Arkiv för kategorin ‘Kreativa människor’

Nyare inlägg »

Prästinneinvigning

7 juni, 2011


Nu i helgen höll jag en högtidlig invigningsceremoni på Frostavallen i Höör. Jag invigde nio prästinnor, egentligen åtta prästinnor och en präst, som nu kommer att verka till nytta och glädje för människor, djur och naturväsen. De har utbildat sig på deltid i två år och har lärt sig förrätta ceremonier för bl. a. namngivning, vigsel och begravning. De har övat sig i olika shamanska tekniker, att fira årstidsblot, ge andlig vägledning och samtala med människor i kris.
Prästinneutbildningen har inte skett i regi av något samfund. Prästinnorna är fria att själva utforma sin religion och sin livsåskådning, men har alla det gemensamt att de vill möta naturen med kärlek och tacksamhet. De ser livet som evigt och gudomligt och känner sitt ansvar för att göra jorden till en planet där kärlek råder.
Under fliken Ceremonier ovan finns länkar till de nya prästinnorna om du vill kontakta dem för att beställa en ceremoni eller vill få andlig vägledning. Du kan naturligtvis också kontakta mig.


Varför händer inget?

25 maj, 2011


Ja, varför händer inget?
Det frågar vi oss då och då. Vi tycker att livet har stannat upp, eller verkar passera utanför vår egen sfär. Inget positivt händer och vi förstår inte varför. Ofta finns då orsaken inom oss själva – det är vi som har bromsat flödet, det är vi som står och stampar utan att veta vad nästa steg ska bli.
När vi känner det så kan vi behöva en igångsättare. En sådan fann jag häromdagen på http://www.magharmoni.se Där erbjuder biomedicinaren Anton Hansson en gratis e-postkurs som heter Livsarkitekten. Den består av 7 olika brev med uppgifter, och syftet är att vi ska formulera våra mål i livet, öka vår motivation för att nå dem, lägga upp en strategi och utforma en plan.
Kursen är enkel och tydlig, även om den handlar om våra grundläggande livsproblem. Att förlora sitt mål ur sikte är vanligt, likaså att råka vilse och hamna på fel spår. Där kan nog de flesta känna igen sig. Därför vill jag rekommendera Antons kurs som, om man tar den på allvar och verkligen gör uppgifterna, kan föra långt.
Att sakna en klar riktning i livet är som att sitta på en båt mitt ute i havet och driva med vågorna, skriver Anton i första brevet. Ska vi nöja oss med det? Eller ska vi ta tag i rodret och styra ditt vi vill?


Muntligt berättande

3 maj, 2011


Min vän Anna Lövkvist och jag har kommit på en riktigt rolig idé. Vi har bildat en förening för muntligt berättande. Den ska heta Berättarforum i Höör och meningen är att vi ska samla alla som är intresserade av att berätta för publik. Det kan vara alla sorters historier: gamla skrönor, mystiska händelser, helt egenpåhittade historier och sånt man själv varit med om likaväl som sägner och folksagor.
Under sommaren samlar vi medlemmar och på Kulturnatten i Höör den 7 oktober kommer vår premiär, då vi kommer att uppträda lite här och var i Höör.
Du som är intresserad kan skicka några ord om det till eta@vinterljus.com eller annalovkvist@live.se


Delaktighet och samhällsansvar

26 februari, 2011


I många år har jag inte kunnat föreställa mig att jag en dag skulle vara politiskt aktiv och t.o.m. sitta i en kommunal nämnd. I likhet med många andra har jag tänkt att det bara är en viss sorts människor som ägnar sig åt politik och att jag absolut inte hör till dem. Särskilt i nyandliga kretsar och bland utövare av alternativa terapier är det ovanligt med intresse för politik. Det är mer verkningsfullt att meditera och fokusera på kärleksfulla energier, menar man. En del anser dessutom att det politiska systemet är korrupt, omöjligt att påverka och att det inte är lönt att spilla sin kraft där. Man hyser förakt för politiker och tror dem inte om att i realiteten vilja medverka till att ge alla människor utrymme för sin kreativitet.
Jag tror också det är viktigt att meditera och fokusera på kärleksfulla energier. Det är där vi ska börja. Men det hindrar väl inte att vi också engagerar oss i världen. Den som har idéer till förändring och vill ha ett annat samhälle borde väl just ge sig in i politiken och försöka påverka utvecklingen. Det är ju därför jag har gått med i Miljöpartiet, för att jag vill delta i samhällets utformning. Visst, jag har bara varit med ett år nu och vet inte hur det kommer att gå i längden. Kanske kommer jag att köra huvudet i väggen. Men jag vill åtminstone ge det en chans.
Förresten tror jag inte det är sant att det bara är en viss sorts människor som engagerar sig i politik. Lyckligtvis verkar det vara alla möjliga sorter, lika olika varandra som du och jag och alla andra. Människor är unika, men vi klarar oss inte ensamma. Vi måste gå samman och lösa våra gemensamma problem. Det är så vi bygger ett samhälle.


