Gröna fingrar

15 juli, 2015

Folk talar om gröna fingrar men det handlar om kärlek, det vet varje häxa. Vi går där och pysslar om våra plantor och på så vis kommunicerar vi med dem. “Hur mår du idag? Ja, blåsten var svår igår, jag vet. Du ska få lite ljummet vatten, så mår du nog bättre. Då kan du sträcka på dig och utveckla nya blommor.” Så där håller jag på. Oftast inte högt, bara i tanken, men jag är säker på att de uppfattar det.
Tacksamheten över att kunna odla egen mat djupnar i mig för varje sommar. Bara gå ut i trädgården och hämta potatis, sallad, spenat, dill, rödbetor, morötter, squash och lök! Det räcker ju att leva på. Nästan i alla fall, smör och salt gör det smakligare. Och kanske några ägg.
Men odlandet är inte bara förbehållet oss med trädgårdar. Stadsodlingens konst kommer snart att nå oanade höjder. Det pågår intressanta försök med att odla i parker, på torg, på tak och till och med inne i lägenheter. Jag ser fram emot att den bisarra tidsepok då barnen trodde att maten tillverkades i butikerna snart ska vara över. Det borde vara varje människa förbehållet att få gräva upp sin egen potatis ur jorden.