Arkiv för kategorin ‘Politik’

« Äldre inlägg

En mänsklighet – en värld

23 juni, 2016

chinese art 3
Jag tänker på alla som har flytt till Sverige och trott på ett tryggt liv här. En sådan satsning de har gjort – lämnat allt, vänner, vanor, ägodelar, gemensamt språk och vågat sig ut på en resa till det okända. Och så grusas alla förhoppningar av en samling okänsliga makthavare som befinner sig på sandlådestadiet i mänsklig utveckling.”Här ska vi vara! Och du får inte vara med oss! För du hör inte hit! Och vi har inte plats för dig!”

Vi är en mänsklighet och vi delar på denna enda jord. Varför skulle vi inte få lov att bosätta oss precis var vi vill? Varför skulle inte alla ha rätt till en litet hus att dricka te med sina vänner i? Låt oss öppna alla gränser! Det blir kaos, säger de främlingsfientliga. Ja, det blir det nog. Men kaos är skapande och utvecklande. Vi kommer att hitta lösningar. Vi kommer alla att utvecklas och lära nytt. Och vi har oerhört mycket att vinna på det. För vad är livet till för egentligen?


Ojnareskogen

11 juni, 2014

Vid Ojnare källa

 

För tio dagar sedan var vi på Gotland med våra shamanvänner. Syftet med resan var att söka upp kraftplatser och upprätta kontakt med platsens väsen, eftersom vi tror att naturen behöver oss människor likaväl som vi behöver den.

 

Första dagen vandrade vi omkring i Ojnareskogen, det naturreservat som hotas av kalhygge och kalkbrott. Örnar svävade högt över oss och på marken lyste lila orkidéer och gula solvändor. Teo övade oss att sjunga hans nykomponerade Ojnarekantat. Vi gick genom kärr fulla av liljekonvaljer, ända bort till skogens heliga källa som få hittar fram till. Sofia, som är en av initiativtagarna till kampen för att bevara Ojnareskogen, guidade oss och berättade om det dramatiska motståndet som tog sin början redan 2005 och fortfarande inte har lett till bestående framgång. https://www.facebook.com/ojnareskogen (Tre dagar efter vårt besök föll domen: Mark- och Miljödomstolen medger tillstånd för kalkbrytning. Men domen kommer att överklagas.)

 

Andra dagen höll vi en ceremoni i en grotta på nordvästsidan av Gotland. Vi tände en eld och trummade och sjöng. Fred blåste i sin didgeridoo. En jättestor padda satt bredvid och lyssnade. Det regnade när vi gick på stranden nedanför grottan och beundrade de havsslipade stenarna.

 

Vid Hoburgen

 

Tredje dagen tältade vi på stranden en bit norr om Hoburgen. Dagen hade varit varm och kvällen blev mild och vacker. Solen sjönk sakta i havet medan vi improviserade solnedgångsmusik för trummor, stenar, pinnar och flöjter, uppfyllda av tacksamhet över allt underbart vi hade fått uppleva under dessa dagar.


För mångfald mot enfald

9 februari, 2014

Manifestationen 027 Vår manifestation för Mångfald och Solidaritet har genomförts och allt blev som vi önskade oss. Musikskolans ungdomar stod för en festlig inledning med sina blåsinstrument. Björn Fries höll ett fantastiskt tal om vikten av att säga ifrån i tid när vi märker tendenser till främlingsfientlighet och rasism. 

 

Teo Törnqvist sjöng ”Mitt eget land” av Beppe Wolgers/Olle Adolphsson. Helen Hansen från Svenska Kyrkan höll ett lika fantastiskt tal om att människorna är den gudomliga maktens redskap – om inte vi gör något så blir det ingenting gjort.

 

Drama Drakvinge spelade upp en tankeväckande pantomim på temat främlingsfientlighet kontra mångfald, och därefter talade  Malva Al-Bahadli Rokka engagerat om sina upplevelser av ”vardagsrasism” i skolan.