Välfärd utan tillväxt

13 februari, 2011


I Egypten har folket sagt ifrån och i övriga världen kommer nu många att följa deras exempel. I Sverige har vi lyckligtvis ingen diktator och inget motsvarande förtryck att bekämpa; här är det snarare den heliga tillväxten som måste ifrågasättas. Den brittiske professorn i hållbar utveckling, Tim Jackson, har i veckan föreläst på svenska högskolor och i riksdagen och folk har stått i kö för att lyssna till honom. Hans bok Prosperity without Growth har nyligen kommit ut på svenska och heter Välfärd utan tillväxt.

Här finns en intervju med Tim Jackson:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=4340800
– Vi lägger ner enormt mycket pengar och arbetskraft varje år runt om i världen på att tänka ut nya sätt att ständigt öka produktionen och tjäna mer pengar. Om vi bara la en liten del av denna möda på att istället fundera ut hur vi skulle kunna nå välfärd utan ständigt accelererande tillväxt så skulle vi kunna nå väldigt långt, säger han.
Ja, vi måste hitta nya sätt att skapa välfärd. Det är inte sant att enda vägen till välfärd är att alla heltidsarbetar; tvärtom borde vi istället arbeta mindre och dela på jobben. Låt oss använda den kreativa och emotionella begåvning vi alla innerst inne har och tillsammans bygga ett helt annat och bättre fungerande samhälle.


Julklappstips!

9 december, 2010


Igår var jag på en julfest där vi bytte julklappar med varandra. Och det var de mest klimatsmarta, sociala, nyttiga, roliga och billiga julklappar man kan tänka sig. Vi gav varandra en timme av våra liv. Själv fick jag en timmes trädgårdsarbete, något som kan komma väl till pass framåt våren då ogräset börjar spira. Min egen julklapp bestod av en timmes runläggning och spegling av den aktuella livssituationen.
Min förhoppning är att den här idén ska sprida sig. Den kommer att minska konsumtionen av onödiga prylar och lösa alla julklappsproblem. Att ge av sin tid kan alla som vill: en skogspromenad med matsäck, en roddtur i ekan, ett kafébesök, storstädningshjälp, en liten privatkonsert (om man kan spela och sjunga) fönsterputsning och som sagt trädgårdsarbete.


Åke Egevad

29 oktober, 2010


Idag har jag fått en present. Åke Egevad som är en gudabenådad instrumentbyggare sa förra gången vi träffades att han tyckte att jag som är häxa ska ha en sådan häxflöjt som de hade på medeltiden. Nu har han gjort en sådan och det är en kombination av visselpipa och snurra. När man använder den lär den ha en magisk inverkan på omvärlden, men det har jag ännu inte hunnit utröna.
Häxflöjten är tillverkad av ett fågelben och syns på bilden ovan. Till flöjten hör också ett fodral av fläder med en botten av svartek. Locket är gjort av en medeltida träbit.
När vi sågs berättade Åke att han hade köpt upp en nedlagd musikaffär. Där fanns instrument i mängder. Den lilla trumman och flöjten till höger kommer från det instrumentlagret, fast Åke har renoverat och sett över dem.
Ni som vill förvärva en riktig shamantrumma kan gå till Åkes hemsida http://egevad.nu/ake/ och titta under Trummor/Schamantrummor. Vackert på riktigt!


Lev enklare!

3 oktober, 2010


I förra veckan läste jag den här boken av frilansjournalisten Giséla Linde. Den handlar om att hitta sitt eget hållbara liv och ta vara på sina personliga resurser. Visst, rätt många har skrivit om sådant på senare år, men den här boken tyckte jag har något extra. Mycket beror det på Gisélas ton, som är klok och livsbejakande. Hon låter som en människa jag skulle vilja lära känna närmare, få till vän och göra saker ihop med.
Allt hon skriver håller jag med om, det mesta har jag själv tänkt på, men hon har lyckats väva samman det i en njutbar kompott: att leva enkelt och hållbart, ta vara på sin tid, göra det man verkligen vill, skapa i vardagen, tro på att allt är möjligt, egentligen.
En sant inspirerande bok om ”den tysta revolutionen”.
Det finns även uppgifter att göra, på sidan 325 ber hon mig nämna 3 personer jag beundrar. Skälet är både enkelt och genialt, men jag ska inte avslöja det. Läs själv istället!


