I augusti 2011 beslöt jag mig för att sluta skriva. Ett motstånd hade vuxit fram inom mig och fick mig att se skrivandet som den förfärligaste sysselsättning. Det bottnade säkerligen i de två årens författarskola och umgänget med de otroligt ambitiösa blivande författarna. Jag greps av en känsla av fåfängligheters fåfänglighet. Vad ska allt tjäna till? frågade jag mig. Världen är redan överfull av böcker.
Hösten gick och se vad som hände! När jag väl hade bestämt mig, och fått frid i sinnet, upptäckte jag till min häpnad att min skrivförmåga fanns kvar på djupet, helt opåverkad. Den får mig att skriva alla möjliga saker i alla möjliga sammanhang. Den går faktiskt inte att stänga av. Även om jag inte har en penna till hands formulerar jag mig ständigt, inom mig. Och det behöver ju inte bli något för offentligheten. Det är ett lustfyllt sätt att leva.
En gång författare …
17 januari, 2012Berättandets konst
13 november, 2011
Det närmar sig! Om tio dagar ska vi för första gången hålla Berättarcafé i Höör, nämligen torsdagen den 24 november. Vi kommer att hålla till på Kungshällan vid Lilla Torg och börjar kl. 18.30. Det kommer att finnas kaffe, te och kakor till billigt pris. Men inträdet är gratis.
Vi vänder oss inte i första hand till barn, utan detta är en verksamhet för vuxna i alla åldrar, även de unga vuxna. I många kommuner ordnas idag såna här caféer. Vi har varit i Landskrona och upplevt deras berättarverksamhet, i Lund och i Eslöv. På folkhögskolan i Eslöv är många unga engagerade i berättarkonsten, vilket är extra roligt och visar att muntligt berättande idag upplever en renässans.
Du som är intresserade av att lyssna till olika typer av muntligt berättande: sägner, skrönor, sagor, spökhistorier och självupplevda historier, du är hjärtligt välkommen!
Lika välkomna är de som själv vill berätta. I så fall meddelar du det redan vid ankomsten till någon av oss arrangörer. Lagom längd på en berättelse är 5 – 10 minuter.
Arrangörer är Berättarforum i Höör.
Efter marknaden
28 september, 2011
Vikingamarknaden var en härlig upplevelse. Gudahagen är en sagolikt vacker plats, och man påverkas av den säregna stämningen. Under de två dagarna mötte jag både gamla och nya vänner och fick dessutom vara med om en nyhednisk namngivningsceremoni som gav ett mäktigt intryck. Den förrättades av Ann Jönsson, häxa och egen företagare med naturmedicinsk praktik i Glimåkra.
I mitt vikingatält med skylten ”Runorakel” tog jag emot en strid ström av män och kvinnor som ville veta vad runorna kunde ha att säga dem. Av andlig rådgivning finns det stort behov och runorna gör mig aldrig besviken. Den visdom som finns nerlagd i dem är en källa till förundran. Hur kan det komma sig att den som söker råd av dem alltid får exakt ”rätt” runa?
Nu är det snart berättardags. På söndag 2 oktober berättar jag på Sagohuset i Lund och sedan blir det Berättarcafé på Berggrenska gården i Höör på Kulturnatten den 7 oktober.
Kvinnan på bilden spinner på slända. Det gjorde även jag på vikingamarknaden. Bilden är målad av Albertus Pictor på 1400-talet.
Muntligt berättande
3 maj, 2011
Min vän Anna Lövkvist och jag har kommit på en riktigt rolig idé. Vi har bildat en förening för muntligt berättande. Den ska heta Berättarforum i Höör och meningen är att vi ska samla alla som är intresserade av att berätta för publik. Det kan vara alla sorters historier: gamla skrönor, mystiska händelser, helt egenpåhittade historier och sånt man själv varit med om likaväl som sägner och folksagor.
Under sommaren samlar vi medlemmar och på Kulturnatten i Höör den 7 oktober kommer vår premiär, då vi kommer att uppträda lite här och var i Höör.
Du som är intresserad kan skicka några ord om det till eta@vinterljus.com eller annalovkvist@live.se
Vår bok ”Nutida vikingar” är klar!
23 november, 2010
Denna oerhört snögloppiga dag har vår vikingabok kommit till världen, i ett väder som bara en viking kan stå ut med. Teo har tagit de cirka 85 bilderna, varav 24 är helsides och i färg, och jag har intervjuat de 32 vikingarna.
Vi bläddrar i den och gläder oss åt att våra läsare nu ska kunna få en inblick i vikingavärlden, njuta av vackra bilder, läsa om de nutida vikingarnas vardag och kanske inspireras att själva bli vikingar.
Boken kommer att finnas på Bokus och Adlibris om några dagar men kan även beställas hos oss genom att man sätter in 295 kr på mitt bg 5082-2022. Vi bjuder på portot (48 kr). Skriv Vikingar samt namn och adress.
