Sommarens sista ros

9 oktober, 2010

Charles Austin heter den och kanske är det den sista för i år. Men just nu skiner solen intensivt och löven hänger ännu kvar på träd och buskar, även om en del börjar bli lysande röda. Jag andas och njuter, jag känner att jag lever och älskar det levande. I nuet kan jag vila från min evinnerliga längtan att skapa och förvandla, i stunden kan jag nöja mig med att vara.
Ibland har jag svårt för det, att ge upp och släppa taget, bara andas och vila. ”Kyrkogårdarna är fulla av oumbärliga människor”, läste jag häromdagen. Det tänker jag på en dag som denna. Rosorna vissnar och dör, men det kommer nya nästa år.