Arkiv för kategorin ‘Livsfilosofi’

Nyare inlägg »
« Äldre inlägg

Skönhet i vardagen

13 november, 2012


Det står illa till i världen, med krig och översvämningar och allt annat hemskt som dagligen rapporteras om över våra oskyddade huvuden. Vad ska vi göra, alla vi som verkligen skulle vilja stoppa eländet men är fullkomligt maktlösa? Vad kan en människa göra mer än sopsortera och låta bli att nöjeskonsumera? Det går lätt att sjunka ned i hopplöshet och apati, men jag vägrar. Jag vill tro att det finns en väg ut ur mörkret.
I väntan på att en positiv förändring ska ske sysselsätter jag mig med att skriva och måla och hänge mig åt andra kreativa verksamheter. Det håller modet uppe och jag kan åtminstone glädja mig åt resultatet. Att skapa något vackert, något man tycker om, har en klart positiv inverkan på både humöret och hälsan.
Kanske var det därför de förr i världen la ner sån omsorg på vardagsföremålen? Allt skulle prydas med bårder och monogram, blomslingor och spetskanter. De visste att vackra föremål gör livet ljusare.
Jag har ärvt lakan och örngott av min svärmor och betraktar dem som en skatt. Vad är billiga, kulörta påslakan mot den här elegant vitbroderade och hålsömmade skönheten?


Drömtiden

26 september, 2012


I helgen var jag i Jämtland på en shamankurs som Carola Korpstjärna och Jörgen I Eriksson ledde. Vi var en grupp på sjutton som gjorde utesittningar och landskapsvandringar, sångsökningar, sejd och ceremonier, och vi var utomhus nästan hela tiden. På natten låg jag i min sovsäck och såg på stjärnorna och fick intrycket att de måtte ha många fler stjärnor i Norrland!
Efter detta undrar jag varför jag måste bo i Skåne. Jämtland lockar med skog, sjöar och fjällvidder. Antingen får jag flytta dit, eller så får jag resa på shamankurs årligen. Om du också blir inspirerad så gå in på http://www.ravenstar.se/ och http://norrshaman.net/Läs gärna vad Jörgen skriver om Drömtiden på sin blogg http://norrshaman.blogspot.se/
Under dessa magiska dagar vid hällristningarna i Gärdeån kom en sång till mig. Jag tillägnar den Jörgen som har varit och är en stor inspiratör för mig. Så här lyder den:
Jag vandrar i ett drömspår
Drömmen leder mig
Jag vandrar i ett drömspår
Drömmen leder mig
Alla mina släktingar
Alla vänner i skog och sjö
Kom, kom, visa mig!
Kom, kom, visa mig!


Politik och verklighet

16 juni, 2012


När jag blandade mig i kommunpolitiken för första gången på nyåret 2011 fanns det en del medhäxor som varnade mig. Även jag har känt tvivel ibland, men varje gång har jag tänkt att det är viktigt och nödvändigt att engagera sig i politiken. Egentligen borde alla göra det och inte överlämna samhällsstyret till ett fåtal.
Efter det som hände häromdan är jag mer tveksam. Vid ett möte i Kommunstyrelsen berättade jag (för de ledamöter som inte sitter i Barn- och Utbildningsnämnden), att gränsen för nedskärningar inom förskolan är nådd. Kommunens tre förskolechefer har lämnat in en skrivelse som går ut på, att om fler tjänster försvinner kan barnens säkerhet inte garanteras!!! Det finns risk för kränkningar mellan barnen, och personalen kan inte fullfölja sitt uppdrag och känner frustration över det. Flera förskollärare har sagt upp sig och flyr nu Höör. Jag berättade också att föräldrarna håller på att samla sig till en protest, men avfärdades av en annan ledamot som sa: ”Som politiker kan man inte bry sig om opinionsyttringar. Vi måste ta hänsyn till helheten!”
???? Politiker ska alltså inte bry sig om vad väljarna tycker? Märkligt! Jag trodde det var tvärtom. Politiker är väl folkvalda representanter, de som ska föra allas talan?
Och vilken helhet är det politiker ska ta hänsyn till? Kvinnan som kom med detta kuriösa yttrande verkade syfta på den ekonomiska helhetsbilden. Pengarna ska räcka till det som beslutsfattarna anser viktigt.
När jag hörde detta tänkte jag att vi måtte leva i olika verkligheter, hon och jag. För mig finns det inget viktigare än att barnen mår bra. De är en mycket viktig faktor i helheten. De är de nya människorna, de som ska föra världen vidare. Därför ska de tas om hand på bästa sätt, med empati och ömhet. Vi ska ha tid för dem. Om vi försummar dem avspeglar sig konsekvenserna i samhället: klotter, vandalisering, stölder, rån, misshandel och mord. De ungdomar det går riktigt illa för orsakar samhället miljonförluster. Den som bara förmår tänka i ekonomiska termer har ju här en anledning att satsa förebyggande.
När jag tänker på helheten tänker jag också på meningen med allt. Varför lever vi på jorden? Vad är vår uppgift? Är det att placera pengarna rätt så att vi får högsta möjliga vinst? Eller finns det möjligen andra värden att sträva efter? Som att ha tid för varandra. Att varje människa ska få känna att hon behövs och har en uppgift att fylla. Att vi ska leva så på jorden att vi kan lämna den i arv till våra barn och barnbarn.


