Arkiv för kategorin ‘Naturupplevelser’

Nyare inlägg »

Överflödets tid

19 september, 2012


När jag går ut i trädgården och hämtar in mat för dagen känner jag glädje och tacksamhet. Jag tänker att detta är ren lycka. Visserligen har jag arbetat för det, sått, skolat om och planterat, vattnat och pysslat om, men själva växandet är ändå gratis i ordets bokstavliga bemärkelse, alltså ren nåd. Naturen ger hundrafalt tillbaka när vi visar den respekt och omtanke. Det gäller också våra sjöar och hav, våra skogar och slätter, det gäller jorden, hela vår stora Moder Jord. Måtte det få fortsätta så, måtte det få fortsätta så!


Vikingaliv

3 juli, 2012


Som vanligt har jag tillbringat några dagar som viking i Foteviken, och än en gång har jag märkt vilken kick det ger mig. Det är en riktig helhetsupplevelse med alla vikingarna i deras fina linne- och yllekläder, de historiska tälten som breder ut sig över området, de gamla vikingahusen och så havet, havet som ligger där sommarblått och solglittrande nedanför byn.
Första dagen åskade och ösregnade det; då låg jag under en filt i mitt vikingatält och väntade på bättre tider. Men det är inte så dumt det heller. Jag lyssnade till regnet som smattrade mot tältduken och funderade på allt möjligt. Det var riktigt trivsamt, särskilt sen jag riggat upp en plastpresenning under taket. Som nutidsviking får man ta hjälp av moderna uppfinningar när det är nödvändigt.
De andra dagarna var det varmt och soligt, och det blåste inte heller så mycket. Jag träffade de vänner jag lärt känna under de sju år jag har varit viking och fick ta del av vänskapligt skvaller och andra nyheter, precis som det måste ha varit för tusen år sen när ingen annan nyhetsförmedlare fanns. Sen gick jag runt på marknaden och beundrade hantverket och skönheten hos varorna, och eftersom jag har hunnit slita ut mitt första par vikingaskor beställde jag ett par nya av en tjeckisk skomakare. Men de kommer att levereras först vid nästa sommarmarknad i Foteviken, om ett år. Så går det till i vikingavärlden.


Billigaste semestern

22 juni, 2012


Den billigaste tänkbara semestern får man genom att vandra i naturen. Det är bara att packa en ryggsäck med det nödvändigaste, och så går man hemifrån. Då kostar semestern ingenting alls, för mat ska man ju ha ändå, och vandrandet är gratis. Dessutom mår man bra av det, och konditionen förbättras.
Om man köper ett Skånekort för 525 kr på nätet kan man resa runt i Skåne så mycket man vill och se och upptäcka hela länet. Häromdan packade vi ryggsäckarna och tog tåget till Kristianstad. Från stationen är det bara 200 m till Linnérundan som går runt en del av det berömda vattenriket, cirka 6 km genom beteshagar, djungelliknande snår fulla av fågelssång, förbi gamla gårdar och några slottsruiner från medeltiden.
Kor betade fridfullt omkring oss, tofsvipor skrek och sädesärlor flög framför oss på vägen. Att det blåste mycket och regnade lite då och då gjorde inget, för det var milt i luften och kändes som en ren njutning att gå där. Vi tog in landskapets fina färger och den vida, blekblå himlen över oss, och när vi kom hem hade vi alltihop kvar inom oss.


Tankar om hösten

15 oktober, 2011


Det är sorgligt att sommaren är över för den här gången, och det är med ett visst motstånd jag inser att vintern är på väg. I natt har det varit flera minusgrader här och imorse låg rimfrost kvar i trädgården. Löven har skiftat färg, snart faller de. Kala träd har jag alltid haft svårt för.
Men det finns vinster med hösten och vintern. Den mörka tiden får mig att stanna hemma och lugna ner mig. Jag får tid att vända mig inåt och odla mitt inre liv. En vän skrev häromdan: ”Jag får en märklig känsla av andakt varje höst när det plötsligt är mörkt på ett annat sätt. Det är som om det yttre släcks ned och en tyst, inre vakenhet tilltar istället. Jag börjar minnas saker från för länge sen.”
Det är vackert sagt. Och jag tänker att för naturen är ingenting sorgligt. Den är alltid sig själv, precis som den ska vara, fullkomlig och hel. Så skulle vi också vara, om vi kunde. Men det är åtminstone något att sträva efter.


Vikingamarknad i Gudahagen

9 september, 2011


Den 17 – 18 september är det dags igen!
Gudahagens Vikingamarknad arrangeras varje år den tredje helgen i september. Första året var 2008 och det kom nästan 6000 besökare när arrangörerna hade räknat med max 1500. Året därpå satsades enormt med tid och energi för att göra något riktigt lyckat och då kom runt 7500 besökare. Succén var nu ett faktum Över 80 olika utställare, hantverkare och deltagargrupper med kämpar, musiker och ryttare deltog. I strålande solsken vigdes ett par uppe på fornlämningen med tusentalet åskådare.
2010 kommer att gå till historien som den blåsigaste marknaden någonsin. Tält blåste sönder och regnskurar gjorde livet surt för deltagare och besökare. Men sanna vikingar ger inte upp för sånt. Närmare 4500 besökare kom och vädret till trots blev det en riktigt trevlig marknad. Som en skänk från gudarna mojnade vinden och solen tittade fram just under den timmen som det var dop uppe på fornlämningen.


