Namngivning



namngivning

En namngivningsceremoni är en ceremoni där barnet får sitt namn. Den kan hållas i hemmet, i naturen eller på annan lämplig plats. Om alla redan känner till namnet men vill fira och välkomna ett nytt barn kan vi istället kalla det välkomstceremoni.
Föräldrarna bestämmer tillsammans med prästinnan hur ceremonin ska se ut. Huvudinnehållet är namngivning och välkomnande, men diktläsning och musik dessutom gör ceremonin vackrare och mer innehållsrik. Här ovan ses en namngivningsceremoni i vikingamiljö.

 

 

Vigsel



Vigsel i naturen
De som vill utforma sin egen vigselceremoni kan ta hjälp av en prästinna som kan ge förslag på innehåll och leda ceremonin. Vigseln kan hållas på t.ex. ett slott, en vacker plats i naturen eller vid havet. Det blir en högtidlig och stämningsfull ceremoni, värd att minnas genom livet och kan inte jämföras med den mycket korta och formella, borgerliga vigseln.

Att den personliga vigselceremonin inte blir juridiskt bindande är inget att hänga upp sig på, det är bara att gå till rådhuset en annan dag, som en ren formalitet. I de flesta länder är det så folk gifter sig, först i rådhuset och sedan har de en lång och innehållsrik ceremoni i kyrkan eller någon annanstans. Där har kyrkorna ingen vigselrätt som de har i Sverige. På sikt kommer den troligen att tas ifrån kyrkorna även här. Då får alla göra som vi prästinnor nu uppmanar våra brudpar: gå till rådhuset en annan dag så blir ni även juridiskt vigda. Om det är det ni vill.

 

 

Begravning



begravning
En begravningsceremoni kan innehålla vacker och stämningsfull musik, ett tal om den döda, avskedstagande, diktläsning och tal om livets gåtfullhet och eventuella mening.
Ceremonin kan hållas inomhus i en lämplig lokal. Bilden ovan är från Stensalen på Bosjökloster. Det är också tillåtet, ja en rättighet, att använda ortens begravningskapell, även om den döda inte tillhörde någon kyrka.

Det är också möjligt att hålla ceremonin i skogen eller vid havet, men det måste vara möjligt att transportera kistan dit. För intressant läsning om hur en begravning kan gå till rekommenderar jag Lotte Möllers Hejdå! Begravningsboken.