Ren energi

12 juli, 2013

Energi är ett fantastiskt begrepp, mycket innehållsrikt. Ja, mer än innehållsrikt. Energi finns ju i allting, allting är energi. Utan energi finns ingenting. Vi skulle nästan kunna travestera en känd inledning: I begynnelsen fanns Energin, och Energin fanns i Källan och Energin var Källan. Ungefär så.
Den typ av energi som jag nu ska uppehålla mig vid är energi i betydelsen styrka, ork, livslust, glädje, inspiration, engagemang. Sådant som finns i eldens element. När vi har den energin är vi lyckliga och starka. Vi känner oss oövervinneliga och har en nästintill gränslös tillit. Vi hoppas allt och tror allt. Vi älskar livet. Vår kreativitet är outtömlig och vi finner ständigt nya sätt att ge uttryck för den. I sällsynta ögonblick kan energi flöda så starkt genom oss att vi känner oss brinna, vibrera av liv, rysningar sköljer genom kroppen på ett skönt sätt och håret reser sig.
Men hur ofta är det så? Energin är ju så svår att hålla kvar. Den dyker upp då och då som en efterlängtad gäst, och även om man tänker att nu, nu ska jag fortsätta så här, hålla kvar den här känslan, så försvinner den efter ett tag. När vi saknar energi känner vi oss håglösa och trötta, har ingen lust och har dåligt självförtroende. Vi tycker inte om oss själva och vi tycker inte om vårt liv. Vi tycker att vi sitter fast och vi vet inte hur vi ska komma loss. Vi går och längtar efter att energin ska komma till oss och vi söker efter den. Det vanligaste är att man söker den utanför sig själv i form av förälskelser, mat, nya kläder, nya saker, fester, utlandssemestrar, intressanta samtal, teaterupplevelser, musik, bio, nöjen som piggar upp och sätter fart på livsandarna.
Som alla vet finns det också ett stort antal destruktiva sätt att skaffa sig energi, som alkohol, narkotika, kärlekslös sexualitet, våld, pyromani och så vidare. Sånt kan nog ge energi för en kort stund, men slår sedan tillbaka med sin motsats och gör människan till vrak. Alla som är vid sunda vätskor förstår att undvika den typen av energisökande.
Att söka energin utanför sig själv kan däremot fungera länge. Villkoret är att vi har möjlighet att skaffa oss nya saker eller upplevelser, har råd till dem och har vänner med vilka vi kan dela dem. Men det finns skeden i livet då de upphör att betyda något för oss, till exempel vid depression, sorg, sjukdom, långvarig arbetslöshet och liknande. Då har livet blivit för svårt för att nöjen ska fungera som energigivare.
Vad gör då en häxa i sådana lägen? Hur skaffar hon/han sig energi? Jo, det är sånt här häxor är speciellt bra på. Häxor har metoder för att sätta sig i förbindelse med energins källa. Det absolut första vi ska pröva är förstås att sova. Det kan kanske räcka med några timmars god sömn för att energin ska vända åter. Men om inte det hjälper så har jag här några andra idéer.
En omsorgsfullt utformad ensamceremoni i ett smyckat vardagsrum eller en enslig skogsglänta. Ju mer noggrann jag varit, och ju mer tid jag har ägnat åt att göra allt vackert och just så som känns rätt, desto bättre har jag mått efteråt.
Sanslös extatisk sång med trumma och dans, särskilt sången, brukar driva fram värmen, kraften och livsglädjen.
Utesittning en sommarnatt när naturen doftar, himlen är ljus och myggen hålls borta med ett eller annat medel. Naturväsendena smyger närmare och förhöjer känslan av andlig vakenhet och liv.
Några dagars ensamvandring i skogen med enkel matsäck, sovsäck och bra kängor.
Fasta på vatten och fruktsafter någon vecka eller ren fruktdiet några veckor. Man kan må fruktansvärt dåligt i början men det går oftast över efter några dagar.
I särskilt svåra lägen kan en sitta stilla i meditation, minst en halvtimme, andas djupt och lugnt se på situationen utan att försöka komma bort från den. Jag bara tittar på den och tänker: ”Så här är det att vara människa. Så intressant!” Det är svidande hemskt men brukar hjälpa efter några dagar. Då har energin fyllts på och jag brukar hitta ett sätt att gå vidare.
Med mångårigt övande blir man efterhand bättre på att ta till vara energin och förlänga de stunder då man har den hos sig. Det gör man bäst om man använder sig av den, gör något med den, till exempel ett arbete som man trivs med eller ett konstnärligt skapande. Men man aldrig kan lägga beslag på energin. Den kommer som gäst och man får nöja sig med att tacksamt njuta av den så länge den behagar stanna.