När jag växte upp hade jag en föreställning om att jag hade fötts i det bästa av länder. Jag trodde att i Sverige var folk vänliga, hederliga och rättvisa. De var öppna och toleranta och välkomnade människor som inte hade fötts i lika bra länder som Sverige utan var tvungna att fly. Jag trodde till och med att svenskarna satte en ära i att ordna det bra för de flyktingar som sökte skydd här. MEN SÅ FEL JAG HADE!
När jag läser om främlingsfientligheten i t.ex. Ungern inser jag att det inte är värre där än i Sverige. I Sverige beter “vi” oss så vidrigt mot flyktingar att få länder slår det. Vi låter dem vänta på besked i åratal utan att låta dem studera eller arbeta under tiden, vi nonchalerar uppenbara asylskäl, genomför åldersbedömningar som läkarvetenskapen ifrågasätter, tar ifrån flyktingarna deras värdighet, trygghet och överlevnadsmöjligheter genom att misstro dem, ta dem i förvar, tvångsutvisa och lämna dem försvarslösa i krigsdrabbade länder.
Jag tar bestämt avstånd från det här sättet att behandla mina medmänniskor!. Om det var möjligt skulle jag förhindra att den skatt jag betalar går till Migrationsverket och till den avdelning inom Polisen som genomför deportationer. Eller till vapentillverkning för den delen. Och jag kommer inte någonsin att rösta på ett parti som står bakom utvisningspolitiken.
I en framtid kommer domen att bli hård över dem som fattade dessa inhumana utvisningsbeslut. Baltutlämningen är en skamfläck som folk minns. Men detta är ju samma sak – dessa deportationer till Afghanistan, ett land i krig! Unga sårbara människor utan skydd av familj. Enligt en europeisk undersökning har många av dem dödats eller försvunnit efter ankomsten till Afghanistan.