 

Lärare och elever från Emiliaskolan sjöng en underbar kanon ”World Peace Mandala Song” och som avslutning sjöng vi alla tillsammans ”Nu går sista visan, dig vill jag sjunga för. Vi behöver varandra, du och jag och dom andra, som står utanför …”

 

Många hade kommit för att delta, uppåt 300 personer gissar vi. Där fanns även folk från andra kommuner och andra organisationer mot främlingsfientlighet och rasism, vilket vi gillar och uppskattar. Däremot gillar vi inte att någon klistrade upp affischer på torget om ett nazifritt Höör. Klart vi vill ha en nazifri värld, men inte genom att klistra affischer om det. Vem ska nu tvätta bort dem?

 

Vädrets makter uppskattade tydligen manifestationen, för solen lyste över oss hela tiden och det kändes som den första vårdagen i år. Tack alla, det här gjorde vi bra!

 


Folkkampanjen för Gemensam Välfärd

25 oktober, 2013

folkkampanjen 1

Jag vill sprida att det har bildats en partipolitiskt obunden organisation vars syfte är att arbeta för utveckling av den gemensamma välfärden genom att påverka opinionen inför valet 2014, bl.a. genom landsomfattande manifestationer.

 

Den 21 september lyssnade jag i Göteborg till lärare och vårdpersonal som samlats till demonstration. Samtidigt demonstrerades det på 9 andra platser i landet, framförallt de stora städerna. Budskapet var att den behovsstyrda, generella välfärdspolitiken under mer än 20 års tid gradvis har nedmonterats och ersatts av en vinstdriven, marknadsstyrd ”välfärd”. Under paroller som ”valfrihet” och ”försvara välfärdens kärna” plundras våra gemensamma tillgångar. Skattesänkningar som först och främst gynnat de rikas och välbeställdas privata konsumtion underminerar den solidariska och demokratiskt styrda välfärden.

 

Resultaten är uppenbara. Från att ha varit världsledande i uppbyggnaden av en generell och relativt jämlik välfärd, har Sverige blivit världsledande i privatiseringar, avregleringar och en skenande ojämlikhet. Samhället slits alltmer isär av växande klass- och inkomstklyftor.

 

Det får vara nog nu av nedskärningar, privatiseringar och vinstdrift av vård, skola och omsorg! Vår gemensamma välfärd ska rustas upp och styras demokratiskt för människors behov och inte för vinstdrivna bolag.

 

Du kan gå med i Folkkampanjen genom att anmäla dig på http://valfardskampanjen.se. Där finns också mer information.


Omställning

18 mars, 2013



Sällan känner jag mig så frustrerad som när jag tänker på Omställningen. Det beror väl på att jag är så starkt övertygad om behovet av en förändring. För så här kan vi bara inte fortsätta! Vi tillverkar vapen som dödar, vi behandlar djuren illa, vi preparerar hela vår tillvaro med kemikalier och fortsätter oförtrutet att sprida ut växthusgaser. För att inte tala om hur människor lider, över hela världen!

Men vad ska vi göra? Vad kan jag göra? Jag vrider mina händer i vånda, men det enda jag kan komma på är att vi sopsorterar. För all del, vi har slutat flyga också, pannan går på pellets istället för el/olja, och vi handlar ekologiskt. Men det räcker inte, mer måste göras om en förändring ska ske.

Häromdan var jag inne på en sida som heter Omställning Sverige och kollade på vår kommun. Ett tiotal människor hade registrerat sig, men förutom två eldsjälar som engagerar sig för Permakultur, verkar inga aktiviteter pågå. De kanske tänker som jag: Vad kan vi göra?

Ibland spånar jag vilt:
Vi borde ha en träffpunkt, en lokal där vi byter idéer över en fika.
Där skulle vi lämna in allt vi inte behöver till secondhandförsäljning.
Vi kunde hjälpa varandra att bygga solfångare på ett billigt sätt,
och organisera förmedling av lokalt odlad mat och annat nyttigt.
Vi kunde utbyta tjänster av olika slag.
Vi kunde träffas och koka ansiktskräm och kroppslotion tillsammans,
överhuvudtaget utbyta kunskap, matrecept, hälsotips.
Organisera besök hos våra gamla.
Ordna gemensamma fester och ha roligt tillsammans.
Och varför inte en bilpool, som de har i Lund?

