Idag påbörjar jag ett nytt projekt: en sorts krigsdagbok. Vi lever ju i en tid av stor ofred. I världen pågår krig, etniska rensningar, konflikter av alla slag och på alla nivåer, ojämlikhet, övergrepp, extrem rikedom åt några få och fattigdom åt många, svält, brist på vatten, jordförstöring, giftspridning och så vidare. Och ovanpå det den veritabla mardrömmen: ett skenande klimat. Det är för hemskt att ta in, men går inte att stänga ute. Min maktlöshet känns total. Undergången närmar sig med stormsteg.
Ändå kan jag inte låta bli att tänka på om jag skulle kunna göra något? Vad kan en enskild människa göra? Få en idé, sätta igång något som kan engagera flera och därigenom skapa en rörelse. Så har ju många gjort under historiens lopp, nu senast den unga Greta Thunberg. Men jag klarar nog inte det, jag är för tillbakadragen och inåtvänd.