Arkiv för kategorin ‘Historia’


Vi vill ha ett annat samhälle!

2 mars, 2013



En av mina medhäxor, Annika, arbetar som sjuksköterska på ett äldreboende. En sen kväll satt hon en stund hos en 102-årig kvinna. Denna var helt klar i tankarna och hade rosig hy och pigga, kloka ögon. Annika och hon började prata om livet och meningen med det. Kvinnan funderade över vårt nuvarande samhälle och påpekade att allt idag är så annorlunda, jämfört med förr. Visst var det fattigt då, men samtidigt mådde de flesta bättre än idag. Numera tycks precis allting handla om makt och pengar, och oerhört många vantrivs och mår dåligt.

På det gamla jordbrukssamhällets tid, sa hon, då hjälpte man varandra. Det fanns nästan inga pengar, men man behövde heller inte det i så hög grad som nu. Om någon fick en sämre skörd ett år, så delade de andra med sig av sin egen. Man visste att missväxt kan drabba vem som helst, och att vi alla är beroende av varandras vänlighet och hjälp.

Hon berättade att på den tiden låste hon aldrig dörren, det gjorde ingen, utan man satte sopkvasten lutad över handtaget och visade med det att man inte var hemma. Tjuvar fanns förstås, men inte så många som nu för det fanns arbete åt alla, och förresten fanns det inte mycket att stjäla. Den mat man behövde odlade man, och kött och fisk fick man genom jakt och fiske. Tamboskap hade man för mjölken och köttet, äggen och ullen, och så hade man förstås bärplockningen. Kvinnorna i byn samlades ofta vid olika göromål och hade roligt och umgicks medan de arbetade. Det fanns så mycket glädje att dela, och när sorg och olycka drabbade hjälpte man varandra. Till läkaren gick man inte om det inte var livshotande.

Den gamla kvinnan fortsatte att berätta om livet förr och avslutade med att säga att människor nuförtiden verkar ha tappat sin stolthet. De har inte tid att vara lyckliga, sa hon. Det är bättre att leva lugnare och hinna bry sig om varandra och hjälpas åt. Det är det samhället är till för.

Några veckor efter den här pratstunden gick hon över till andevärlden. Annika säger att hon uppfattade den här kvinnan som ”en levande kraftplats”. Det var inte bara allt hon berättade, utan också det hon visade, nämligen att den som har hunnit bli 102 inte bara är någon med dyra och samhällstärande vårdbehov, utan kan vara en tillgång för dem som är yngre med sin all sin livserfarenhet, sin visdom och sin medkänsla. Det talas sällan om det, om vilken resurs våra gamla är.


Vi har vuxit ifrån religionen – vad kommer nu?

12 januari, 2013



Den 30 januari kl. 19.00 kommer jag att hålla ett föredrag med den rubriken i Malmö. Det är Livsfilosofiskt Forum som har bjudit in mig och adressen är Lorensborgsgatan 5. Inträdet kostar 80 kr.

Jag kommer att tala om vårt förhållande till andevärlden. Vad är det att vara andligt sinnad? Vad är det att vara religiös? Den frågan finns det en mängd olika svar på, ibland helt motsatta, t.ex.

Jag är inte religiös. Att vara religiös är detsamma som att följa regler i bibeln.

Jag är inte religiös, men jag är troende, jag tror på en högre makt, en kraftkälla.

Jag är religiös, men jag behöver inte någon präst, rabbin eller imam för att komma i kontakt med det gudomliga. Det gudomliga finns inom mig.

Jag är religiös. För jag tror att allt levande är gudomligt och att vi alla hör samman.

De traditionella religionerna har för många människor idag spelat ut sin roll, ändå har vi kvar vårt behov av andlig näring. Vi behöver något för att orka, för att tändas och brinna för något. En del är inte ens medvetna om bristen, men kämpar på och tror att enda sättet att göra livet ljusare är att förbättra sin materiella standard. Den beskrivning av verkligheten som massmedia tillhandahåller är på många sätt förfärande torftig och gör att känslan av meningslöshet växer.

Hur ska vi göra för att råda bot på det? Ska vi skapa en ny religion eller finns det kanske en annan väg att gå? Det är detta jag skulle vilja tala om. Kanske kan det bli ett samtal där vi tillsammans väcker idéer? Frågan om hur vi skapar de nya ceremonierna kommer också in där, namngivning, bröllop, begravning, skolavslutning m.m.