O, så uppiggande det är att kläcka idéer! Men sedan sitter jag där igen och låter hopplöshetens tankar ta över. Vad spelar det för roll, även om vi skulle satsa allt på en liten lokalgrupp? De stora besluten tas över våra huvuden och det finns inget vi kan göra för att förhindra en katastrof. Eller?


Vi vill ha ett annat samhälle!

2 mars, 2013



En av mina medhäxor, Annika, arbetar som sjuksköterska på ett äldreboende. En sen kväll satt hon en stund hos en 102-årig kvinna. Denna var helt klar i tankarna och hade rosig hy och pigga, kloka ögon. Annika och hon började prata om livet och meningen med det. Kvinnan funderade över vårt nuvarande samhälle och påpekade att allt idag är så annorlunda, jämfört med förr. Visst var det fattigt då, men samtidigt mådde de flesta bättre än idag. Numera tycks precis allting handla om makt och pengar, och oerhört många vantrivs och mår dåligt.

På det gamla jordbrukssamhällets tid, sa hon, då hjälpte man varandra. Det fanns nästan inga pengar, men man behövde heller inte det i så hög grad som nu. Om någon fick en sämre skörd ett år, så delade de andra med sig av sin egen. Man visste att missväxt kan drabba vem som helst, och att vi alla är beroende av varandras vänlighet och hjälp.

Hon berättade att på den tiden låste hon aldrig dörren, det gjorde ingen, utan man satte sopkvasten lutad över handtaget och visade med det att man inte var hemma. Tjuvar fanns förstås, men inte så många som nu för det fanns arbete åt alla, och förresten fanns det inte mycket att stjäla. Den mat man behövde odlade man, och kött och fisk fick man genom jakt och fiske. Tamboskap hade man för mjölken och köttet, äggen och ullen, och så hade man förstås bärplockningen. Kvinnorna i byn samlades ofta vid olika göromål och hade roligt och umgicks medan de arbetade. Det fanns så mycket glädje att dela, och när sorg och olycka drabbade hjälpte man varandra. Till läkaren gick man inte om det inte var livshotande.

Den gamla kvinnan fortsatte att berätta om livet förr och avslutade med att säga att människor nuförtiden verkar ha tappat sin stolthet. De har inte tid att vara lyckliga, sa hon. Det är bättre att leva lugnare och hinna bry sig om varandra och hjälpas åt. Det är det samhället är till för.

Några veckor efter den här pratstunden gick hon över till andevärlden. Annika säger att hon uppfattade den här kvinnan som ”en levande kraftplats”. Det var inte bara allt hon berättade, utan också det hon visade, nämligen att den som har hunnit bli 102 inte bara är någon med dyra och samhällstärande vårdbehov, utan kan vara en tillgång för dem som är yngre med sin all sin livserfarenhet, sin visdom och sin medkänsla. Det talas sällan om det, om vilken resurs våra gamla är.


Politik och verklighet

16 juni, 2012


När jag blandade mig i kommunpolitiken för första gången på nyåret 2011 fanns det en del medhäxor som varnade mig. Även jag har känt tvivel ibland, men varje gång har jag tänkt att det är viktigt och nödvändigt att engagera sig i politiken. Egentligen borde alla göra det och inte överlämna samhällsstyret till ett fåtal.

Efter det som hände häromdan är jag mer tveksam. Vid ett möte i Kommunstyrelsen berättade jag (för de ledamöter som inte sitter i Barn- och Utbildningsnämnden), att gränsen för nedskärningar inom förskolan är nådd. Kommunens tre förskolechefer har lämnat in en skrivelse som går ut på, att om fler tjänster försvinner kan barnens säkerhet inte garanteras!!! Det finns risk för kränkningar mellan barnen, och personalen kan inte fullfölja sitt uppdrag och känner frustration över det. Flera förskollärare har sagt upp sig och flyr nu Höör. Jag berättade också att föräldrarna håller på att samla sig till en protest, men avfärdades av en annan ledamot som sa: ”Som politiker kan man inte bry sig om opinionsyttringar. Vi måste ta hänsyn till helheten!”

