan jag till slut kom till Höör tillsammans med Teo. Att vi hamnade just här har sin förklaring och den har jag skrivit om i min bok ”Hellre häxa än präst”. Ett utdrag finns under fliken Noveller ovan.
Bilden från 1950 föreställer mig och min lillasyster tillsammans med min mors moster Anna Mauritzson utanför affären Eweboden vid Nya Torg i Höör.