Färska jordgubbar

23 juni, 2011


Idag har jag köpt riktigt härliga jordgubbar. De är KRAV-odlade och smakar som jordgubbar gjorde i min barndom. Sagolikt! På senare år har jag nästan slutat äta jordgubbar, eftersom de konventionellt odlade och konstgödda är ganska smaklösa, men nu vet jag att det finns alternativ.
Sorten heter Zephyr och odlas av Vidablick i Osbyholm. Jag köpte dem på EcoGreen på Storgatan i Höör. 45 kr, det låter mycket, men de konventionellt odlade kostar 35 så här till midsommar, så någon större skillnad är det inte. Och så får man denna ljuvliga smak!


Sommarsolståndet

23 juni, 2011


I tisdags, den 21 juni, firade jag Sommarsolståndet på stranden i Falsterbo tillsammans med fem vänner. Vi skapade en cirkel och höll en ceremoni för att stärka vår relation till Moder Jord. Vi trummade, dansade och sjöng medan vågorna dånade och vinden blåste iväg med våra röster. Jag passade på att inviga en liten amulett som en vän ska få. Vi beslöt att träffas på samma plats om ett år.


Vigselceremoni

15 juni, 2011


Många tror att en vigsel på rådhuset eller med en kommunal vigselförrättare är enda alternativet om man inte vill gifta sig kyrkligt. Men en borgerlig vigsel är egentligen bara en formalitet och tar endast två minuter. Den går inte att jämföra med en lång och innehållsrik, kyrklig ceremoni i en vacker lokal. Det behövs andra alternativ till den kyrkliga vigseln, och det är det jag har arbetat med att utforma de senaste åren.
Eftersom jag har lämnat tillbaka min kyrkliga vigselrätt när jag avsade mig prästämbetet är mina vigslar inte juridiskt bindande. Men det gör inget. Brudparet får gå till rådhuset eller kommunen och registrera sitt äktenskap efteråt. Så gör man i många länder, t.ex. i Frankrike, där inga kyrkliga vigslar är juridiskt bindande. Det krävs alltid ett rådhusbesök i vilket samfund man än gifter sig. Det är en bra lösning, för då slipper staten hålla på att tvinga ovilliga präster att viga dem som de inte vill viga. Och det blir naturligt för alla att leta upp någon som kan hjälpa dem att skapa en vigselceremoni efter deras önskemål. En vigsel kan ju se ut på otroligt många olika sätt om man låter fantasin och skapandelusten råda.
Så här fint kan det se ut när en prästinna viger ett kärlekspar ute i naturen, i Frejas lövsal. Solen lyser över dem, vågorna svallar stillsamt, vinden far genom trädkronorna och jorden lyssnar till deras löften.


Häxa

6 april, 2011


I tolv år nu har jag kallat mig häxa helt öppet. När jag ser tillbaka förbluffas jag av den mängd starka reaktioner som under årens lopp har strömmat över mig. Folk blir arga, upprörda, förlöjligar och ifrågasätter mig.
Jag undrar varför. Hur kan det komma sig att moderna 2000-talsmänniskor reagerar så starkt på ordet häxa? Coach kan man kalla sig, konsult, terapeut, shaman, medium, men inte häxa, där har man gått för långt.
Det är inte bara de dogmatiskt religiösa som tar illa upp, utan även vetenskapstroende humanister och raljanta akademiker. Till och med en del andra häxor fnyser irriterat och menar sig ha monopol på definitionen av ordet.
Nå, jag kan ju inte sluta kalla mig häxa om jag nu är det. Vad jag kan göra är att fly ut i skogen, sitta i en vitsippsbacke och andas, krama bokstammarna och sjunga tillsammans med dem, spela fiol för strömmande vatten och smaka på den späda harsyran. Jag kan samla kraft där och jag kan tänka fritt.
Tänk om vi människor kunde ge varandra samma kärlek som naturen ger oss! Om vi kunde leva och låta leva, ge andra samma uppmärksamhet och respekt som vi själva önskar oss! Alla är vi väl ändå innerst inne ganska lika och har samma behov av att vara älskade?


Flytta till Norrland

10 mars, 2011


Den 11 januari skrev jag om unga familjer som inte vill förvärvsarbeta heltid utan hellre vara med sina barn. Men det hindrar förstås inte att de är otroligt aktiva i sina hem. Ett underbart exempel hittade jag i tidningen Åter nr 4 från 2010, www.alternativ.nu. Där kan du läsa om Elin och Jonas som lämnade sina lägenheter och flyttade till en liten gård i Västerbotten, en inspirerande och uppmuntrande läsning som lovar gott för framtiden. Tänk om fler gjorde så.
Idag när vädret är riktigt hemskt kom jag på att jag skulle titta på deras hemsida, http://www.backforsgard.se. O, såna underbara bilder, på hästar, lantrasdjur och vackra hus. Dit skulle jag gärna vilja resa. Och allra helst ha det så själv. För det här livet är det dessvärre för sent, men i nästa kanske?