Ta ut glädjen i förskott!

11 februari, 2012


Det brukar sägas att man INTE ska göra det. Istället ska man vara försiktig och inte känna nån glädje förrän det är absolut säkert att man inte blir besviken. Tänk så mycket glädje som på det sättet aldrig får chansen att släppas fram!
Och lyssna på det här: ”Den som sjunger på morgonen får gråta innan kvällen.” Vad är det för glädjedödare som har hittat på det?
Visst ska man istället vara glad och lycklig så ofta man kan vara det. När glädjen vill fram så låt den komma! Njut av ögonblicket, av utsikten, av andra människors öppna ansikten, av färgerna i naturen, ljudet av porlande vatten och vinden i trädkronorna. Gläd dig åt att du ännu lever, att du kan se och höra, känna och tänka.
Idag har det varit en sån dag för mig, när jag har känt ren lycka. Det finns ingen särskild anledning, bara en känsla av att livet är så underbart, att just detta att LEVA är så fantastiskt. Jag säger det trots allt hemskt som händer i världen, trots att människor misshandlas och dör i denna stund, trots att vapen produceras hela tiden bara för att somliga vill ha makt över andra, trots att de som skulle kunna göra något inte förhindrar att växthuseffekten blir allt värre. Det gör mig förtvivlad, och samtidigt kan jag känna – det är fantastiskt att vi får lov att leva på den här jorden!


Vad är Gud?

8 december, 2011


Vi är många som talar om Gud, var och en utifrån sin tro. Vi utvecklar vår uppfattning och är stolta över att ha en tro, en del till och med slåss för den. För just vår tro måste ju vara den enda rätta – varför skulle vi annars ha valt den?
Men det är bara oss själva vi ser, bara oss själva vi tror på. Den Gud vi föreställer oss är en illusion, skapad av oss själva. Men när vi genomskådar illusionen och ser tvärsigenom alla dimridåer, när vi upplever tomheten och tystnaden, då är Gud där.


