Livet som väntan

3 juni, 2021

Det var den dagen
dörren stod öppen mot trädgården
– schersmindoften mättade luften.
Jag minns att du spelade
vals i ass-dur av Chopin.
Musiken flöt stillsamt
och blandades med blomdoften.
Det mörknade över oss
ett fjärran muller hördes.
Vi väntade på regnet
men det kom aldrig.
 
– Så här är livet, sa jag.
Man väntar på något
som aldrig kommer
man gör saker medan man väntar
och dagarna går.
 
– Ja, så här är livet, sa du.
Men det finns musik och blomdoft
och vi är tillsammans.



Visdomsord från en okänd sufier

24 maj, 2021

”Skälet att befinna sig på en viss väg är inte alltid att få ’upplevelser’. Man utkämpar en andlig kamp därför att det är det man har kommit till världen för. Det är ens uppgift som människa. Det som har betydelse är inte om man får se ljuset eller inte. Om man får det så är det bra. Om man inte får det så är det också bra. Vi kan faktiskt inte förstå hur alltsammans fungerar. Det bara händer vissa människor och inte andra. Det är ytterligare ett skäl till att det är bättre att inte tala om det – det får människor att känna sig underlägsna om de inte har upplevt det man själv har upplevt. Det är bättre att hålla det för sig själv.”



Jesus Kristus

14 maj, 2021

Var han gud eller människa eller både och? Det kan vi inte veta. Som människa är han omnämnd i några få judiska och romerska icke-kristna texter. Det berättas att han blev korsfäst, att han var jude, hette Jesus och kallades Chrestos. Han ansågs vara en rebell och avrättades därför.

 

Det finns forskare som påstår att dessa texter är korrigerade i efterhand av kristna som vill bevisa att han har funnits. Men majoriteten anser det klarlagt att han har existerat.

 

Att han var Guds Son är en trosfråga. De kristna tror så, men själv påstod han inte det. Kanske var han en människa som i trettioårsåldern blev upplyst när ett högre medvetande inkarnerade i honom? Efter det började han predika och undervisa. Han botade sjuka människor och utförde andra oväntade handlingar, sådant som kallas mirakel.

 

Efter hand död växte en kristen kyrka fram, från början som en judisk förnyelserörelse. De förföljdes både av judarna och romarna, men efter några hundra år fick de romerska makthavarna upp ögonen för rörelsens möjligheter och på 300-talet blev kristendomen statsreligion i det romerska riket.

 

Om han var gud eller människa är för mig inte avgörande. Det räcker med att han var en förunderlig människa med en klarsyn på människans livsvillkor som ger oss ledljus än idag. Han uppmanade oss att finna Gud inom oss själv, Guds rike. Det är vår uppgift. Sorgligt nog har hans budskap vantolkats och många betraktar honom som någon att klänga fast vid och stjälpa över sitt eget ansvar på. Jag menar att de har missförstått honom.



Det gröna hoppet

6 maj, 2021

För varje år som flyr bort växer min fascination över lövsprickningen. I många år var de nya löven visserligen fina, men ganska så självklara. Jag njöt förstås, men tänkte inte så mycket mer på dem. Numera tänker jag långa stunder på vilket mirakel lövsprickningen är. Att den faktiskt sker, år efter år! Och det fastän vi människor tillsammans tycks göra allt för att naturen ska lägga av och bryta ihop. De där små knopparna och musöronen besitter ett mod så okuvligt och en livskraft så stark, att vi kan vara lyckliga om vi hittar fram till en bråkdel av den.

 

Min sorg och förtvivlan över allt galet som sker, överallt, med skogen, haven, jorden och luften, lindras märkbart av att se de nyfödda, mjuka, blanka och ljusgröna löven. Och jag hoppas att Naturen, Moder Jord, ska visa sig vara den som segrar i det långa loppet, inte fossilbränsleivrarna, vinstjägarna och cynikerna. Att träden ska fortsätta slå ut med blom och blad och visa oss att livet är evigt.



Att vilja försvinna

9 mars, 2021

Ja, jag vill fly, flyga bort från denna världens kaos och hemskheter. Jag drömmer om en ljusare värld, en värld där människor lyssnar och tänker efter innan de talar, där de lever sig in i sina medmänniskors villkor och vill dem väl. Nu är det ju precis tvärtom. Jag tappar lusten att leva när jag läser tidningarna eller lyssnar på nyheterna. Det är ingen depression egentligen, för det finns ju sådant som fyller mig med glädje och lyckokänslor, naturens skönhet, mina barn och barnbarn, möten med vänner. Men jag känner stor uppgivenhet inför tillståndet i världen.

