Jag mötte henne på Strandpromenaden bakom Citadellet. Det var oväntat. Kanske hade jag hört nån gång att hon tillbringade några år i Landskrona innan hon blev berömd, men inte hade jag tänkt så mycket på det. Nu blev det ett glatt återseende.
Hon står där så lugn och stolt och ser ut mot Öresund. Håret är kortklippt, för det var i Landskrona hon beslöt att offra sin långa, tunga och opraktiska fläta. Hon var modig, i en tid då alla kvinnor hade långt hår, ja, var tvungna att ha det för att bli socialt accepterade. Men Selma var en rebell, okuvlig och målmedveten.
Hon är sympatiskt nog avbildad i naturlig storlek, inte som berömda män som ofta visas i minst dubbla storleken. Jag märker att hon är exakt lika lång som jag, och jag behöver varken sträcka mig eller luta mig ner för att kyssa hennes bronsläppar.
Tack för mötet, fröken Lagerlöf. Förut har jag läst alla dina romaner och noveller, men nu har jag lånat böcker om din brevväxling för att lära känna dig ännu bättre.