Författare

I augusti 2011 beslöt jag mig för att sluta skriva. Ett motstånd hade vuxit fram inom och fick mig att se skrivandet som den förfärligaste sysselsättning. Det bottnade säkerligen i de två årens författarskola och umgänget med de otroligt ambitiösa blivande författarna. Jag greps av en känsla av fåfängligheters fåfänglighet. Vad ska allt tjäna till? frågade jag mig. Världen är redan överfull av böcker.

Hösten gick och se vad som hände! När jag väl hade bestämt mig, och fått frid i sinnet, upptäckte jag till min häpnad att min skrivförmåga fanns kvar på djupet, helt opåverkad. Den får mig att skriva alla möjliga saker i alla möjliga sammanhang. Den går faktiskt inte att stänga av. Även om jag inte har en penna till hands formulerar jag mig ständigt, inom mig. Och det behöver ju inte bli något för offentligheten. Det är ett lustfyllt sätt att leva.

Häxa

Att vara häxa är både roligt och svårt. Det som stör mig är att så många undrar hur jag kan vilja kalla mig det. De tror nämligen att häxor är onda. Förtalskampanjerna från 1600-talet sitter fortfarande kvar i folkminnet.

Jag är häxa därför att jag känner i djupet av min själ att det är det jag är. Jag blir glad av att kalla mig häxa. Jag trivs med det.

Häxkonsten visar på skönheten och kärleken i livet. Den är inte främst en lära om magi och ritualer, utan ett övande i förmågan att använda sina andliga sinnen och uppfatta det dolda, det som finns bakom det synliga och hörbara. Häxkonsten ger kunskap om livet, om att vara människa på jorden och i himlen.

Prästinna

I januari 1985 prästvigdes jag i Svenska Kyrkan. Min dröm gick i uppfyllelse och jag var helt övertygad om att prästyrket var min livsuppgift. Men efter 18 månaders tjänstgöring flydde jag därifrån och har aldrig velat återvända. För mig finns sanningen och livet utanför kyrkan.

Idag är jag prästinna i Den Stora Moderns tjänst. Sedan 1999 har jag undervisat många hundra kvinnor och en del män i ämnet häxkonst. Hösten 2009 tog jag initiativ till en prästinneutbildning i fyra delkurser och i den deltar nu elva prästinnor och en präst. De kommer att invigas i juni 2011. Därefter blir det troligen inte fler kurser för min del, utan jag lämnar över det åt mina medhäxor. Prästinna kommer jag dock alltid att vara.