Den 17 – 18 september är det dags igen!
Gudahagens Vikingamarknad arrangeras varje år den tredje helgen i september. Första året var 2008 och det kom nästan 6000 besökare när arrangörerna hade räknat med max 1500. Året därpå satsades enormt med tid och energi för att göra något riktigt lyckat och då kom runt 7500 besökare. Succén var nu ett faktum Över 80 olika utställare, hantverkare och deltagargrupper med kämpar, musiker och ryttare deltog. I strålande solsken vigdes ett par uppe på fornlämningen med tusentalet åskådare.
2010 kommer att gå till historien som den blåsigaste marknaden någonsin. Tält blåste sönder och regnskurar gjorde livet surt för deltagare och besökare. Men sanna vikingar ger inte upp för sånt. Närmare 4500 besökare kom och vädret till trots blev det en riktigt trevlig marknad. Som en skänk från gudarna mojnade vinden och solen tittade fram just under den timmen som det var dop uppe på fornlämningen.
Vikingamarknad i Gudahagen
9 september, 2011Moderskap
30 augusti, 2011
De var så små.
Jag ville ge dem allt
men hade ingenting.
Min famn var stängd
ingen hade öppnat den
mina händer
hade ingen värmt
min ömhet var inlåst
blev till vånda, till oro
till skuldkänslor.
När jag befriades
var det för sent.
E.C. 2011
I Valands fotspår
7 augusti, 2011
Jag gick en folkhögskolekurs i silversmide förra veckan. Där fick jag lära mig såga och fila, slipa och hamra, glödga och löda, polera och putsa. Även om det var en silverkurs arbetade jag mest i koppar, eftersom det är betydligt billigare och jag inte vill använda silver till experiment och övningar. Några silverföremål blev det dock, men här på bilden har jag bara tagit med kopparsmyckena.
Vem kan lösa gåtan?
16 juli, 2011
Vem kan berätta vad den här muren har använts till? Den finns i Höör, i ett skogsområde som heter Gyldenpris. Muren omgärdar en fyrkant på cirka 10,5 x 10,5 m och kan inte ha varit ett hus. Den är inte horisontellt byggd utan sluttar brant. Vid dess nedersta punkt finns en öppning. Ungefär i mitten av fyrkanten finns en fördjupning. Kan det möjligen ha varit en källa?
Muren är mellan 30 och 60 cm hög. För att vara en fålla är den för låg och måste då ha förstärkts med en gärdsgård. Men egentligen behövs det inte murar för att bygga en gärdsgård av slanor. Varför har då någon lagt ner många timmars slit för att bygga den här muren?
Hur gammal den är kan förstås vara svårt att avgöra, men en ledtråd ger de stora uppvuxna träden inne i fyrkanten, varav ett har rasat av ålder. Även några stenar har rasat ner från muren. Stenarna är endast lagda på varann, inte murade.
Du hittar den om du går på Gamla Hörbyvägen ut från Höör. Vid tätbebyggelsens slut passerar du Ekgatan, där det ligger en bilverkstad. I hörnet av Ekgatan – Hörbyvägen går det på höger sida en stig in i skogen. Först är det bara låga hasselbestånd. Efter cirka 80 meter korsar stigen en mycket liten bäck med en stor, planhuggen sten som bro. Den stenen är i sig värd uppmärksamhet och borde också få sin förklaring. Men tyvärr fungerar den inte så bra som bro, så i vårflods- och regntider måste man ha stövlar för att ta sig över.
Efter cirka 40 meter går stigen tvärs genom en nerrasad stenmur som mest liknar en låg jordvall. 25 meter efter den svänger stigen till höger och nu kommer man upp på en ås, bevuxen med höga lövträd, mest ek och bok. Efter 50 meter hittar du stenmuren i en sänka till vänster.
Om du vet eller kan gissa vad muren använts till får du gärna höra av dig. Mina kontaktuppgifter finns under fliken Kontakt.
Längtan
29 juni, 2011
Vi vill så gärna komma i förbindelse med något utanför oss själva, något högre, starkare, tryggare. Ur denna längtan föds all gudstro, all övertro, all tro på andar, änglar, guider.
Därmed inte sagt att de inte existerar. Men det vi förbiser är vår egen enorma potential att skapa himmelen, likaväl som vi kan skapa helvetet med våra destruktiva krafter.
Vi kan skapa himmelen och leva i det ljuset, men vi måste även känna till helvetet, så att vi kan undvika det och låta bli att bidra till det.
