Häromdan läste jag i en insändare om den danska invandringspolitiken att välfärdssamhället bygger på att alla arbetar. Den modellen skulle hotas ”om det uppstod en trend bland exempelvis unga, nybildade familjer att bara en förälder skulle förvärvsarbeta”, stod det.

Men finns det inte redan en sån trend? Kanske inte att bara en arbetar, men att båda arbetar mindre? Den kanske inte är så stor ännu, men den verkar växa. Unga föräldrar börjar tröttna på att försöka få ihop karriär för båda med barn, villa, trädgård och fritid. Livets mening kan ju inte gå ut på att tjäna pengar. Hellre leva, skapa, utvecklas, bygga, leka, odla, umgås och vara med barnen.

Jag tycker de gör helt rätt i att tänka så. Inte hotar det välfärden – tvärtom. De själva och deras barn kommer att må bättre, liksom alla i deras närhet. Förresten finns det ändå inte arbete till alla.

I ett julbrev skrev en vän: ”Det er dejligt at give sig lov til at vaere lige så dum, som man i virkeligheden er!” Han har nyss gått i pension och njuter av att slippa ställa upp varje morgon, fräsch och alert, full av entusiasm och lust att undervisa.

Själv gick jag i pension så tidigt som möjligt, vid 61. En viss bävan hade jag eftersom min pension då inte skulle bli större än garantipension. Men det visar sig att jag klarar mig. Dessutom har jag min tid för mig själv och kan sitta här och filosofera. Det är ett underbart liv; jag har aldrig haft det så bra. Det är ju så här man ska leva för att vara lycklig.

Och även jag ger mig lov att vara precis så dum som jag i verkligheten är. Samtidigt är jag inte längre rädd för att uttala mig. Förut har jag tänkt att jag är för dum för att yttra mig i offentliga sammanhang. Jag tänkte: Vem är jag till att tala om världens problem? Lösningar på dem ska man överlåta till dem som begriper något. Men efter klimatmötet i Köpenhamn har jag tänkt om. Det tycks inte spela någon roll hur välutbildade, erfarna, kunniga och uppsatta folk är, de åstadkommer ändå ingenting och då kan ju även en enkel häxa börja tycka till.

Det kan ju vara så att hela det nuvarande samhällsskicket sjunger sin svanesång. Vägen är inte framkomlig, vi måste vända om och hitta en ny väg.

Somliga dagar, när himlen välver sig klar och hög, känner jag en stark lust att åstadkomma något som gör skillnad, som gör att människor kan leva ett bättre liv och att jordklotet med dess luft, jord och vatten kan bli friskare.

Andra dagar när en snål vind blåser och molnen känns så tunga att axlarna slokar, vill jag helst ligga under en filt och gny. Att göra nånting då känns bara fåfängligt, inget kommer att vara till nån nytta hur jag än försöker.

Men nu har jag med hjälp av goda, stöttande vänner ändå en viktig händelse på gång. Vi försöker få till en visning av filmen HOME i Höör och jag har just beställt hem en DVD för det ändamålet. Tanken är att vi ska bjuda in politiker och allmänhet så att de ska få se dessa underbart vackra och storslagna kamerasvep över vår jord, den som vi är helt beroende av för vår överlevnad.

Visningen kommer troligtvis att bli den 28 januari 2011 på Kulturhuset Anders i Höör, kl. 19.00. Mer info om filmen hittar du på http://www.filmenhome.se/
Kanske kan även du arrangera en visning på din ort?

Idag hittade jag en ny liten butik här i Höör. Jag klev in och träffade en ung kvinna som har insett hur viktigt det är med ekologiska frukter och grönsaker. Jag handlade av henne och vi pratade en stund. Då fick jag veta att butiken snart kommer att läggas ner. Orsaken är alltför få kunder. De som har kommit har klagat på att det är för dyrt, även om kilopriset för basvaror som lök, morötter och potatis bara ligger några få kronor över det för konventionellt odlade produkter.

Om man verkligen inte har råd att betala de kronorna så måste man förstås avstå. Men i de flesta fallen rör det sig nog mer om att man hellre vill ha de pengarna till annat. Vad man äter är inte så viktigt, det ska ju ändå bara ut igen, eller hur? Hur många tänker på att tillståndet för våra kroppar, vår hälsa och vår livskvalitet är helt avhängig av kvaliteten på födan?