Det råder många uppfattningar om vad egoism egentligen är. Somliga menar t.ex. att alla människor är egoistiska och att t.o.m. Moder Teresa var egoist.
Jag tror att de som säger så vill försvara sitt eget egoistiska beteende med att det är ofrånkomligt. För om alla är egoistiska av naturen så är det inget vi kan ändra på. Då kan vi lika gärna fortsätta bre ut oss och roffa åt oss.
Det är till större nytta om vi försöker definiera vad som är egoism och vad som är sund självkänsla. Att vilja leva, att vilja ha lov att välja en egen väg, en egen livsstil måste höra till varje människas rättigheter. Det kan inte kallas egoism, utan tyder snarare på en sund jaguppfattning och en utvecklad självkänsla.
Det är när vi försöker tillgodose våra önskemål på bekostnad av andra som det blir egoism. När vi inte tar hänsyn, när vi orsakar skada för våra medmänniskor, för djuren och miljön och är inriktade enbart på egen njutning och behovstillfredsställelse.
I den meningen kan flera av våra vanor betecknas som egoistiska: vår köttkonsumtion utan hänsyn till djurens välfärd, vårt bilkörande som starkt bidrar till växthuseffekten, vår högt uppdrivna elkonsumtion som skriker efter kärnkraft.
Vi i västvärlden måste ändra livsstil nu. Var och en borde sätta sig ner och se över sina behov och sättet att tillfredsställa dem. Kanske skulle vi då kunna upphöra att vara egoister och istället visa varandra respekt och omtanke.