 

Ärligt talat, varje gång jag läser och hör om covid 19 och hur farligt och dödligt det är, när jag läser om klimathotet som makthavarna inte tar på allvar, när jag läser om alla krigen, korruptionsskandalerna och kriminaliteten, tänker jag att det vore skönt att dö bort från denna hemska värld. Jag har levt så länge nu, ett dramatiskt och intressant liv på många sätt, och nu kan det snart räcka. Andevärlden väntar och det blir helt säkert en spännande upplevelse. Jag ser fram emot möten med gamla vänner och älskade släktingar, och framförallt längtar jag att utforska de möjligheter som livet utanför kroppen kan ge.

 

Bilden är tagen i Landskrona nu i februari, en solig vinterdag med lyckliga människor. Lägg märke till att det råder fred, inte krig, ingen hungersnöd, inget våld eller mord just där. Vi lever än så länge i en skyddad del av världen. Och pandemin är nog inte fullt så farlig som det påstås.



De döda kommer på besök

8 februari, 2021

Många andligt begåvade människor ser de döda och hör dem tala, visserligen genom ett inre sätt att se och höra, men ändå helt tydligt och otvivelaktigt. De får budskap inte bara från sina egna anhöriga utan från helt okända döda som vill att budskapet ska förmedlas till deras levande anhöriga. Sådana fenomen har väl alla andligt intresserade upplevt under publika seanser eller enskilda konsultationer. Ibland uttalar sig mediet med en träffsäkerhet som är både häpnadsväckande och imponerande.

 

Själv har jag inte kommit särskilt långt när det gäller att uppfånga budskap från de döda. Men det händer ibland att jag får en minnesbild av någon gammal släkting eller vän och uppfattar något av hens personlighet och sätt att vara. Då gäller det att lägga märke till hur minnet dök upp. Hände det på grund av en association, därför att jag satt och tänkte på något som har med hen att göra? Eller kom det helt oväntat? Var minnet som dök upp något sedan länge bortglömt? Det gäller att noga pröva om minnesbilden kom från mina egna tankar eller om det handlar om ett verkligt besök från andevärlden.

 

Allra mest övertygad blir jag om minnet dyker upp överraskande och handlar om något som sedan länge hade sjunkit ner i det förflutnas djup. Som när jag plötsligt kom att tänka på en händelse för över femtio år sedan, en lycklig upplevelse som hade att göra med en person som jag sedan miste kontakten med. Jag tyckte det var underligt, försökte ta reda på hans nuvarande omständigheter och upptäckte att han hade gått över till andevärlden cirka fem dagar innan jag ”mindes” honom. Det övertygade mig om att han verkligen gjorde mig ett besök.



En vit vecka

29 januari, 2021

Jag har tagit mig en vit vecka. Det handlar inte om alkohol, det dricker jag inte, utan om att avstå från nyhetsprogram, filmer och serier. Det är tydligt att jag inte mår bra av alla dessa upplevelser och intryck från skärmen. Huvudet blir fullt av dem och jag har svårt att koppla bort dem. Istället för riktiga drömmar får jag ständiga minnesglimtar av den senaste filmen och engagerar mig i onödan för dessa ofta helt uppdiktade personer.

 

Men nu har i en hel vecka gjort andra saker på kvällarna. De två första dagarna hade jag tydliga abstinensbesvär, var rastlös och hade svårt att slå mig till ro. Sen gick det lättare och jag fann mig i situationen.

 

Det påminner om femtiotalet. Jag sitter i en fåtölj och läser en bok, eller stickar på en tröja eller syr ett klädesplagg. Jag går en kvällspromenad, gör yoga eller mediterar i stillhet och tystnad. Igår kväll letade jag bland våra gamla LP-skivor och lyssnade till Fauré.

 

Det känns välgörande, som om jag har vädrat och låtit frisk luft blåsa bort damm och skräp. Jag andas lättare när jag slipper dessa ständiga intryck. Och häromnatten hade jag en riktig dröm, en klar dröm med färger och symboliska bilder, en sådan som jag inte haft på väldigt länge. Den kan jag tacka min vita vecka för.



Andlig upplevelse

21 januari, 2021

I mitten av 1970-talet, då jag gick igenom min första stora andliga kris, var jag med om något mycket märkligt. Jag låg en natt vaken, som vanligt under den tiden, och kände djup förtvivlan. Det var som om bröstkorgen hade slitits upp, den gapade helt öppen och tom, och jag kände att jag inte hade någon som helst kraft att orka leva vidare. Det hade pågått en längre tid och hade nu blivit outhärdligt.