Framtidens fordon?

19 januari, 2011


Peak Oil inträffade redan 2006, det hörde jag idag på radio. Det är alltså hög tid att börja ställa om till andra transportmedel än bensin- och dieseldrivna. Och varför inte använda hästskjuts? I Sverige lär det numera finnas fler hästar än kor och en del hästar skulle nog gilla att få lite trevliga arbetsuppgifter.
Tänk om vi skulle få tillgång till hästskjutsar i Höör! Jag ser framför mig hur det på sommaren står några ekipage väntande utanför stationen i Höör. Troligtvis är de redan bokade och när turisterna stiger av tåget kan de åka hästskjuts till Skånes Djurpark, Höörs Gästgivaregård, Frostavallen eller vart de nu ska.
Är inte det här fin idé för en entreprenöriellt sinnad hästägare? Jag hoppas att många ska känna sig tilltalade av den, och att kommunens politiker och tjänstemän inser vilken kul grej det här vore. Det skulle definitivt locka turister till Höör, samtidigt som det har en positiv påverkan på klimatet.


Onsvalakällan

30 september, 2010


I söndags gjorde mina vänner Sara och Simon och jag en utflykt till den gamla källan nordväst om Höör. Simon som är arkeolog har tidigare gett mig en karta som omfattar alla kända fornminnen i Höörs kommun och nu ville vi leta upp en del av dem. Onsvalakällan kände jag redan till men jag vet ingenting om den. Namnet kan tyda på att man har offrat till Oden där.
Källan är ovanligt vackert utformad med kallmurade stenväggar som det växer mossa och ormbunkar på. Vattnet är förhållandevis klart men inbjuder inte direkt till att dricka, även om det kanske skulle vara möjligt. Det sipprar fram i ena änden och har ett utflöde genom ett hål i muren i den andra.
Vi satt där en stund och åt vår matsäck, småpratade och kände lugn och kraft strömma till oss. Innan vi gick offrade vi ett silvermynt till källnymferna. Det kändes som om de var flera.


Navigare necesse est

23 juli, 2010


Att segla är nödvändigt. Vem som har sagt det vet jag inte. När jag sitter till rors i en segelbåt kan jag tänka att det är sant. Jag bärs tryggt över svarta, outgrundliga djup och gläder mig åt vita segel som fylls med vind. Det känns som om jag blir ett med havet, med vinden och vågorna, och jag får lust att fortsätta ut i oändligheten och aldrig mer gå i land.
Det finns en längtan inom oss, som gör att vi inte kan slå oss till ro utan ständigt söker vidare i det okända, efter något djupt, helt och sant. Om vi inte finner det på jorden anar vi att det är i evigheten det väntar på oss. På havet känns det som om vi kommer närmare.


Vid havet i Skanör

23 maj, 2010


Vinden ligger på utifrån havet och vågorna sköljer in över den fuktiga sanden. Vi går där och talar om livet och skrivandet, min vän Anne och jag, och rymden över oss är vid och öppen. En dag av vårt liv, en dag av vänskap. Jag tror att vi just då är fullkomligt lyckliga.
Detta är en strand som jag älskar. Den finns med i min bok Johannes väg som kom ut 1999. Johannes gör vad jag har drömt om men aldrig provat, han sover över i en badhytt som råkar stå öppen. De lockar fantasin, de där små behändiga husen som skulle kunna innehålla allt en människa behöver, brits, bord och fotogenlampa.


Vulkanutbrottet

16 april, 2010


Som häxa tänker jag att Moder Jord har fått nog. Hon är rasande över att hennes lufttäcke ständigt blir nedsmutsat av flygavgaser och nu säger hon ifrån. För hennes skull måste vi hitta ett annat sätt att resa. De regeringar som tar klimathotet på allvar borde verkligen sluta subventionera flyget och istället satsa mer på elbilar, miljövänliga tåg och bussar.
Naturligtvis borde tåget vara billigare än flyget, inte tvärtom som nu. Jag skulle vilja åka tåg till Barcelona där min son bor, men eftersom det är 4 – 5 gånger dyrare än att flyga får jag vackert stanna hemma.


Älska vintern!

17 februari, 2010

I dagarna fyller jag 65. Jag kommer inte att pensionera mig, för det kan en fattig konstnär inte göra, utan får räkna med att vara verksam så länge jag lever. Men det kan å andra sidan ge ett rikare liv.

Roligt är det att jag äntligen har lärt mig stå ut med vintern. Förut har jag alltid haft svårt för den. När jag var skolbarn fastnade rälsbussen i snödrivorna flera år i rad just på min födelsedag. Där satt jag, istället för att få komma hem och äta tårta och få presenter. Såna traumatiska barndomsminnen skapar ingen kärlek till vintern.

Men nu har jag fått en annan inställning. Livet på jorden är något som jag långsamt har vant mig vid och lärt mig uppskatta. Från att i många år bara ha längtat efter att dö har jag faktiskt börjat älska att leva!