Under januari och februari har jag läst en kurs i religionsantropologi på Lunds Universitet och det har varit en mäkta intressant upplevelse. Kursen har framför allt handlat om hur en antropolog forskar på fältet, tänker och beskriver sina erfarenheter, men till stor del även om ursprungsbefolkningars riter, myter, shamanism, häxkonst och gudinnedyrkan, det vill säga allt som utgör mitt livs stora intresse. Mycket var välkänt, men det jag inte kände till var de fasansfulla häxförföljelser som pågår på olika håll i världen än idag, till exempel i Sydafrika. Där till och med bränner de “häxor” levande, vilket med något undantag inte hände ens på 1600-talet i Sverige. Och det är ju oftast inte alls häxor det handlar om, utan helt vanliga människor som har råkat utmärka sig på ett eller annat sätt.
Igår hade vi den muntliga tentan då alla fick redovisa sitt deltagande i någon rit. De flesta hade besökt ett sammanhang som de normalt inte deltar i. Vi fick höra redogörelser från Scientologkyrkan, Synagogan, Svenska kyrkan och ett Asablot. Det sistnämnda hade jag gärna hört om men tyvärr talade tjejen så tyst att jag fick nöja mig med att gissa. Nåja, jag vet ju hur det brukar gå till.
Själv berättade jag om ceremonin som min prästinnegrupp och jag höll på stranden vid Sommarsolståndet förra året. Jag tog upp syftet med riten, de olika inslagen och deras inbördes ordning, symbolerna, deltagarnas kön, antal och ålder, platsen eller lokalen m.m. Vår professor, Anne-Christine Hornborg, bad alla lägga märke till flexibiliteten i vår ceremoni, alltså att vi anpassade den efter deltagarnas behov, att vi saknar hierarki, att vi inte har en lokal utan är i naturen och att vi “delar” våra tankar och känslor i slutet av ceremonin. Hon jämförde med en gudstjänst i svenska kyrkan eller synagogan och påpekade att man där gör nästan precis tvärtom. Naturligtvis var hon mycket korrekt men jag fick för mig att hon kände sympati för vår ceremoni.
Nu är jag inte färdig med detta, utan det återstår en hemtenta som ska lämnas in före den 19 mars. Så jag pluggar vidare. Jag kan verkligen rekommendera vår kursbok “The Anthropology of Religion” av Fiona Bowie.