 

Då inträffade undret. Högt över mig, långt uppe i den nattmörka rymden, började något röra sig. Jag såg det för min inre syn. Långsamt sänkte det sig ner mot mig. Det var högst påtagligt och gick inte att bortse från. Det var ett litet moln, men lite mera avgränsat, som ett mjukt paket eller ett litet bylte, och detta lilla moln sjönk sakta och helt lugnt ner mot mitt bröst och lade sig tillrätta inuti min vidöppna bröstkorg. Där fyllde det ut det stora, tomma hålet och jag kände dess energi. Det var mod! Det mjuka paketet innehöll mod, och det kändes ljuvligt och fullt av kraft och livsmod. Jag häpnade naturligtvis. Det var ett mycket tydligt tecken på att det finns andliga storheter utanför oss, som ser oss och har förmåga att hjälpa när vi behöver det.



Medial förmåga

14 januari, 2021

I många år grubblade jag över hur det kan vara möjligt att förutsäga framtida händelser, tala med döda anhöriga, möta högre väsen eller naturväsen och hitta borttappade föremål, så som de medialt begåvade kan. Det var för mig ett mysterium. Men så småningom klarnade det, och jag började själv göra sådana erfarenheter. För andra fungerar det kanske på andra sätt, men för min del handlar det om att förnimma energier som jag sedan kan uttolka. Det kan vara en hastig glimt under en meditation eller just som jag håller på att somna eller vakna. På gränsen mellan vaka och sömn verkar mottagligheten vara särskilt stor, vilket många har berättat om.

 

 
Den som inte tror på sånt menar förstås att alltihop är inbillning. Men det är just förmågan att skilja på inbillning och fakta det kommer an på. Det lär man sig genom att noggrant pröva varje ny erfarenhet. En utvecklad självkännedom är absolut nödvändig.

 



Längtan efter kunskap

8 januari, 2021

Andlig kunskap – det är den jag syftar på. Världslig kunskap är inte så svårfångad, den finns överallt att få, genom daglig erfarenhet, böcker och tidningar, bibliotek och universitet. Det är bara att ta för sig.

 

Andlig kunskap däremot – hur finner vi den? Det har skrivits om den i böcker sedan skrivkonsten uppfanns: den sumeriska myten om Inannas nedstigning från ca 3 000 år f.v.t., Bhagavad Gita är också flera tusen år gammal. Vi har de buddhistiska och judiska heliga skrifterna, vi har Bibeln och Koranen. De senaste tusen åren har många mystiker tillhörande olika religioner skrivit om sina upplevelser av den andliga världen. Under 1900-talet har antropologer skrivit om ursprungsbefolkningars andliga erfarenheter.

 

Men vad betyder allt detta för mig? Vad som menas går inte att förstå genom att enbart läsa. Jag måste själv uppleva och erfara. Jag måste själva finna vägen. Hur gör jag det?

 

Mer om detta en annan dag.



Bokrecension

2 december, 2020


 
Jag har just läst Eta Christenssons nyutkomna roman “Häxorna i Småland”. Tonen i berättelsen lockar mig att läsa vidare. Här finns relationer, häxiga möten, spänning, ljuvliga ceremonier och samtidsproblematik i en fin kombination. Vi möter allehanda intressanta gestalter och ser deras öden vävas samman. Johannas strävan efter ett gott liv genomsyrar historien och ger den ytterligare en dimension. Beskrivningen av huvudkaraktärernas gemenskap ger en underbar bild av vad vänner är till för. En bra, inspirerande och tänkvärd skildring för alla som intresserar sig för häxkonst i alla dess former och alla som tycker om en god bok. LÄS och NJUT!
 
Christel
häxa i Småland



Häxorna i Småland

26 november, 2020


Nu har den publicerats, romanen som jag arbetat med sedan sommaren 2018, inte hela tiden förstås, men då och då. Och så blev den äntligen färdig! Liksom i boken är det tre häxor jag kan tacka för dess tillkomst, dock inte desamma som i boken eftersom de senare är helt och hållet påhittade. Men det hindrar ju inte att folk kan känna igen sig ändå. Det hoppas jag att många gör.



Häxan som steg av tåget

26 mars, 2020


I dagarna kommer tredje upplagan av min bok “Häxan som steg av tåget” ut. Den utkom första gången 2002 men köps ännu av häxor runt om i landet. Den kommer snart att kunna köpas genom Bokus och Adlibris. Möjligen finns den också kvar på något bibliotek, annars kan de kanske ta hem den. Dessutom finns den som e-bok, att låna eller köpa.
 
