Många tror att en vigsel på rådhuset eller med en kommunal vigselförrättare är enda alternativet om man inte vill gifta sig kyrkligt. Men en borgerlig vigsel är egentligen bara en formalitet och tar endast två minuter. Den går inte att jämföra med en lång och innehållsrik, kyrklig ceremoni i en vacker lokal. Det behövs andra alternativ till den kyrkliga vigseln, och det är det jag har arbetat med att utforma de senaste åren.
Eftersom jag har lämnat tillbaka min kyrkliga vigselrätt när jag avsade mig prästämbetet är mina vigslar inte juridiskt bindande. Men det gör inget. Brudparet får gå till rådhuset eller kommunen och registrera sitt äktenskap efteråt. Så gör man i många länder, t.ex. i Frankrike, där inga kyrkliga vigslar är juridiskt bindande. Det krävs alltid ett rådhusbesök i vilket samfund man än gifter sig. Det är en bra lösning, för då slipper staten hålla på att tvinga ovilliga präster att viga dem som de inte vill viga. Och det blir naturligt för alla att leta upp någon som kan hjälpa dem att skapa en vigselceremoni efter deras önskemål. En vigsel kan ju se ut på otroligt många olika sätt om man låter fantasin och skapandelusten råda.
Så här fint kan det se ut när en prästinna viger ett kärlekspar ute i naturen, i Frejas lövsal. Solen lyser över dem, vågorna svallar stillsamt, vinden far genom trädkronorna och jorden lyssnar till deras löften.
Vigselceremoni
15 juni, 2011Prästinneinvigning
7 juni, 2011
Nu i helgen höll jag en högtidlig invigningsceremoni på Frostavallen i Höör. Jag invigde nio prästinnor, egentligen åtta prästinnor och en präst, som nu kommer att verka till nytta och glädje för människor, djur och naturväsen. De har utbildat sig på deltid i två år och har lärt sig förrätta ceremonier för bl. a. namngivning, vigsel och begravning. De har övat sig i olika shamanska tekniker, att fira årstidsblot, ge andlig vägledning och samtala med människor i kris.
Prästinneutbildningen har inte skett i regi av något samfund. Prästinnorna är fria att själva utforma sin religion och sin livsåskådning, men har alla det gemensamt att de vill möta naturen med kärlek och tacksamhet. De ser livet som evigt och gudomligt och känner sitt ansvar för att göra jorden till en planet där kärlek råder.
Under fliken Ceremonier ovan finns länkar till de nya prästinnorna om du vill kontakta dem för att beställa en ceremoni eller vill få andlig vägledning. Du kan naturligtvis också kontakta mig.
Höör, ljuva Höör!
2 juni, 2011
När jag sitter i mitt arbetsrum och ser ut i min syrenblommande trädgård känner jag mig alldeles kolossalt nöjd med att bo i Höör. Här är det bra och här tänker jag stanna för återstoden av mina dagar.
Men det tog lång tid innan jag hittade hit. Vägen har gått genom Skåne, Småland, Östergötland, Sörmland och Blekinge innan jag till slut kom till Höör tillsammans med Teo. Att vi hamnade just här har sin förklaring och den har jag skrivit om i min bok ”Hellre häxa än präst”. Ett utdrag finns under fliken Noveller ovan.
Bilden från 1950 föreställer mig och min lillasyster tillsammans med min mors moster Anna Mauritzson utanför affären Eweboden vid Nya Torg i Höör.
Varför händer inget?
25 maj, 2011
Ja, varför händer inget?
Det frågar vi oss då och då. Vi tycker att livet har stannat upp, eller verkar passera utanför vår egen sfär. Inget positivt händer och vi förstår inte varför. Ofta finns då orsaken inom oss själva – det är vi som har bromsat flödet, det är vi som står och stampar utan att veta vad nästa steg ska bli.
När vi känner det så kan vi behöva en igångsättare. En sådan fann jag häromdagen på http://www.magharmoni.se Där erbjuder biomedicinaren Anton Hansson en gratis e-postkurs som heter Livsarkitekten. Den består av 7 olika brev med uppgifter, och syftet är att vi ska formulera våra mål i livet, öka vår motivation för att nå dem, lägga upp en strategi och utforma en plan.
