Politik och verklighet

16 juni, 2012

När jag blandade mig i kommunpolitiken för första gången på nyåret 2011 fanns det en del medhäxor som varnade mig. Även jag har känt tvivel ibland, men varje gång har jag tänkt att det är viktigt och nödvändigt att engagera sig i politiken. Egentligen borde alla göra det och inte överlämna samhällsstyret till ett fåtal.
Efter det som hände häromdan är jag mer tveksam. Vid ett möte i Kommunstyrelsen berättade jag (för de ledamöter som inte sitter i Barn- och Utbildningsnämnden), att gränsen för nedskärningar inom förskolan är nådd. Kommunens tre förskolechefer har lämnat in en skrivelse som går ut på, att om fler tjänster försvinner kan barnens säkerhet inte garanteras!!! Det finns risk för kränkningar mellan barnen, och personalen kan inte fullfölja sitt uppdrag och känner frustration över det. Flera förskollärare har sagt upp sig och flyr nu Höör. Jag berättade också att föräldrarna håller på att samla sig till en protest, men avfärdades av en annan ledamot som sa: ”Som politiker kan man inte bry sig om opinionsyttringar. Vi måste ta hänsyn till helheten!”
???? Politiker ska alltså inte bry sig om vad väljarna tycker? Märkligt! Jag trodde det var tvärtom. Politiker är väl folkvalda representanter, de som ska föra allas talan?
Och vilken helhet är det politiker ska ta hänsyn till? Kvinnan som kom med detta kuriösa yttrande verkade syfta på den ekonomiska helhetsbilden. Pengarna ska räcka till det som beslutsfattarna anser viktigt.
När jag hörde detta tänkte jag att vi måtte leva i olika verkligheter, hon och jag. För mig finns det inget viktigare än att barnen mår bra. De är en mycket viktig faktor i helheten. De är de nya människorna, de som ska föra världen vidare. Därför ska de tas om hand på bästa sätt, med empati och ömhet. Vi ska ha tid för dem. Om vi försummar dem avspeglar sig konsekvenserna i samhället: klotter, vandalisering, stölder, rån, misshandel och mord. De ungdomar det går riktigt illa för orsakar samhället miljonförluster. Den som bara förmår tänka i ekonomiska termer har ju här en anledning att satsa förebyggande.
När jag tänker på helheten tänker jag också på meningen med allt. Varför lever vi på jorden? Vad är vår uppgift? Är det att placera pengarna rätt så att vi får högsta möjliga vinst? Eller finns det möjligen andra värden att sträva efter? Som att ha tid för varandra. Att varje människa ska få känna att hon behövs och har en uppgift att fylla. Att vi ska leva så på jorden att vi kan lämna den i arv till våra barn och barnbarn.