Ekologisk mat!

25 september, 2010


Äntligen har vi fått en butik för ekologiska grönsaker och annan mat, på Storgatan 29 mitt i centrala Höör. Det är Michael Mattson som har fått den goda idén att bli affärsidkare. Redan första dagen strömmade kunderna till, många äldre som uppskattade att ha nära till en butik med gammaldags charm. Här finns ingenting av plast och ingen mat med tveksamma tillsatser, bara obesprutade råvaror från lokala odlare, potatis, lök, äpplen, rotfrukter, tomater, paprikor, vindruvor och mycket mer. Man plockar vad man vill ha i bruna papperspåsar och samlar dem i en varukorg av naturmaterial.
Vidare upp längs med Storgatan ligger nu köttaffär, ostaffär och hälsokost. Det börjar likna femtiotalet, innan stormarknaderna kom, då det mesta handlades i specialiserade butiker. Nu saknar vi bara en fiskhandel och ett litet mejeri så kommer Höörs Storgata att bli en attraktion. Särskilt mjölkbutiken drömmer jag om. Tänk att gå dit med en tvåliterskanna och köpa mjölk och en halvliterskanna för kaffegrädden, vilken upplevelse! Då slipper vi samtidigt dessa enorma mängder mjölkförpackningar i papper och plast.


Den urgamla konsten

20 september, 2010


Min vän Eva har gjort det här fatet. Det är stort, 43 cm i diameter och har ett utseende som om det vore ett arkeologiskt fynd. Dansande kvinnor med lyfta armar rör sig runt en labyrint och över dem svävar såväl solen som månen i alla dess faser.
När jag ser Evas fat påminns jag om de utgrävningar på Balkan som arkeologiprofessorn Marija Gimbutas berättar om i sin bok Gods and Goddesses in Old Europe. Där finns foton och teckningar av 8 – 9 000 år gamla skålar, vaser och gudinnestatyetter och man skulle kunna tro att Eva har fått idén efter att ha tittat i Marijas bok.
Fast jag tror inte det. Jag har känt Eva i många år och det verkar snarare som om hon gör såna här saker helt av sig själv, tar fram dem ur sitt inre, av stark och ren kärlek till Gudinnan. Vill du veta mer om henne så gå till http://spirity.se


Varptyngder

8 september, 2010


Här kommer en detaljbild på varptyngderna som syns längst ner på bilden i mitt förra inlägg. De är förstås möjliga att göra själv men för att bli hållbara bör de brännas och jag har inte tillgång till keramikugn. Därför beställde jag dem av Matti Kallankari som är keramiker och som var vänlig nog att ta sig tid för en sån sak. Annars skapar han stor konst – se hans undersköna urnor och skålar på http://www.mattikallankari.se


Omställning Sverige

28 augusti, 2010

Igår gick jag med i Omställning Sverige. Jag visste inte att den här organisationen, eller rörelsen, fanns men den verkar ju precis passa ihop med min längtan efter en ny typ av samhälle där människor kan utvecklas och trivas, där vi tar hand om varandra, tar hänsyn till naturen och lever på ett hållbart sätt.
Adressen till Omställning Sverige är http://transitionsweden.ning.com/
Där kan man ladda ner boken Ställ om Sverige som börjar:
I Ställ om Sverige utvecklas tankarna om hur
omställningsarbete kan gå till. Medvetenheten
om att vi behöver göra något växer varje dag
och det är alltid på lokal nivå som
förändringarna måste börja. Det handlar om
att granska hur vi lever och ibland tänka om
och tänka nytt. Utmaningen är att bygga
starka och i större utsträckning självförsörjande
lokalsamhällen……


Låt kreativiteten flöda

15 juni, 2010


Samuel Törnqvist har tagit som sin uppgift att sätta igång kreativiteten hos folk. Det gör han genom sin blogg http://www.unblogyourself.com/ där han delar med sig av olika sätt att komma igång med uttryckandet och skapandet. Han vänder sig till konstnärer av alla slag: musiker, målare, författare, även till dem som ännu inte vet vilken konstart de ska välja för att uttrycka sig.
Något av det bästa är att han lär ut hur man tar itu med den kritiker som vi alla har inom oss och som är så bra på att hämma och hindra oss.
Idag har jag provat hans Start writing NOW in 8 steps och det var en riktigt rolig övning. Jag kan rekommendera den till alla som är hämmade av för stora ambitioner.