???? Politiker ska alltså inte bry sig om vad väljarna tycker? Märkligt! Jag trodde det var tvärtom. Politiker är väl folkvalda representanter, de som ska föra allas talan?
Och vilken helhet är det politiker ska ta hänsyn till? Kvinnan som kom med detta kuriösa yttrande verkade syfta på den ekonomiska helhetsbilden. Pengarna ska räcka till det som beslutsfattarna anser viktigt.

När jag hörde detta tänkte jag att vi måtte leva i olika verkligheter, hon och jag. För mig finns det inget viktigare än att barnen mår bra. De är en mycket viktig faktor i helheten. De är de nya människorna, de som ska föra världen vidare. Därför ska de tas om hand på bästa sätt, med empati och ömhet. Vi ska ha tid för dem. Om vi försummar dem avspeglar sig konsekvenserna i samhället: klotter, vandalisering, stölder, rån, misshandel och mord. De ungdomar det går riktigt illa för orsakar samhället miljonförluster. Den som bara förmår tänka i ekonomiska termer har ju här en anledning att satsa förebyggande.

När jag tänker på helheten tänker jag också på meningen med allt. Varför lever vi på jorden? Vad är vår uppgift? Är det att placera pengarna rätt så att vi får högsta möjliga vinst? Eller finns det möjligen andra värden att sträva efter? Som att ha tid för varandra. Att varje människa ska få känna att hon behövs och har en uppgift att fylla. Att vi ska leva så på jorden att vi kan lämna den i arv till våra barn och barnbarn.


Höör – en Fairtrade City?

26 januari, 2012



För 2 år sedan lämnade jag in en motion till Kommunfullmäktige i Höör med ett förslag att man ska undersöka möjligheterna av att göra Höörs kommun till en Fairtrade City. Igår gick den äntligen igenom. Det betyder inte att Höör i slutänden säkert blir det, men det är i vart fall en bra början. Nu ska enligt motionen en grupp tillsättas med syfte att ta reda på vad det innebär att vara en Fairtrade City, vad som krävs och vad det kostar.

Över 50 kommuner i Sverige har hittills blivit Fairtrade Cities. I Skåne är det Malmö, Lund, Landskrona och Ängelholm, och Helsingborg sällar sig snart till dem. Det betyder att man i dessa kommuner arbetar för en hållbar utveckling genom att stötta bl. a. kaffe-, te- och bananodlare så att de får rimliga löner och kan bygga skolor och sjukstugor i sina byar.

Om du vill läsa mer om Fairtrade City gå in på http:www.fairtrade.se/
Vill du läsa motionen i in helhet hittar du den på www.mp.se/templates/Mct_177.aspx?number=204704


Den bästa julen

23 december, 2011



För alla oss som är trötta på det hysteriska julfirandet finns det massor av möjligheter. Då tänker jag inte på resor till sol och badstränder, som är en ovanligt kostsam och klimatosmart lösning. Jag är istället ute efter att hitta verklig julstämning på olika enkla sätt. Här är några förslag:

Sitt alldeles stilla i 30 minuter.

Baka ett vörtbröd och känn doften.

Gå till skogen och lägg små, små högar av solrosfrön eller havregryn på stubbar och stenar. Önska fåglarna God Jul!

Gör en enkel krans av granris och häng på ytterdörren. Granriset hittar du på marken under granar eller på torget efter julgransförsäljningen.

Tänd levande ljus och sjung en julpsalm.

Laga en enda julrätt, t.ex. ris á la Malta.

Gör något av detta med vakenhet och närvaro, så räcker det för att julen ska komma in i ditt hus. Om du gärna vill ge julklappar, men är övertygad antikonsumist så har jag förslag även där. Jag kan inte ge detaljerade exempel, för då blir mina klappar ingen överraskning för mina barn och barnbarn. Men jag kan avslöja så mycket som att det handlar om sånt som du har och kan ge bort, sånt som du själv kan göra och sånt som du kan tillaga. Tala om för mottagaren att du praktiserar antikonsumism, så att de får rätt inställning till gåvan innan de öppnar paketet.


Självkänsla kontra egoism

20 april, 2011



Det råder många uppfattningar om vad egoism egentligen är. Somliga menar t.ex. att alla människor är egoistiska och att t.o.m. Moder Teresa var egoist.

