Navigare necesse est

23 juli, 2010

Att segla är nödvändigt. Vem som har sagt det vet jag inte. När jag sitter till rors i en segelbåt kan jag tänka att det är sant. Jag bärs tryggt över svarta, outgrundliga djup och gläder mig åt vita segel som fylls med vind. Det känns som om jag blir ett med havet, med vinden och vågorna, och jag får lust att fortsätta ut i oändligheten och aldrig mer gå i land.
Det finns en längtan inom oss, som gör att vi inte kan slå oss till ro utan ständigt söker vidare i det okända, efter något djupt, helt och sant. Om vi inte finner det på jorden anar vi att det är i evigheten det väntar på oss. På havet känns det som om vi kommer närmare.