I dagarna fyller jag 65. Jag kommer inte att pensionera mig, för det kan en fattig konstnär inte göra, utan får räkna med att vara verksam så länge jag lever. Men det kan å andra sidan ge ett rikare liv.
Roligt är det att jag äntligen har lärt mig stå ut med vintern. Förut har jag alltid haft svårt för den. När jag var skolbarn fastnade rälsbussen i snödrivorna flera år i rad just på min födelsedag. Där satt jag, istället för att få komma hem och äta tårta och få presenter. Såna traumatiska barndomsminnen skapar ingen kärlek till vintern.
Men nu har jag fått en annan inställning. Livet på jorden är något som jag långsamt har vant mig vid och lärt mig uppskatta. Från att i många år bara ha längtat efter att dö har jag faktiskt börjat älska att leva!