Döden

3 september, 2010

Vi talar inte så ofta om döden och ändå är den något centralt i varje människas liv. Alla möter den, och den borde ju vara både vardaglig och välkänd, men det är den inte, i vart fall inte för oss här i Sverige. Tvärtom försöker vi hålla undan tankarna på den, rentav låtsa att den inte finns. Inte för oss själva, bara för andra, långt borta.
Döden är som en familjemedlem som finns bredvid oss hela tiden, men som ingen vill kännas vid. Den är som ett land som ligger granne med vårt, men som ingen är nyfiken på.
Själv hör jag till de nyfikna. Jag kan inte låta bli att tycka att det blir rena äventyret att dö. Då kommer jag äntligen att få mina frågor om livet på andra sidan besvarade och få veta om det faktiskt går att kommunicera med de ännu levande. Men det får gärna vänta några år, jag har inte bråttom. Ännu är livet innehållsrikt och spännande, faktiskt kan ju vad som helst hända.
I mitten av oktober håller jag en helgkurs om döden i min prästinneutbildning. Under NOVELLER kan du läsa min novell De resande som handlar om döden.