En gång författare …

17 januari, 2012

I augusti 2011 beslöt jag mig för att sluta skriva. Ett motstånd hade vuxit fram inom mig och fick mig att se skrivandet som den förfärligaste sysselsättning. Det bottnade säkerligen i de två årens författarskola och umgänget med de otroligt ambitiösa blivande författarna. Jag greps av en känsla av fåfängligheters fåfänglighet. Vad ska allt tjäna till? frågade jag mig. Världen är redan överfull av böcker.
Hösten gick och se vad som hände! När jag väl hade bestämt mig, och fått frid i sinnet, upptäckte jag till min häpnad att min skrivförmåga fanns kvar på djupet, helt opåverkad. Den får mig att skriva alla möjliga saker i alla möjliga sammanhang. Den går faktiskt inte att stänga av. Även om jag inte har en penna till hands formulerar jag mig ständigt, inom mig. Och det behöver ju inte bli något för offentligheten. Det är ett lustfyllt sätt att leva.