Längtan till det fulländade

23 november, 2016

Idag läste jag i Naturkompaniets tidning om en grupp skidåkare som hade sökt sig till Narviksfjällen för att uppleva orörd fjällnatur med svårtillgängliga toppar, branta klippstup och isiga snövidder. De verkade uppfyllda av en längtan till det extrema, det aldrig tidigare upplevda, det som ligger bortom det vanliga livet.
Själv skulle jag inte klara av sådana strapatser, bara fotona i reportaget ger mig ett hissnande intryck. Men jag tänker att den där längtan, den delar de och jag med många andra, längtan efter det fulländade, det oförstörda, det rena och tidlöst sköna.
Jag har inga foton från fjällen, eftersom jag knappast har varit där, men här är en bild från de skotska bergen som på mig utövar en stark lockelse. De ropar till mig att ge mig ut i deras värld, att lära mig den och vila i den.

Men, det är inte nödvändigt att faktiskt åka dit och fotvandra där. Istället nöjer jag mig med att inse vad den där lockelsen betyder. Den där starka längtan efter djup, skönhet och fulländning är något av det bästa vi har inom oss. Den får oss att sträcka oss efter det som ligger bortom, det ouppnåeliga, och drömma om det.
Längtan får oss att skapa, att uttrycka oss, i ord, musik, dans eller arkitektur. Eller i vad som helst som vi har håg och fallenhet för, som att anlägga en rosenrabatt eller laga en utsökt måltid, skapa kläder eller ett nytt sätt att leva. Och låt oss aldrig ge upp, utan tro att det är möjligt att en gång uppnå målet.