Inre jul

25 december, 2012

För tredje året i rad har vi firat en mycket sparsam jul. Orsaken är varken ekonomiskt nödtvång, ofrivillig ensamhet eller något annat som vi inte styr över. Vi tycker helt sonika att detta är det bästa sättet att fira jul. Själva julefriden kommer fram på ett helt annat sätt än om vi skulle ha lagt energi på att köpa julgran och klä den, julpynta huset, köpa julklappar, tillaga julmat och bjuda hit släkten.
Vårt julfirande går ut på att vara. Vi lyssnar på musik och eldar i kaminen, läser böcker och samtalar, tittar på film och går en liten tur varje dag i vinterrusket. Jag har också målat, och mandala nr 3 har blivit klar och fått namnet Synlighet.
Igår kväll, på julafton, kom jag ihåg något som min far, född 1902, brukade göra. På julafton, innan vi satte oss till bords, öppnade han ytterdörren på vid gavel, för att ”släppa in Julen”. Så då gjorde jag det, och det kändes rätt. Vintersolståndet, julen, är ju ett alldeles speciellt skeende som vi bör uppmärksamma och leva med i. Det är årets stora högtid, då naturen har nått som djupast i vissnande och bortdöende. Sedan börjar det nya livet åter gro, djupt där nere i mörkret och kylan.
… en blomma skär och blid, mitt i den kalla vinter, i midnatts mörka tid.