Död och begravning

30 oktober, 2011


Nästa helg firar vi Alla helgons dag eller, som vi häxor säger, Alvablot. Den är den tiden då ”sprickan mellan världarna” är som störst, då vi har lättare än vanligt att se in i världen bortom denna och möta de döda.
Många tar upp temat Döden dessa dagar. I veckan var jag på en temadag på Lunds Universitetssjukhus, där flera olika föreläsare talade om döden: vård i livets slutskede, stöd vid bråd död, reflektioner inför döden, musikaliska kompositioner som handlar om döden osv. Mycket givande, men jag märkte efteråt att dessa föreläsningar egentligen inte har fått mig att bättre förstå vad döden är. Snarare är jag mer oförstående och känner mig mer levande än förut.
Det har inte alls med föreläsningarnas kvalitet att göra, för de var överlag av högsta klass, utan med fenomenet i sig. Vi som lever kan inte förstå döden, eftersom vi är motsatsen, nämligen levande.
Idag skriver författaren och litteraturvetaren Merete Mazzarella i Sydsvenskan om begravningar hon har varit på. Flera av prästerna har inte motsvarat förväntningarna i sina tal till de anhöriga. De har inte orkat eller velat sätta sig in vem den döda är och har därför sagt fel saker, som stör och kränker dem som lyssnar.
Det är sorgligt att höra. Kanske beror det på att präster i Svenska kyrkan får så oerhört många begravningsuppdrag att de ledsnar och förrättar dem på ren rutin? Om sörjande människor istället valde mera medvetet mellan olika begravningsförrättare och olika typer av begravningsceremonier, och om de dessutom ställde krav på att få ha ett förberedande samtal, skulle de kanske bli mera nöjda. Det finns ju alternativ idag: begravningsbyråer som själva håller ceremonin och vissa kommuners s.k. borgerliga begravningsförrättare. Och så finns vi prästinnor som sätter en ära i att noga lyssna på beställarna och skapa en ceremoni efter deras önskemål.
Journalisten och författaren Lotte Möller har skrivit en bok som heter Hejdå! Begravningsboken. Hon tycker att alla borde planera sin egen begravning för att sedan i lugn och ro kunna ägna sig åt livet. Och hon har en mängd idéer om hur man kan göra det på ett alternativt sätt.


Tankar om hösten

15 oktober, 2011


Det är sorgligt att sommaren är över för den här gången, och det är med ett visst motstånd jag inser att vintern är på väg. I natt har det varit flera minusgrader här och imorse låg rimfrost kvar i trädgården. Löven har skiftat färg, snart faller de. Kala träd har jag alltid haft svårt för.
Men det finns vinster med hösten och vintern. Den mörka tiden får mig att stanna hemma och lugna ner mig. Jag får tid att vända mig inåt och odla mitt inre liv. En vän skrev häromdan: ”Jag får en märklig känsla av andakt varje höst när det plötsligt är mörkt på ett annat sätt. Det är som om det yttre släcks ned och en tyst, inre vakenhet tilltar istället. Jag börjar minnas saker från för länge sen.”
Det är vackert sagt. Och jag tänker att för naturen är ingenting sorgligt. Den är alltid sig själv, precis som den ska vara, fullkomlig och hel. Så skulle vi också vara, om vi kunde. Men det är åtminstone något att sträva efter.


Längtan

29 juni, 2011



Vi vill så gärna komma i förbindelse med något utanför oss själva, något högre, starkare, tryggare. Ur denna längtan föds all gudstro, all övertro, all tro på andar, änglar, guider.
Därmed inte sagt att de inte existerar. Men det vi förbiser är vår egen enorma potential att skapa himmelen, likaväl som vi kan skapa helvetet med våra destruktiva krafter.
Vi kan skapa himmelen och leva i det ljuset, men vi måste även känna till helvetet, så att vi kan undvika det och låta bli att bidra till det.


Självkänsla kontra egoism

20 april, 2011


Det råder många uppfattningar om vad egoism egentligen är. Somliga menar t.ex. att alla människor är egoistiska och att t.o.m. Moder Teresa var egoist.
Jag tror att de som säger så vill försvara sitt eget egoistiska beteende med att det är ofrånkomligt. För om alla är egoistiska av naturen så är det inget vi kan ändra på. Då kan vi lika gärna fortsätta bre ut oss och roffa åt oss.
Det är till större nytta om vi försöker definiera vad som är egoism och vad som är sund självkänsla. Att vilja leva, att vilja ha lov att välja en egen väg, en egen livsstil måste höra till varje människas rättigheter. Det kan inte kallas egoism, utan tyder snarare på en sund jaguppfattning och en utvecklad självkänsla.
Det är när vi försöker tillgodose våra önskemål på bekostnad av andra som det blir egoism. När vi inte tar hänsyn, när vi orsakar skada för våra medmänniskor, för djuren och miljön och är inriktade enbart på egen njutning och behovstillfredsställelse.
I den meningen kan flera av våra vanor betecknas som egoistiska: vår köttkonsumtion utan hänsyn till djurens välfärd, vårt bilkörande som starkt bidrar till växthuseffekten, vår högt uppdrivna elkonsumtion som skriker efter kärnkraft.
Vi i västvärlden måste ändra livsstil nu. Var och en borde sätta sig ner och se över sina behov och sättet att tillfredsställa dem. Kanske skulle vi då kunna upphöra att vara egoister och istället visa varandra respekt och omtanke.