Drömtiden

26 september, 2012



I helgen var jag i Jämtland på en shamankurs som Carola Korpstjärna och Jörgen I Eriksson ledde. Vi var en grupp på sjutton som gjorde utesittningar och landskapsvandringar, sångsökningar, sejd och ceremonier, och vi var utomhus nästan hela tiden. På natten låg jag i min sovsäck och såg på stjärnorna och fick intrycket att de måtte ha många fler stjärnor i Norrland!

Efter detta undrar jag varför jag måste bo i Skåne. Jämtland lockar med skog, sjöar och fjällvidder. Antingen får jag flytta dit, eller så får jag resa på shamankurs årligen. Om du också blir inspirerad så gå in på http://www.ravenstar.se/ och http://norrshaman.net/Läs gärna vad Jörgen skriver om Drömtiden på sin blogg http://norrshaman.blogspot.se/

Under dessa magiska dagar vid hällristningarna i Gärdeån kom en sång till mig. Jag tillägnar den Jörgen som har varit och är en stor inspiratör för mig. Så här lyder den:

Jag vandrar i ett drömspår
Drömmen leder mig
Jag vandrar i ett drömspår
Drömmen leder mig
Alla mina släktingar
Alla vänner i skog och sjö
Kom, kom, visa mig!
Kom, kom, visa mig!


Vikingaliv

3 juli, 2012



Som vanligt har jag tillbringat några dagar som viking i Foteviken, och än en gång har jag märkt vilken kick det ger mig. Det är en riktig helhetsupplevelse med alla vikingarna i deras fina linne- och yllekläder, de historiska tälten som breder ut sig över området, de gamla vikingahusen och så havet, havet som ligger där sommarblått och solglittrande nedanför byn.

Första dagen åskade och ösregnade det; då låg jag under en filt i mitt vikingatält och väntade på bättre tider. Men det är inte så dumt det heller. Jag lyssnade till regnet som smattrade mot tältduken och funderade på allt möjligt. Det var riktigt trivsamt, särskilt sen jag riggat upp en plastpresenning under taket. Som nutidsviking får man ta hjälp av moderna uppfinningar när det är nödvändigt.

De andra dagarna var det varmt och soligt, och det blåste inte heller så mycket. Jag träffade de vänner jag lärt känna under de sju år jag har varit viking och fick ta del av vänskapligt skvaller och andra nyheter, precis som det måste ha varit för tusen år sen när ingen annan nyhetsförmedlare fanns. Sen gick jag runt på marknaden och beundrade hantverket och skönheten hos varorna, och eftersom jag har hunnit slita ut mitt första par vikingaskor beställde jag ett par nya av en tjeckisk skomakare. Men de kommer att levereras först vid nästa sommarmarknad i Foteviken, om ett år. Så går det till i vikingavärlden.


Berättandets konst

13 november, 2011



Det närmar sig! Om tio dagar ska vi för första gången hålla Berättarcafé i Höör, nämligen torsdagen den 24 november. Vi kommer att hålla till på Kungshällan vid Lilla Torg och börjar kl. 18.30. Det kommer att finnas kaffe, te och kakor till billigt pris. Men inträdet är gratis.

Vi vänder oss inte i första hand till barn, utan detta är en verksamhet för vuxna i alla åldrar, även de unga vuxna. I många kommuner ordnas idag såna här caféer. Vi har varit i Landskrona och upplevt deras berättarverksamhet, i Lund och i Eslöv. På folkhögskolan i Eslöv är många unga engagerade i berättarkonsten, vilket är extra roligt och visar att muntligt berättande idag upplever en renässans.

Du som är intresserade av att lyssna till olika typer av muntligt berättande: sägner, skrönor, sagor, spökhistorier och självupplevda historier, du är hjärtligt välkommen!

Lika välkomna är de som själv vill berätta. I så fall meddelar du det redan vid ankomsten till någon av oss arrangörer. Lagom längd på en berättelse är 5 – 10 minuter.

Arrangörer är Berättarforum i Höör.


Efter marknaden

28 september, 2011


Vikingamarknaden var en härlig upplevelse. Gudahagen är en sagolikt vacker plats, och man påverkas av den säregna stämningen. Under de två dagarna mötte jag både gamla och nya vänner och fick dessutom vara med om en nyhednisk namngivningsceremoni som gav ett mäktigt intryck. Den förrättades av Ann Jönsson, häxa och egen företagare med naturmedicinsk praktik i Glimåkra.

