När jag var mycket ung läste jag en bok som hette “Sälmorgon”. Den lämnade kvar en stämning av ro och inre rikedom. Två kvinnor bor ensamma långt ute vid en kust. De lever mycket sparsamt och går till sängs tidigt på vinterkvällarna för att spara på fotogen och stearinljus. Men de har rika upplevelser, av naturen runt omkring, sitt hantverk, böcker, samtal och även av tystnaden. Jag har fortsatt se ett sådant liv som idealiskt. Nu bor jag visserligen i en stad men det står mig fritt att välja lugnet, tystnaden och ensamheten när jag vill. Det elektriska ljuset ser jag dock som en stor tillgång och jag går inte till sängs när mörkret infaller. Och ibland lyssnar jag till fin musik, som just nu Chopin’s Nocturne.