I nio år har Eta Christensson kallat sig häxa. Dessförinnan var hon bland annat verksam som präst i Svenska kyrkan mellan 1985 och 1988. Numera ser hon sig som (nyhednisk) prästinna och har tagit initiativ till en alternativ präst- och prästinneutbildning. Boken är ambitiöst upplagd och besjälad av viljan att uttömmande förklara vad häxkonst går ut på.
Först ges en personlig bakgrund till författarens andliga sökande och den snirklande vägen fram till häxkallet. Därefter blir framställningen mer teoretiskt och religionshistoriskt inriktad; inte minst gudinnedyrkan ägnas åtskilliga sidor, med hänvisning till författare som Birgitta Onsell och Maria Bergom-Larsson. Egenhändigt skrivna myter/berättelser, poetiska texter samt gestaltningar av självupplevda schamanska ”trumresor” är återkommande inslag.
Sista delen kan enligt författaren användas som handbok och beskriver generöst en mängd praktiska tillämpningar och begrepp. Litteraturtips och ett antal musiknoter avslutar. En överskådligt lättfattlig bok som torde vara betydelsefull för alla intresserade av nyandlighet och nyhedendom. – Margareta Wiman.