Jag tror att de som säger så vill försvara sitt eget egoistiska beteende med att det är ofrånkomligt. För om alla är egoistiska av naturen så är det inget vi kan ändra på. Då kan vi lika gärna fortsätta bre ut oss och roffa åt oss.

Det är till större nytta om vi försöker definiera vad som är egoism och vad som är sund självkänsla. Att vilja leva, att vilja ha lov att välja en egen väg, en egen livsstil måste höra till varje människas rättigheter. Det kan inte kallas egoism, utan tyder snarare på en sund jaguppfattning och en utvecklad självkänsla.

Det är när vi försöker tillgodose våra önskemål på bekostnad av andra som det blir egoism. När vi inte tar hänsyn, när vi orsakar skada för våra medmänniskor, för djuren och miljön och är inriktade enbart på egen njutning och behovstillfredsställelse.

I den meningen kan flera av våra vanor betecknas som egoistiska: vår köttkonsumtion utan hänsyn till djurens välfärd, vårt bilkörande som starkt bidrar till växthuseffekten, vår högt uppdrivna elkonsumtion som skriker efter kärnkraft.

Vi i västvärlden måste ändra livsstil nu. Var och en borde sätta sig ner och se över sina behov och sättet att tillfredsställa dem. Kanske skulle vi då kunna upphöra att vara egoister och istället visa varandra respekt och omtanke.


Det hållbara samhället

23 mars, 2011



I dessa dagar av sorg över händelserna i Japan undrar jag om det hade varit möjligt att förebygga skadorna. Det är förstås svårt att veta om man inte har bott på platsen. Men detta handlar ju inte om en fattig befolkning som bygger sina skjul var de kan, utan om ett rikt, högteknologiskt samhälle som har möjlighet att välja. Att då bygga och bo vid en kust där tsunamivågor kan slå in borde väl undvikas? Och att bygga kärnkraftverk i ett jordbävningsområde framstår för mig som direkt tanklöst.

Men lika tanklösa är vi i Sverige. Att satsa på kärnkraft måste ju i alla lägen ses som ogenomtänkt och överoptimistiskt. Alla som förespråkar kärnkraft talar om hur säkert det är. Men ingenting är 100% säkert, det vet väl varenda livserfaren människa. Vad som helst kan hända, hur osannolikt det än verkar. Och när det väl händer en allvarlig olycka i ett kärnkraftverk, då är skadeverkningarna oöverskådliga och varar oändligt lång tid.

Ingen kan ta ansvaret för sådana skador, vad de än säger, varken ägarna eller staten. När katastrofen väl har inträffat kommer vi att stå där med vår förtvivlan och undra varför vi inte valde annorlunda medan tid var.


Delaktighet och samhällsansvar

26 februari, 2011




I många år har jag inte kunnat föreställa mig att jag en dag skulle vara politiskt aktiv och t.o.m. sitta i en kommunal nämnd. I likhet med många andra har jag tänkt att det bara är en viss sorts människor som ägnar sig åt politik och att jag absolut inte hör till dem. Särskilt i nyandliga kretsar och bland utövare av alternativa terapier är det ovanligt med intresse för politik. Det är mer verkningsfullt att meditera och fokusera på kärleksfulla energier, menar man. En del anser dessutom att det politiska systemet är korrupt, omöjligt att påverka och att det inte är lönt att spilla sin kraft där. Man hyser förakt för politiker och tror dem inte om att i realiteten vilja medverka till att ge alla människor utrymme för sin kreativitet.

Jag tror också det är viktigt att meditera och fokusera på kärleksfulla energier. Det är där vi ska börja. Men det hindrar väl inte att vi också engagerar oss i världen. Den som har idéer till förändring och vill ha ett annat samhälle borde väl just ge sig in i politiken och försöka påverka utvecklingen. Det är ju därför jag har gått med i Miljöpartiet, för att jag vill delta i samhällets utformning. Visst, jag har bara varit med ett år nu och vet inte hur det kommer att gå i längden. Kanske kommer jag att köra huvudet i väggen. Men jag vill åtminstone ge det en chans.

Förresten tror jag inte det är sant att det bara är en viss sorts människor som engagerar sig i politik. Lyckligtvis verkar det vara alla möjliga sorter, lika olika varandra som du och jag och alla andra. Människor är unika, men vi klarar oss inte ensamma. Vi måste gå samman och lösa våra gemensamma problem. Det är så vi bygger ett samhälle.