Färska jordgubbar
23 juni, 2011
Idag har jag köpt riktigt härliga jordgubbar. De är KRAV-odlade och smakar som jordgubbar gjorde i min barndom. Sagolikt! På senare år har jag nästan slutat äta jordgubbar, eftersom de konventionellt odlade och konstgödda är ganska smaklösa, men nu vet jag att det finns alternativ.
Sorten heter Zephyr och odlas av Vidablick i Osbyholm. Jag köpte dem på EcoGreen på Storgatan i Höör. 45 kr, det låter mycket, men de konventionellt odlade kostar 35 så här till midsommar, så någon större skillnad är det inte. Och så får man denna ljuvliga smak!
Sommarsolståndet
23 juni, 2011
I tisdags, den 21 juni, firade jag Sommarsolståndet på stranden i Falsterbo tillsammans med fem vänner. Vi skapade en cirkel och höll en ceremoni för att stärka vår relation till Moder Jord. Vi trummade, dansade och sjöng medan vågorna dånade och vinden blåste iväg med våra röster. Jag passade på att inviga en liten amulett som en vän ska få. Vi beslöt att träffas på samma plats om ett år.
Vigselceremoni
15 juni, 2011
Många tror att en vigsel på rådhuset eller med en kommunal vigselförrättare är enda alternativet om man inte vill gifta sig kyrkligt. Men en borgerlig vigsel är egentligen bara en formalitet och tar endast två minuter. Den går inte att jämföra med en lång och innehållsrik, kyrklig ceremoni i en vacker lokal. Det behövs andra alternativ till den kyrkliga vigseln, och det är det jag har arbetat med att utforma de senaste åren.
Eftersom jag har lämnat tillbaka min kyrkliga vigselrätt när jag avsade mig prästämbetet är mina vigslar inte juridiskt bindande. Men det gör inget. Brudparet får gå till rådhuset eller kommunen och registrera sitt äktenskap efteråt. Så gör man i många länder, t.ex. i Frankrike, där inga kyrkliga vigslar är juridiskt bindande. Det krävs alltid ett rådhusbesök i vilket samfund man än gifter sig. Det är en bra lösning, för då slipper staten hålla på att tvinga ovilliga präster att viga dem som de inte vill viga. Och det blir naturligt för alla att leta upp någon som kan hjälpa dem att skapa en vigselceremoni efter deras önskemål. En vigsel kan ju se ut på otroligt många olika sätt om man låter fantasin och skapandelusten råda.
Så här fint kan det se ut när en prästinna viger ett kärlekspar ute i naturen, i Frejas lövsal. Solen lyser över dem, vågorna svallar stillsamt, vinden far genom trädkronorna och jorden lyssnar till deras löften.
Prästinneinvigning
7 juni, 2011
Nu i helgen höll jag en högtidlig invigningsceremoni på Frostavallen i Höör. Jag invigde nio prästinnor, egentligen åtta prästinnor och en präst, som nu kommer att verka till nytta och glädje för människor, djur och naturväsen. De har utbildat sig på deltid i två år och har lärt sig förrätta ceremonier för bl. a. namngivning, vigsel och begravning. De har övat sig i olika shamanska tekniker, att fira årstidsblot, ge andlig vägledning och samtala med människor i kris.
Prästinneutbildningen har inte skett i regi av något samfund. Prästinnorna är fria att själva utforma sin religion och sin livsåskådning, men har alla det gemensamt att de vill möta naturen med kärlek och tacksamhet. De ser livet som evigt och gudomligt och känner sitt ansvar för att göra jorden till en planet där kärlek råder.
Under fliken Ceremonier ovan finns länkar till de nya prästinnorna om du vill kontakta dem för att beställa en ceremoni eller vill få andlig vägledning. Du kan naturligtvis också kontakta mig.
Höör, ljuva Höör!
2 juni, 2011
När jag sitter i mitt arbetsrum och ser ut i min syrenblommande trädgård känner jag mig alldeles kolossalt nöjd med att bo i Höör. Här är det bra och här tänker jag stanna för återstoden av mina dagar.
Men det tog lång tid innan jag hittade hit. Vägen har gått genom Skåne, Småland, Östergötland, Sörmland och Blekinge innan jag till slut kom till Höör tillsammans med Teo. Att vi hamnade just här har sin förklaring och den har jag skrivit om i min bok ”Hellre häxa än präst”. Ett utdrag finns under fliken Noveller ovan.
Bilden från 1950 föreställer mig och min lillasyster tillsammans med min mors moster Anna Mauritzson utanför affären Eweboden vid Nya Torg i Höör.