Lev enklare!
3 oktober, 2010
I förra veckan läste jag den här boken av frilansjournalisten Giséla Linde. Den handlar om att hitta sitt eget hållbara liv och ta vara på sina personliga resurser. Visst, rätt många har skrivit om sådant på senare år, men den här boken tyckte jag har något extra. Mycket beror det på Gisélas ton, som är klok och livsbejakande. Hon låter som en människa jag skulle vilja lära känna närmare, få till vän och göra saker ihop med.
Allt hon skriver håller jag med om, det mesta har jag själv tänkt på, men hon har lyckats väva samman det i en njutbar kompott: att leva enkelt och hållbart, ta vara på sin tid, göra det man verkligen vill, skapa i vardagen, tro på att allt är möjligt, egentligen.
En sant inspirerande bok om ”den tysta revolutionen”.
Det finns även uppgifter att göra, på sidan 325 ber hon mig nämna 3 personer jag beundrar. Skälet är både enkelt och genialt, men jag ska inte avslöja det. Läs själv istället!
Gudinnans barn
9 augusti, 2010
Nu har jag bytt ut mina dikter mot en novell, som du hittar under fliken Noveller. Det är en historia som jag skrev för rätt många år sedan. Den skulle kunna vara inledningen till en roman, men jag har aldrig fortsatt på den. Jag har rätt så många romaninledningar vid det här laget.
Jag har tänkt mig att Ain lever någon gång på bronsåldern. För henne är trälar inga riktiga människor och det är därför hon beskriver dem som hon gör. För säkerhets skull vill jag inskärpa att jag själv har en annan människosyn och håller starkt på alla människors lika rättigheter. Hur det i verkligheten var på bronsåldern vet vi förstås inte, men eftersom det fortfarande finns stora brister i synen på medmänniskan runt om i världen, kan det ha varit så som Ain ger uttryck för.
Jag kommer att byta ut novellerna då och då. Idag ska en novell av mig läsas upp i P1 i programmet Skriv! och jag är spänd på vad de ska säga om den.
Sinnenas tid
31 juli, 2010
Sommaren är sinnenas tid. All kraft går åt till att lyssna till vindsus och fågelsång, njuta av naturens färger, känna sanden rinna mellan fingrarna och vattnets svalka mot huden.
Inte kan jag skriva då, i vart fall inte timmar i sträck vid datorn. Det får bli korta stunder vid skrivblocket istället.
Den 9 aug kl. 14.30 kommer en kortnovell av mig att läsas upp i programmet Skriv! i P1. Repris kommer den 15 aug kl. 17.30
BTJ:s recension av ”Hellre häxa än präst”
15 juli, 2010
I nio år har Eta Christensson kallat sig häxa. Dessförinnan var hon bland annat verksam som präst i Svenska kyrkan mellan 1985 och 1988. Numera ser hon sig som (nyhednisk) prästinna och har tagit initiativ till en alternativ präst- och prästinneutbildning. Boken är ambitiöst upplagd och besjälad av viljan att uttömmande förklara vad häxkonst går ut på.
Först ges en personlig bakgrund till författarens andliga sökande och den snirklande vägen fram till häxkallet. Därefter blir framställningen mer teoretiskt och religionshistoriskt inriktad; inte minst gudinnedyrkan ägnas åtskilliga sidor, med hänvisning till författare som Birgitta Onsell och Maria Bergom-Larsson. Egenhändigt skrivna myter/berättelser, poetiska texter samt gestaltningar av självupplevda schamanska ”trumresor” är återkommande inslag.
Sista delen kan enligt författaren användas som handbok och beskriver generöst en mängd praktiska tillämpningar och begrepp. Litteraturtips och ett antal musiknoter avslutar. En överskådligt lättfattlig bok som torde vara betydelsefull för alla intresserade av nyandlighet och nyhedendom. – Margareta Wiman.
En bok för alla häxor
13 juni, 2010
Till Isola av Madeleine Hessérus har jag nu läst för andra gången. Boken beskriver hur det är att helt lämna samhället och lära sig leva i skogen. Det är absolut inget jag själv vill göra, men det är ändå fascinerande att läsa om Tessas förvandling. Hon utgör en bild för allas vår längtan tillbaka till naturen och en känsla av att vara en del av ett stort levande sammanhang.
”Snabbt, på fötter som överraskande lätt anpassade sig till det nya underlaget, gick jag inåt skogen. Här fanns barrträd och lövträd som skyddade varandra och delade skuggor och dagrar, här fanns stora stenblock som vilade sina trötta kroppar i mossan, här fanns nedfallna grenar. Jag lyfte fötterna och satte ner dem igen, i väta eller bland torra kvistar. Jag fortsatte gå. Ett grönt tak välvde sig över mig, gröna väggar slöt sig kring mig, gröna portar öppnade sig, allt var löv och barr, jag gick vidare, längre och längre trängde jag in i denna ludna grönska och aldrig vände jag mig om.”