Välfärd utan tillväxt

13 februari, 2011




I Egypten har folket sagt ifrån och i övriga världen kommer nu många att följa deras exempel. I Sverige har vi lyckligtvis ingen diktator och inget motsvarande förtryck att bekämpa; här är det snarare den heliga tillväxten som måste ifrågasättas. Den brittiske professorn i hållbar utveckling, Tim Jackson, har i veckan föreläst på svenska högskolor och i riksdagen och folk har stått i kö för att lyssna till honom. Hans bok Prosperity without Growth har nyligen kommit ut på svenska och heter Välfärd utan tillväxt.

Här finns en intervju med Tim Jackson:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3345&artikel=4340800

- Vi lägger ner enormt mycket pengar och arbetskraft varje år runt om i världen på att tänka ut nya sätt att ständigt öka produktionen och tjäna mer pengar. Om vi bara la en liten del av denna möda på att istället fundera ut hur vi skulle kunna nå välfärd utan ständigt accelererande tillväxt så skulle vi kunna nå väldigt långt, säger han.

Ja, vi måste hitta nya sätt att skapa välfärd. Det är inte sant att enda vägen till välfärd är att alla heltidsarbetar; tvärtom borde vi istället arbeta mindre och dela på jobben. Låt oss använda den kreativa och emotionella begåvning vi alla innerst inne har och tillsammans bygga ett helt annat och bättre fungerande samhälle.


Fredlig revolution!

9 februari, 2011



Revolutionen i Egypten bara fortsätter och fortsätter och jag hör till dem som följer utvecklingen med stor sympati. Folkets samlade kraft är omätlig och kan skapa en positiv förändring ingen trott var möjlig.

Låt oss fokusera på den goda viljan och önska att allt ska fortsätta utveckla sig i fredlig riktning. Om vi är många som gör det, så hjälper vi till genom att skapa bra energier. Det betyder mycket vad vi tänker, även innerst inne.


Egypten är långt borta

4 februari, 2011




Egypten är långt borta. Ändå följer vi utvecklingen där som om det gällde vår egen kamp. Och det gör det ju också; vi är en mänsklighet och lever på samma jord.

Jag undrar vad jag skulle ha gjort. Om jag hade bott i Egypten, skulle jag också ha suttit på Tahrirtorget nu? Eller hade jag flytt långt ut på landet, stannat där och väntat på lugnare tider?

Jag tror inte på våld och skulle själv aldrig använda mig av våld för att uppnå mina mål. Likaså har jag en stor rädsla för våld. Och den pacifist som beger sig till Tahrirtorget måste vara beredd på att bli skadad och dödad. Skulle jag kunna gå emot min rädsla? Jag vet inte. Kanske skulle viljan att ta ställning för frihet och förändring vara så stark att jag lät den bestämma? Det handlar ju också om att ställa upp för vänner och grannar och göra gemensam sak med dem.

Avståndet till Egypten gör att jag inte behöver bestämma mig just nu. Men det är värt att tänka på. Hur skulle jag göra?


Ekoturism och skogsvård

30 januari, 2011




Till vår visning av filmen HOME kom så många som 145. Det visar på ett stort intresse och vi arrangörer kan verkligen känna oss nöjda. Många uttryckte efteråt sin uppskattning både av filmen och vårt initiativ. Vår förhoppning är nu att filmvisningen ska leda till ett ökat engagemang för miljöfrågor i Höör med omnejd.

I slutet av filmen presenteras en rad olika goda initiativ från länder runt om i världen. Ett strålande exempel kommer från Costa Rica som har valt att inte lägga pengar på militärt försvar utan istället satsa på ekoturism och skogsvård. Tänk om alla andra länder tog efter det? Sverige är på väg, genom att ha avskaffat allmän värnplikt, men mycket finns kvar att göra. Varför ska vi överhuvudtaget tillåta vapenproduktion i vårt land?