Häxa

6 april, 2011


I tolv år nu har jag kallat mig häxa helt öppet. När jag ser tillbaka förbluffas jag av den mängd starka reaktioner som under årens lopp har strömmat över mig. Folk blir arga, upprörda, förlöjligar och ifrågasätter mig.
Jag undrar varför. Hur kan det komma sig att moderna 2000-talsmänniskor reagerar så starkt på ordet häxa? Coach kan man kalla sig, konsult, terapeut, shaman, medium, men inte häxa, där har man gått för långt.
Det är inte bara de dogmatiskt religiösa som tar illa upp, utan även vetenskapstroende humanister och raljanta akademiker. Till och med en del andra häxor fnyser irriterat och menar sig ha monopol på definitionen av ordet.
Nå, jag kan ju inte sluta kalla mig häxa om jag nu är det. Vad jag kan göra är att fly ut i skogen, sitta i en vitsippsbacke och andas, krama bokstammarna och sjunga tillsammans med dem, spela fiol för strömmande vatten och smaka på den späda harsyran. Jag kan samla kraft där och jag kan tänka fritt.
Tänk om vi människor kunde ge varandra samma kärlek som naturen ger oss! Om vi kunde leva och låta leva, ge andra samma uppmärksamhet och respekt som vi själva önskar oss! Alla är vi väl ändå innerst inne ganska lika och har samma behov av att vara älskade?


Det hållbara samhället

23 mars, 2011

I dessa dagar av sorg över händelserna i Japan undrar jag om det hade varit möjligt att förebygga skadorna. Det är förstås svårt att veta om man inte har bott på platsen. Men detta handlar ju inte om en fattig befolkning som bygger sina skjul var de kan, utan om ett rikt, högteknologiskt samhälle som har möjlighet att välja. Att då bygga och bo vid en kust där tsunamivågor kan slå in borde väl undvikas? Och att bygga kärnkraftverk i ett jordbävningsområde framstår för mig som direkt tanklöst.
Men lika tanklösa är vi i Sverige. Att satsa på kärnkraft måste ju i alla lägen ses som ogenomtänkt och överoptimistiskt. Alla som förespråkar kärnkraft talar om hur säkert det är. Men ingenting är 100% säkert, det vet väl varenda livserfaren människa. Vad som helst kan hända, hur osannolikt det än verkar. Och när det väl händer en allvarlig olycka i ett kärnkraftverk, då är skadeverkningarna oöverskådliga och varar oändligt lång tid.
Ingen kan ta ansvaret för sådana skador, vad de än säger, varken ägarna eller staten. När katastrofen väl har inträffat kommer vi att stå där med vår förtvivlan och undra varför vi inte valde annorlunda medan tid var.


Flytta till Norrland

10 mars, 2011


Den 11 januari skrev jag om unga familjer som inte vill förvärvsarbeta heltid utan hellre vara med sina barn. Men det hindrar förstås inte att de är otroligt aktiva i sina hem. Ett underbart exempel hittade jag i tidningen Åter nr 4 från 2010, www.alternativ.nu. Där kan du läsa om Elin och Jonas som lämnade sina lägenheter och flyttade till en liten gård i Västerbotten, en inspirerande och uppmuntrande läsning som lovar gott för framtiden. Tänk om fler gjorde så.
Idag när vädret är riktigt hemskt kom jag på att jag skulle titta på deras hemsida, http://www.backforsgard.se. O, såna underbara bilder, på hästar, lantrasdjur och vackra hus. Dit skulle jag gärna vilja resa. Och allra helst ha det så själv. För det här livet är det dessvärre för sent, men i nästa kanske?


