Tankar om hösten

15 oktober, 2011

Det är sorgligt att sommaren är över för den här gången, och det är med ett visst motstånd jag inser att vintern är på väg. I natt har det varit flera minusgrader här och imorse låg rimfrost kvar i trädgården. Löven har skiftat färg, snart faller de. Kala träd har jag alltid haft svårt för.
Men det finns vinster med hösten och vintern. Den mörka tiden får mig att stanna hemma och lugna ner mig. Jag får tid att vända mig inåt och odla mitt inre liv. En vän skrev häromdan: “Jag får en märklig känsla av andakt varje höst när det plötsligt är mörkt på ett annat sätt. Det är som om det yttre släcks ned och en tyst, inre vakenhet tilltar istället. Jag börjar minnas saker från för länge sen.”
Det är vackert sagt. Och jag tänker att för naturen är ingenting sorgligt. Den är alltid sig själv, precis som den ska vara, fullkomlig och hel. Så skulle vi också vara, om vi kunde. Men det är åtminstone något att sträva efter.