Jag har för första gången varit med om en riktig nyårsretreat, hela tre dygn. En god vän bjöd mig och jag tog tacksamt emot. Vi var på Mundekulla i Småland. Det ligger långt ute på landet, nånstans väster om Emmaboda. Lugnet och tystnaden är påfallande. Det hade inte snöat, men det var så kallt att rimfrosten gnistrade i gräset och på trädgrenarna. När solen lyste på de röda husen var det magiskt vackert.
Men det allra finaste med Mundekulla är människorna som samlas där. Alla skimrar som ädelstenar. Under de tre dagarna delade vi tankar och känslor med varandra, sjöng och dansade, vandrade och bastade, åt underbar vegetarisk mat, och hela tiden fanns mellan oss en stark känsla av välvilja och gemenskap.
Ja, det var fina människor jag mötte där. Men sättet att vara tillsammans på är också betydelsefullt. Om människor i allmänhet fick chansen att mötas under sådana former och blev lyssnade på med kärlek, då skulle tillståndet i världen snart förändras till det bättre. Sådana platser som Mundekulla behövs och kan göra skillnad.