Vinden ligger på utifrån havet och vågorna sköljer in över den fuktiga sanden. Vi går där och talar om livet och skrivandet, min vän Anne och jag, och rymden över oss är vid och öppen. En dag av vårt liv, en dag av vänskap. Jag tror att vi just då är fullkomligt lyckliga.
Detta är en strand som jag älskar. Den finns med i min bok Johannes väg som kom ut 1999. Johannes gör vad jag har drömt om men aldrig provat, han sover över i en badhytt som råkar stå öppen. De lockar fantasin, de där små behändiga husen som skulle kunna innehålla allt en människa behöver, brits, bord och fotogenlampa.
Vid havet i Skanör
23 maj, 2010Vulkanutbrottet
16 april, 2010
Som häxa tänker jag att Moder Jord har fått nog. Hon är rasande över att hennes lufttäcke ständigt blir nedsmutsat av flygavgaser och nu säger hon ifrån. För hennes skull måste vi hitta ett annat sätt att resa. De regeringar som tar klimathotet på allvar borde verkligen sluta subventionera flyget och istället satsa mer på elbilar, miljövänliga tåg och bussar.
Naturligtvis borde tåget vara billigare än flyget, inte tvärtom som nu. Jag skulle vilja åka tåg till Barcelona där min son bor, men eftersom det är 4 – 5 gånger dyrare än att flyga får jag vackert stanna hemma.
Älska vintern!
17 februari, 2010
I dagarna fyller jag 65. Jag kommer inte att pensionera mig, för det kan en fattig konstnär inte göra, utan får räkna med att vara verksam så länge jag lever. Men det kan å andra sidan ge ett rikare liv.
Roligt är det att jag äntligen har lärt mig stå ut med vintern. Förut har jag alltid haft svårt för den. När jag var skolbarn fastnade rälsbussen i snödrivorna flera år i rad just på min födelsedag. Där satt jag, istället för att få komma hem och äta tårta och få presenter. Såna traumatiska barndomsminnen skapar ingen kärlek till vintern.
Men nu har jag fått en annan inställning. Livet på jorden är något som jag långsamt har vant mig vid och lärt mig uppskatta. Från att i många år bara ha längtat efter att dö har jag faktiskt börjat älska att leva!