Fredlig revolution!

9 februari, 2011


Revolutionen i Egypten bara fortsätter och fortsätter och jag hör till dem som följer utvecklingen med stor sympati. Folkets samlade kraft är omätlig och kan skapa en positiv förändring ingen trott var möjlig.
Låt oss fokusera på den goda viljan och önska att allt ska fortsätta utveckla sig i fredlig riktning. Om vi är många som gör det, så hjälper vi till genom att skapa bra energier. Det betyder mycket vad vi tänker, även innerst inne.


Egypten är långt borta

4 februari, 2011


Egypten är långt borta. Ändå följer vi utvecklingen där som om det gällde vår egen kamp. Och det gör det ju också; vi är en mänsklighet och lever på samma jord.
Jag undrar vad jag skulle ha gjort. Om jag hade bott i Egypten, skulle jag också ha suttit på Tahrirtorget nu? Eller hade jag flytt långt ut på landet, stannat där och väntat på lugnare tider?
Jag tror inte på våld och skulle själv aldrig använda mig av våld för att uppnå mina mål. Likaså har jag en stor rädsla för våld. Och den pacifist som beger sig till Tahrirtorget måste vara beredd på att bli skadad och dödad. Skulle jag kunna gå emot min rädsla? Jag vet inte. Kanske skulle viljan att ta ställning för frihet och förändring vara så stark att jag lät den bestämma? Det handlar ju också om att ställa upp för vänner och grannar och göra gemensam sak med dem.
Avståndet till Egypten gör att jag inte behöver bestämma mig just nu. Men det är värt att tänka på. Hur skulle jag göra?


Ekoturism och skogsvård

30 januari, 2011


Till vår visning av filmen HOME kom så många som 145. Det visar på ett stort intresse och vi arrangörer kan verkligen känna oss nöjda. Många uttryckte efteråt sin uppskattning både av filmen och vårt initiativ. Vår förhoppning är nu att filmvisningen ska leda till ett ökat engagemang för miljöfrågor i Höör med omnejd.
I slutet av filmen presenteras en rad olika goda initiativ från länder runt om i världen. Ett strålande exempel kommer från Costa Rica som har valt att inte lägga pengar på militärt försvar utan istället satsa på ekoturism och skogsvård. Tänk om alla andra länder tog efter det? Sverige är på väg, genom att ha avskaffat allmän värnplikt, men mycket finns kvar att göra. Varför ska vi överhuvudtaget tillåta vapenproduktion i vårt land?


Livet är det som händer just nu!

11 januari, 2011


Häromdan läste jag i en insändare om den danska invandringspolitiken att välfärdssamhället bygger på att alla arbetar. Den modellen skulle hotas ”om det uppstod en trend bland exempelvis unga, nybildade familjer att bara en förälder skulle förvärvsarbeta”, stod det.
Men finns det inte redan en sån trend? Kanske inte att bara en arbetar, men att båda arbetar mindre? Den kanske inte är så stor ännu, men den verkar växa. Unga föräldrar börjar tröttna på att försöka få ihop karriär för båda med barn, villa, trädgård och fritid. Livets mening kan ju inte gå ut på att tjäna pengar. Hellre leva, skapa, utvecklas, bygga, leka, odla, umgås och vara med barnen.
Jag tycker de gör helt rätt i att tänka så. Inte hotar det välfärden – tvärtom. De själva och deras barn kommer att må bättre, liksom alla i deras närhet. Förresten finns det ändå inte arbete till alla.