Nunna Ekdahl

3 maj, 2010


Häromdagen var jag på en konstutställning där en av mina vänner visade textila alster tillsammans med en del keramik. Det jag fastnade för var det här broderiet med ett tänkvärt budskap: ”Den som finner en vän finner en skatt!”
Nunnas rent barnsliga livsglädje och lekfullhet visar sig i det hon gör. Allt tycks berätta om en människa som bestämt sig för att leva lycklig på jorden. Där finns också en uppmaning till oss andra: Att skapa är roligt och befriande! Lek och gör vad som faller dig in!


Barcelona

7 april, 2010


I denna underbara stad bor min son Samuel. Han arbetar också med andlig utveckling, men som musiker, kompositör och coach. Hans sångundervisning är speciell och går ut på att var och en ska hitta sin alldeles egna röst. Han lär också ut en metod för att göra upp med den kritiker som alla bär inom sig. Om det skriver han på www.unblogyourself.com


Queer Blåkulladans

1 april, 2010

Ikväll träffas vi häxor för att fira vårblot och umgås med naturväsendena. Vi trummar och dansar och sjunger, vi offrar till makterna och delar bröd och dryck med dem. Sedan samlas vi hos mig och dukar upp för ett knytkalas. Kanske hinner vi med några mediala övningar också.
Som tröst för alla som skulle vilja vara med, men inte känner mig och inte bor här i närheten skickar jag detta sagolikt skickliga dansnummer

www.youtube.com/watch?v=BB74i3N7qoQ&feature=related


Elzéard Bouffier

24 mars, 2010


Mannen med det här namnet har aldrig existerat, men har ändå blivit en förebild för många. Han är huvudperson i ”Mannen som planterade träd” av den franske författaren Jean Giono. Historien handlar om en fattig och enstörig fåraherde som under större delen av sitt liv sådde ek- och bokollon i ett kargt och bergigt område i sydöstra Frankrike. Enbart genom hans försorg växte en stor skog upp, vattnet började åter rinna i bäckarna och djur och människor kunde åter leva där.
Giono skriver: ”När jag betänker att en ensam människa utan andra tillgångar än sina egna fysiska och moraliska krafter har lyckats förvandla denna öken till ett Kanaans land, tycker jag att människans lott är underbar, trots allt.”


Åke Bjurhamn

22 mars, 2010


Målningen heter ”Brooklyn is now” och är målad av Åke Bjurhamn som är en gammal vän till mig. Vi är jämnåriga och han är också en fattig konstnär som inte har råd att pensionera sig. Men det skulle han förstås inte ha gjort ändå. Åke är otroligt aktiv. Han målar, ställer ut, engagerar sig i konstnärsorganisationer, skriver deckare och gör en insats i Norrköpings lokalpolitik. Leve de kreativa människorna!


Friedensreich Hundertwasser

17 mars, 2010


Friedensreich Hundertwasser (1928 – 2000) är en av mina stora förebilder i livet. Han var bildkonstnär och arkitekt och gick helt sin egen väg. Hans hus finns i många hörn av världen. I Wien ligger det fantastiska hyreshuset på bilden med träd som sticker upp ur taket.
Han hävdade den s.k. ”Fönsterrätten”. Det innebar att en hyresgäst hade rätt att måla ytterväggen runt sina fönster, så långt som han kunde nå med penseln. När man gick nere på gatan skulle man på långt håll se att ”där bor en människa som skiljer sig från sina grannar.”


Om Hilda Svensson

13 mars, 2010


Hilda Svensson var min mors faster. Hon föddes 17 mars 1885 och dog 4 april 1979 så hon blev verkligen gammal. Ändå längtade hon hela tiden bort från jordelivet och skrev dikter om det. En av dem publicerade jag i gårdagens inlägg. Jag hoppas att hon på något sätt märker att hon nu kablas ut inför världens ögon.

Hilda är en av de släktingar som ibland ger sig till känna för mig. Hon vill inte tillbaka till jorden, säger hon. Hon trivs så bra där hon är.
På bilden står Hilda i dörröppningen till sin lilla stuga på Smedåkravägen i Ivetofta. Stugan är tyvärr riven. Där föddes på 1800-talet elva barn, varav fyra emigrerade till Amerika. Två stannade kvar, min morfar och Hilda; de andra fem dog som små. Så var livet i Sverige då.