Filmvisning

27 januari, 2011




I morgon den 28 januari kl. 19 är det äntligen dags att visa den vackra och storslagna filmen Home i Höör. Vi i Home-gruppen har arbetat intensivt med att planera visningen och marknadsföra den. Skånska Dagbladet hade ett reportage med oss i lördags och vi har annonserat både i Lokaltidningen och Frostabladet. Annonseringen har varit möjlig tack vare generösa bidrag från sex olika organisationer i Höör. Vilka dessa är får jag inte berätta här p g a de särskilda villkor som gäller för visningen av filmen. Men i samband med visningen lovar jag berätta det.

Hittills har 75 personer hört av sig med önskan om reservation av platser. Det finns 180 platser i salongen på Kulturhuset Anders. Hör av dig du också om du vill vara säker på att få en plats, till eta(at)vinterljus.com.


Framtidens fordon?

19 januari, 2011




Peak Oil inträffade redan 2006, det hörde jag idag på radio. Det är alltså hög tid att börja ställa om till andra transportmedel än bensin- och dieseldrivna. Och varför inte använda hästskjuts? I Sverige lär det numera finnas fler hästar än kor och en del hästar skulle nog gilla att få lite trevliga arbetsuppgifter.

Tänk om vi skulle få tillgång till hästskjutsar i Höör! Jag ser framför mig hur det på sommaren står några ekipage väntande utanför stationen i Höör. Troligtvis är de redan bokade och när turisterna stiger av tåget kan de åka hästskjuts till Skånes Djurpark, Höörs Gästgivaregård, Frostavallen eller vart de nu ska.

Är inte det här fin idé för en entreprenöriellt sinnad hästägare? Jag hoppas att många ska känna sig tilltalade av den, och att kommunens politiker och tjänstemän inser vilken kul grej det här vore. Det skulle definitivt locka turister till Höör, samtidigt som det har en positiv påverkan på klimatet.


Livet är det som händer just nu!

11 januari, 2011




Häromdan läste jag i en insändare om den danska invandringspolitiken att välfärdssamhället bygger på att alla arbetar. Den modellen skulle hotas ”om det uppstod en trend bland exempelvis unga, nybildade familjer att bara en förälder skulle förvärvsarbeta”, stod det.

Men finns det inte redan en sån trend? Kanske inte att bara en arbetar, men att båda arbetar mindre? Den kanske inte är så stor ännu, men den verkar växa. Unga föräldrar börjar tröttna på att försöka få ihop karriär för båda med barn, villa, trädgård och fritid. Livets mening kan ju inte gå ut på att tjäna pengar. Hellre leva, skapa, utvecklas, bygga, leka, odla, umgås och vara med barnen.

Jag tycker de gör helt rätt i att tänka så. Inte hotar det välfärden – tvärtom. De själva och deras barn kommer att må bättre, liksom alla i deras närhet. Förresten finns det ändå inte arbete till alla.


En häxas tankar

7 januari, 2011



I ett julbrev skrev en vän: ”Det er dejligt at give sig lov til at vaere lige så dum, som man i virkeligheden er!” Han har nyss gått i pension och njuter av att slippa ställa upp varje morgon, fräsch och alert, full av entusiasm och lust att undervisa.

Själv gick jag i pension så tidigt som möjligt, vid 61. En viss bävan hade jag eftersom min pension då inte skulle bli större än garantipension. Men det visar sig att jag klarar mig. Dessutom har jag min tid för mig själv och kan sitta här och filosofera. Det är ett underbart liv; jag har aldrig haft det så bra. Det är ju så här man ska leva för att vara lycklig.

Och även jag ger mig lov att vara precis så dum som jag i verkligheten är. Samtidigt är jag inte längre rädd för att uttala mig. Förut har jag tänkt att jag är för dum för att yttra mig i offentliga sammanhang. Jag tänkte: Vem är jag till att tala om världens problem? Lösningar på dem ska man överlåta till dem som begriper något. Men efter klimatmötet i Köpenhamn har jag tänkt om. Det tycks inte spela någon roll hur välutbildade, erfarna, kunniga och uppsatta folk är, de åstadkommer ändå ingenting och då kan ju även en enkel häxa börja tycka till.

Det kan ju vara så att hela det nuvarande samhällsskicket sjunger sin svanesång. Vägen är inte framkomlig, vi måste vända om och hitta en ny väg.