Kursen är enkel och tydlig, även om den handlar om våra grundläggande livsproblem. Att förlora sitt mål ur sikte är vanligt, likaså att råka vilse och hamna på fel spår. Där kan nog de flesta känna igen sig. Därför vill jag rekommendera Antons kurs som, om man tar den på allvar och verkligen gör uppgifterna, kan föra långt.
Att sakna en klar riktning i livet är som att sitta på en båt mitt ute i havet och driva med vågorna, skriver Anton i första brevet. Ska vi nöja oss med det? Eller ska vi ta tag i rodret och styra ditt vi vill?
Andlig vägledning genom tarot
13 maj, 2011
Häromdagen mötte jag via nätet en häxa, Månstråle, som jag spontant kände förtroende för. Det visade sig att hon genom sin hemsida erbjuder tarottolkningar av många olika slag och för olika syften. Jag ville gärna ta del av hennes kunskaper och bad henne göra en s.k. trekortstolkning, där man kan få vägledning och belysning av aktuella problem, deras orsaker och lösningar.
Jag måste säga att jag känner mig gripen och förundrad över hur mycket som kan komma fram i en sån här läggning. Månstråle känner inte mig och vi har aldrig träffats ”in real life”. Ändå beskriver hon ingående och träffsäkert min personlighet och karaktär. Det är mycket avslöjande och nyttigt, och det ger mig ny kraft att fortsätta arbeta med mig själv.
Jag vet att jag inte är ensam om att gång på gång behöva ta itu med mina speciella svårigheter, de som har grundlagts tidigt i barndomen, eller som jag rentav kan ha burit med mig från tidigare liv, vem vet.
Tolkningen som Månstråle gjorde för mig är som sagt mycket personlig och avslöjande men jag plockar ändå ut några bitar som smakprov. Jag utgår från att vi alla har våra problem och varför ska vi inte dela dem med varandra? Då blir det kanske lättare att bära dem.
Så här skriver hon bl.a: Det jag kan känna från dig är att du uppträder både som barn och vuxen i en och samma person. Ditt behov av att få bekräftelse och stöd från andra speglar din ena sida – barnets sida. Medan din andra sida känner ett stort behov av att få ta hand om dina närmaste och hjälpa till där det behövs – din vuxna sida.
Du är definitivt en sökare ut i fingerspetsarna. Det jag kan känna av kring dig är en vilsenhet som har sin botten i ditt stora behov av trygghet. Det är mycket viktigt för dig att känna trygghet, infinner sig inte den känslan hos dig så flyr du ifrån verkligheten och ifrån det obehagliga.
Om du vill veta mer om Månstråle, gå till www.andligutveckling.net.
Muntligt berättande
3 maj, 2011
Min vän Anna Lövkvist och jag har kommit på en riktigt rolig idé. Vi har bildat en förening för muntligt berättande. Den ska heta Berättarforum i Höör och meningen är att vi ska samla alla som är intresserade av att berätta för publik. Det kan vara alla sorters historier: gamla skrönor, mystiska händelser, helt egenpåhittade historier och sånt man själv varit med om likaväl som sägner och folksagor.
Under sommaren samlar vi medlemmar och på Kulturnatten i Höör den 7 oktober kommer vår premiär, då vi kommer att uppträda lite här och var i Höör.
Du som är intresserad kan skicka några ord om det till eta@vinterljus.com eller annalovkvist@live.se
Självkänsla kontra egoism
20 april, 2011
Det råder många uppfattningar om vad egoism egentligen är. Somliga menar t.ex. att alla människor är egoistiska och att t.o.m. Moder Teresa var egoist.
Jag tror att de som säger så vill försvara sitt eget egoistiska beteende med att det är ofrånkomligt. För om alla är egoistiska av naturen så är det inget vi kan ändra på. Då kan vi lika gärna fortsätta bre ut oss och roffa åt oss.
Det är till större nytta om vi försöker definiera vad som är egoism och vad som är sund självkänsla. Att vilja leva, att vilja ha lov att välja en egen väg, en egen livsstil måste höra till varje människas rättigheter. Det kan inte kallas egoism, utan tyder snarare på en sund jaguppfattning och en utvecklad självkänsla.
Det är när vi försöker tillgodose våra önskemål på bekostnad av andra som det blir egoism. När vi inte tar hänsyn, när vi orsakar skada för våra medmänniskor, för djuren och miljön och är inriktade enbart på egen njutning och behovstillfredsställelse.