Anledningen till att den fortfarande måste vara tillgänglig är först och främst att den snart kommer att följas av sin fortsättning. Jag håller på och skriver den och gissar att den blir klar innevarande år. Arbetsnamnet är “Häxorna i Småland”.



Healing

28 januari, 2020

För några veckors sedan fick jag en behandling en healer som jag har lärt känna. Han heter Fabian Heilman och är ursprungligen schweizare men bor numera i Glumslöv, norr om Landskrona. Han har en facebook-sida där han berättar lite grann om sig själv och sin väg: Life Balance & Spiritual Healing. Om du vill kontakta honom kan du göra det där.

Medan jag var hos Fabian upplevde jag endast ljus, frid och harmoni. Behandlingsrummet var vackert inrett i ljusa färger och utrustat med både tibetanska klangskålar och flera didgeridoos. Fabian svävade tyst omkring mig och gav mig healing utan att nudda mig. Att jag somnade märkte jag först när healingen var över och han väckte mig.

 

Enligt min erfarenhet ger healing oftast ingen omedelbar läkning. Den kan istället inträffa gradvis under flera veckor eller till och med månader. Men det som hände samma dag var att jag, när jag kom hem, drabbades av så stor trötthet att jag genast måste gå och lägga mig. Jag sov djupt någon timme, vaknade men måste snart lägga mig igen. Min trötthet varade i tre dagar och jag sov ovanligt mycket och djupt. Efter det har jag gradvis blivit allt bättre. Jag tror att jag kommer att bli helt frisk.



Extinction Rebellion

26 januari, 2020


Igår deltog jag i Ectinction Rebellion’s aktion i Malmö. Min uppgift var att tala med de biltrafikanter som hindrades och de fotgängare som passerade. De förstnämnda kom jag inte till tals med eftersom de oftast vägrade veva ner rutan, men de förbipasserande var intresserade och många, många uttryckte sin sympati för aktionen. Flera tackade oss och gav sitt stöd. Jag fick till och med kramar. En härlig dag med en känsla av att göra en insats i kampen för en värld möjlig att leva i.



Konsumera mindre!

21 januari, 2020


 

Vad gör en när byxorna har blivit urblekta och trådslitna? Förr, när man lappade och lagade, var det en skam att gå i lappade kläder, ett tydligt fattigdomsbevis. Idag är det istället något att vara stolt över, nämligen att en har trotsat konsumtionshysterin och valt en annan lösning på klädbehovet.

 

Så här har jag gjort när Teo behövde nya byxor. Som tur är har jag i halva mitt liv sparat allsköns lappar i en “lappalåda”. Och det var Teos egen idé att jag skulle renovera hans byxor – tro inte att det är jag som har övertalat honom. De här byxorna gör honom på gott humör och motverkar klimatångesten som vi väl alla tampas med i dessa dagar.




Klimataktion i Landskrona

8 februari, 2019


I två fredagar har vi stått på Rådhustorget i Landskrona mellan kl. 12 och 12:30 och hållit en klimataktion. Teo och jag tog initiativet och fler hakade på, så nu är vi en liten grupp. Vi håller tal och sjunger sånger som passar in: Välfärdsvisan, den som börjar “Ska våra barn och barnbarn hata oss och förbanna, för att vi inte hade vett besinna oss och stanna? Änglamark och en nyskriven sångtext till melodi Lyckliga gatan. Vi hade också letat fram vårt gamla paradnummer: “Vi kämpar för bilfri innerstad” som vi skrev till Malmö Cykelgrupps manifestationer i slutet av 1970-talet.
 
Mitt tal idag handlade om att det är bråttom. Klimatet väntar inte. Omställningen till ett klimatsmart samhälle måste ske snabbare och inte som nu förhalas och motverkas. Jag slutade med att säga: Vi vill uppmana alla, såväl privatpersoner som politiker på kommun- och riksnivå att ta klimathotet på allvar. Kraftigare åtgärder behövs! Dessa åtgärder måste experter och tjänstemän ta fram förslag på och lägga fram för politikerna. Det behövs en snar omställning och vi måste bereda oss på att den kan bli kännbar. Somliga kan kanske tycka att deras frihet blir begränsad och att deras livskvalitet försämras, men samtidigt kan vi få tillbaka hoppet om en framtid i ett bättre klimat. Tillsammans kan vi skapa en bättre värld att leva i.
 
