I många år levde jag
med en främling.
Kritiskt dömande
såg hon på mig.
Jag krympte
inför hennes blick.
Jag insåg att hon
hatade mig
att jag var ful.
Jag dög inte.
Men en dag tröttnade hon
och slutade anklaga.
Hon fick nya ögon
nyfikna, orädda
riktigt rara.
Hennes mun slutade snörpa
och sprack upp i
ett stort leende.