En häxas tankar

7 januari, 2011


I ett julbrev skrev en vän: ”Det er dejligt at give sig lov til at vaere lige så dum, som man i virkeligheden er!” Han har nyss gått i pension och njuter av att slippa ställa upp varje morgon, fräsch och alert, full av entusiasm och lust att undervisa.
Själv gick jag i pension så tidigt som möjligt, vid 61. En viss bävan hade jag eftersom min pension då inte skulle bli större än garantipension. Men det visar sig att jag klarar mig. Dessutom har jag min tid för mig själv och kan sitta här och filosofera. Det är ett underbart liv; jag har aldrig haft det så bra. Det är ju så här man ska leva för att vara lycklig.
Och även jag ger mig lov att vara precis så dum som jag i verkligheten är. Samtidigt är jag inte längre rädd för att uttala mig. Förut har jag tänkt att jag är för dum för att yttra mig i offentliga sammanhang. Jag tänkte: Vem är jag till att tala om världens problem? Lösningar på dem ska man överlåta till dem som begriper något. Men efter klimatmötet i Köpenhamn har jag tänkt om. Det tycks inte spela någon roll hur välutbildade, erfarna, kunniga och uppsatta folk är, de åstadkommer ändå ingenting och då kan ju även en enkel häxa börja tycka till.
Det kan ju vara så att hela det nuvarande samhällsskicket sjunger sin svanesång. Vägen är inte framkomlig, vi måste vända om och hitta en ny väg.


Vintersolståndet 2010

24 december, 2010


Tänk att vi lyckades ta oss dit. Att trotsa snökaos och halka för att fira vintersolståndet på Ale Stenar är väl egentligen mer patetiskt än heroiskt. Men när vi väl hade kravlat oss uppför branten i tidvis knädjupa snödrivor överfölls vi av ren lycka. Så starka är energierna däruppe att det är värt stora strapatser att ta sig dit.
Vi höll vår ceremoni, vi åkallade öster, söder, väster och norr, vi offrade till jordens väsen, vi sjöng alvernas sång: O, Elbereth, Gilthoniel och vi dansade och jublade när vår pappersballong steg till väders ut över havet. Sen gick vi ner och drack varm choklad på Wendels.
Nu är det julaftons kväll. Jag eldar i kaminen och ser ut över de blånande snödrivorna. Teo arbetar hela helgen och jag firar jul genom att spela julmusik och läsa. Här finns ingen julstress, ingen gran eller klappar, ingen speciell mat och det är så vidunderligt skönt. Tänk att få ha det precis som man vill!


Vad är viktigt?

15 december, 2010


I dessa dagar av snökaos och frusna vägar stannar jag i möjligaste mån inomhus. Det blir många timmar av lugn och eftertänksamhet. Jag ser världen på avstånd och lägger märke till det uppdrivna tempot som jag själv brukar vara en del av. Allt måste gå fort, inte bara transporterna utan all verksamhet överhuvudtaget: arbetsinsatserna, vården, samtalen, matlagningen, städningen. Vår tid är präglad av ett uppdrivet tempo, en ständig höghastighet som ger människor känslan av att rusa genom livet.

Men varför är det så? Varför är det så bråttom? Vad är det vi ska hinna fram till?
Mitt perspektiv är, som alltid, det faktum att vi förr eller senare dör från alltihop. Vad är viktigt, sett utifrån det? Skulle vi inte hellre satsa på ett liv fyllt av kvalitet och närvaro, ett liv där vi hinner uppleva och njuta av varje ögonblick? Ett liv fyllt av möten människor emellan, ett liv där vi har bra stunder tillsammans.


Moder Jord

17 november, 2010


Somliga dagar, när himlen välver sig klar och hög, känner jag en stark lust att åstadkomma något som gör skillnad, som gör att människor kan leva ett bättre liv och att jordklotet med dess luft, jord och vatten kan bli friskare.
Andra dagar när en snål vind blåser och molnen känns så tunga att axlarna slokar, vill jag helst ligga under en filt och gny. Att göra nånting då känns bara fåfängligt, inget kommer att vara till nån nytta hur jag än försöker.
Men nu har jag med hjälp av goda, stöttande vänner ändå en viktig händelse på gång. Vi försöker få till en visning av filmen HOME i Höör och jag har just beställt hem en DVD för det ändamålet. Tanken är att vi ska bjuda in politiker och allmänhet så att de ska få se dessa underbart vackra och storslagna kamerasvep över vår jord, den som vi är helt beroende av för vår överlevnad.
Visningen kommer troligtvis att bli den 28 januari 2011 på Kulturhuset Anders i Höör, kl. 19.00. Mer info om filmen hittar du på http://www.filmenhome.se/
Kanske kan även du arrangera en visning på din ort?