I den meningen kan flera av våra vanor betecknas som egoistiska: vår köttkonsumtion utan hänsyn till djurens välfärd, vårt bilkörande som starkt bidrar till växthuseffekten, vår högt uppdrivna elkonsumtion som skriker efter kärnkraft.
Vi i västvärlden måste ändra livsstil nu. Var och en borde sätta sig ner och se över sina behov och sättet att tillfredsställa dem. Kanske skulle vi då kunna upphöra att vara egoister och istället visa varandra respekt och omtanke.
Väva i vikingavävstol
9 april, 2011
Jag är klar med min förra väv och har klippt ner den. Bilder på uppsättningen av den finns under rubriken Hantverk. Nu håller jag på att sätta upp en ny. Så här går det till när jag varpar. Jag använder ett s.k. varpbord, en samisk uppfinning, mycket praktiskt om man sitter på golvet och har ont om plats.
Om jag ska väva en 1,8 m lång sjal måste jag mäta upp cirka 3 m varp eftersom det går bort nästan en meter till varptyngderna. För att jag ska kunna hålla ordning på varpen väver jag in trådarna i ett brickband. Den som vet hur man väver ett sånt band förstår nog av bilden hur det hela går till; för andra verkar det antagligen helt obegripligt. Men det är svårt att förklara med ord, det måste visas och göras.
Det är alltid spännande att se hur det ska bli. Den här väven tänker jag hålla på med på Kulturkvartersdagen i Höör, den 6 juni. Bäst att börja i tid.
Häxa
6 april, 2011
I tolv år nu har jag kallat mig häxa helt öppet. När jag ser tillbaka förbluffas jag av den mängd starka reaktioner som under årens lopp har strömmat över mig. Folk blir arga, upprörda, förlöjligar och ifrågasätter mig.
Jag undrar varför. Hur kan det komma sig att moderna 2000-talsmänniskor reagerar så starkt på ordet häxa? Coach kan man kalla sig, konsult, terapeut, shaman, medium, men inte häxa, där har man gått för långt.
Det är inte bara de dogmatiskt religiösa som tar illa upp, utan även vetenskapstroende humanister och raljanta akademiker. Till och med en del andra häxor fnyser irriterat och menar sig ha monopol på definitionen av ordet.
Nå, jag kan ju inte sluta kalla mig häxa om jag nu är det. Vad jag kan göra är att fly ut i skogen, sitta i en vitsippsbacke och andas, krama bokstammarna och sjunga tillsammans med dem, spela fiol för strömmande vatten och smaka på den späda harsyran. Jag kan samla kraft där och jag kan tänka fritt.
Tänk om vi människor kunde ge varandra samma kärlek som naturen ger oss! Om vi kunde leva och låta leva, ge andra samma uppmärksamhet och respekt som vi själva önskar oss! Alla är vi väl ändå innerst inne ganska lika och har samma behov av att vara älskade?
Det hållbara samhället
23 mars, 2011
I dessa dagar av sorg över händelserna i Japan undrar jag om det hade varit möjligt att förebygga skadorna. Det är förstås svårt att veta om man inte har bott på platsen. Men detta handlar ju inte om en fattig befolkning som bygger sina skjul var de kan, utan om ett rikt, högteknologiskt samhälle som har möjlighet att välja. Att då bygga och bo vid en kust där tsunamivågor kan slå in borde väl undvikas? Och att bygga kärnkraftverk i ett jordbävningsområde framstår för mig som direkt tanklöst.
Men lika tanklösa är vi i Sverige. Att satsa på kärnkraft måste ju i alla lägen ses som ogenomtänkt och överoptimistiskt. Alla som förespråkar kärnkraft talar om hur säkert det är. Men ingenting är 100% säkert, det vet väl varenda livserfaren människa. Vad som helst kan hända, hur osannolikt det än verkar. Och när det väl händer en allvarlig olycka i ett kärnkraftverk, då är skadeverkningarna oöverskådliga och varar oändligt lång tid.
Ingen kan ta ansvaret för sådana skador, vad de än säger, varken ägarna eller staten. När katastrofen väl har inträffat kommer vi att stå där med vår förtvivlan och undra varför vi inte valde annorlunda medan tid var.