De flesta går bara förbi men en och annan stannar till och lyssnar, och några kommer fram och uttrycker sin sympati för vår aktion. Det känns meningsfullt och viktigt att vi gör detta. Det kräver mod, men vi skulle skämmas om vi inget gjorde. Synd att det inte går att göra mer, men jag vet inte vad det skulle vara.
Nu har vi två fredagar kvar, sedan får vi utvärdera och diskutera med gruppen om hur vi ska göra. Om vi ska fortsätta varje fredag måste vi vara fler som löser av varandra.



Fridays for future

20 januari, 2019

Vi har fortfarande inte lyckats få gehör för en klimataktion i Landskrona, så i fredags reste vi till Helsingborg och deltog i deras manifestation ”Fridays for Future” framför rådhuset. Manifestationen är ett stöd för den skolstrejk för klimatet som Greta Thunberg inledde i augusti och som fortfarande sprids världen över. Ett tjugotal engagerade människor hade samlats, flera höll tal och så sjöng vi, Änglamark och den gamla, kära Välfärdsvisan från 1970-talet ”Ska våra barn och barnbarn hata oss och förbanna, för att vi inte hade vett besinna oss och stanna?”
En kvinna kom fram och skällde ut oss och menade att vi är naiva och omedvetna, men Teo talade om för henne att det inte finns någon mera medveten om vart vi är på väg än miljökämparna. Jag tänkte sedan på hennes ilska och upprördhet. Varför väcker en fredlig kamp för vår överlevnad sådana känslor? Greta Thunberg angrips ju också ständigt. Känner folk sig hotade? Anklagade? Vad är det de försvarar?



Skiljeväg

19 december, 2018

I denna apokalyptiska tid vacklar jag mellan lusten att agera och den resignerade insikten att det inte är lönt. Så många demonstrerar och protesterar och vill verkligen förändra, men vad hjälper det när majoriteten inte vill lyssna, inte bryr sig och tror klimathotet är ett påhitt? Det finns ju uppenbarligen också de som vill förstöra och som är beredda att gå över lik för att öka sin förmögenhet.
 
Enligt världens samlade klimatexpertis är mänsklighetens undergång nära. Om hundra år kommer det vara svårt för oss att överleva på jorden. Förutom katastrofala stormar och översvämningar kommer hettan att bli outhärdlig. Stora områden blir obeboeliga, odlingsbetingelserna försämrade liksom tillgången på färskvatten.
 
När jag var präst i Svenska Kyrkan predikade jag om Jesus Kristus som sa: ”Omvänd er! Himmelriket är nära! Nu vill jag också predika om omvändelse, som prästinna för Moder Jord. Vi måste ändra oss! Vi måste förändra vår livsstil! Vi måste sluta använda fossil energi, sluta pumpa upp olja ur jorden och sluta leva som om vi hade fyra jordklot istället för ett.
 
Vi står inför en skiljeväg och det är nog inte bara jag som vacklar inför beslutet. Antingen ändrar vi vårt beteende nu eller så ger vi upp och fortsätter som vanligt. Vi ska ju slutänden ändå dö, var och en av oss. Men kan vi se våra barnbarn i ögonen och säga: ”Jag gjorde inget för jag tyckte inte det var lönt”?



Brev till ICA Banken

9 december, 2018

Hej! Jag tackar för svaret som dock träffar bredvid min fråga. Jag skrev så här:
”I dessa tider skrivs det mycket om investeringar och divesteringar i fossil energi. Idag har jag läst en artikel om Fair Finance granskning av bankerna. ICA Banken nämns inte, men eftersom jag har mina pengar hos er skulle jag vilja veta hur ICA Banken förhåller sig till detta. Har ni redan eller håller ni på att fasa ut investeringar i fossil energi?”
 
Jag är inte intresserad av att placera mina pengar i fonder utan nöjer mig med att ha dem på ett vanligt lönekonto. Men det jag vill veta är som sagt detta: Tänker ni på att ni kan påverka den pågående förstörelsen av klimatet, genom att sluta placera pengar i fossil energi och i andra branscher som har en direkt negativ påverkan på klimatet? Ni skriver i svaret mycket om hållbarhet, men vad ni menar med det är oklart. Hållbart för vinstutvecklingen? Mycket annat i svaret är också svårt att genomskåda för mig, t.ex. begrepp som marknadsindex och liknande. Jag ber er vara konkret och tydlig så att jag får veta om jag ska flytta mina pengar eller inte.