I mitt vikingatält med skylten ”Runorakel” tog jag emot en strid ström av män och kvinnor som ville veta vad runorna kunde ha att säga dem. Av andlig rådgivning finns det stort behov och runorna gör mig aldrig besviken. Den visdom som finns nerlagd i dem är en källa till förundran. Hur kan det komma sig att den som söker råd av dem alltid får exakt ”rätt” runa?

Nu är det snart berättardags. På söndag 2 oktober berättar jag på Sagohuset i Lund och sedan blir det Berättarcafé på Berggrenska gården i Höör på Kulturnatten den 7 oktober.

Kvinnan på bilden spinner på slända. Det gjorde även jag på vikingamarknaden. Bilden är målad av Albertus Pictor på 1400-talet.


Vikingamarknad i Gudahagen

9 september, 2011



Den 17 – 18 september är det dags igen!

Gudahagens Vikingamarknad arrangeras varje år den tredje helgen i september. Första året var 2008 och det kom nästan 6000 besökare när arrangörerna hade räknat med max 1500. Året därpå satsades enormt med tid och energi för att göra något riktigt lyckat och då kom runt 7500 besökare. Succén var nu ett faktum Över 80 olika utställare, hantverkare och deltagargrupper med kämpar, musiker och ryttare deltog. I strålande solsken vigdes ett par uppe på fornlämningen med tusentalet åskådare.

2010 kommer att gå till historien som den blåsigaste marknaden någonsin. Tält blåste sönder och regnskurar gjorde livet surt för deltagare och besökare. Men sanna vikingar ger inte upp för sånt. Närmare 4500 besökare kom och vädret till trots blev det en riktigt trevlig marknad. Som en skänk från gudarna mojnade vinden och solen tittade fram just under den timmen som det var dop uppe på fornlämningen.


Vem kan lösa gåtan?

16 juli, 2011


Vem kan berätta vad den här muren har använts till? Den finns i Höör, i ett skogsområde som heter Gyldenpris. Muren omgärdar en fyrkant på cirka 10,5 x 10,5 m och kan inte ha varit ett hus. Den är inte horisontellt byggd utan sluttar brant. Vid dess nedersta punkt finns en öppning. Ungefär i mitten av fyrkanten finns en fördjupning. Kan det möjligen ha varit en källa?

Muren är mellan 30 och 60 cm hög. För att vara en fålla är den för låg och måste då ha förstärkts med en gärdsgård. Men egentligen behövs det inte murar för att bygga en gärdsgård av slanor. Varför har då någon lagt ner många timmars slit för att bygga den här muren?

Hur gammal den är kan förstås vara svårt att avgöra, men en ledtråd ger de stora uppvuxna träden inne i fyrkanten, varav ett har rasat av ålder. Även några stenar har rasat ner från muren. Stenarna är endast lagda på varann, inte murade.

Du hittar den om du går på Gamla Hörbyvägen ut från Höör. Vid tätbebyggelsens slut passerar du Ekgatan, där det ligger en bilverkstad. I hörnet av Ekgatan – Hörbyvägen går det på höger sida en stig in i skogen. Först är det bara låga hasselbestånd. Efter cirka 80 meter korsar stigen en mycket liten bäck med en stor, planhuggen sten som bro. Den stenen är i sig värd uppmärksamhet och borde också få sin förklaring. Men tyvärr fungerar den inte så bra som bro, så i vårflods- och regntider måste man ha stövlar för att ta sig över.

Efter cirka 40 meter går stigen tvärs genom en nerrasad stenmur som mest liknar en låg jordvall. 25 meter efter den svänger stigen till höger och nu kommer man upp på en ås, bevuxen med höga lövträd, mest ek och bok. Efter 50 meter hittar du stenmuren i en sänka till vänster.
Om du vet eller kan gissa vad muren använts till får du gärna höra av dig. Mina kontaktuppgifter finns under fliken Kontakt.


Höör, ljuva Höör!

2 juni, 2011



När jag sitter i mitt arbetsrum och ser ut i min syrenblommande trädgård känner jag mig alldeles kolossalt nöjd med att bo i Höör. Här är det bra och här tänker jag stanna för återstoden av mina dagar.

Men det tog lång tid innan jag hittade hit. Vägen har gått genom Skåne, Småland, Östergötland, Sörmland och Blekinge innan jag till slut kom till Höör tillsammans med Teo. Att vi hamnade just här har sin förklaring och den har jag skrivit om i min bok ”Hellre häxa än präst”. Ett utdrag finns under fliken Noveller ovan.

Bilden från 1950 föreställer mig och min lillasyster tillsammans med min mors moster Anna Mauritzson utanför affären Eweboden vid Nya Torg i Höör.