På Konsthallen i Landskrona pågår just nu en annorlunda utställning. En vän och jag var där igår och fick stiga in i en värld av färg, form och fantasi. Stämningen var glad, ljus och hoppfull, att jämföra med vissa andra uställningars hopplöshet och tristess. 650 elever i Landskronas kommunala skolor visade upp sina alster från slöjdundervisningen. De hade fått arbeta utifrån sina tankar om identitet i en global värld.
Vi hade turen att träffa på en engagerad slöjdlärare som förklarade och berättade hur eleverna hade fått arbeta och vilka uppgifter de fått. Hans entusiasm och stolthet gjorde intryck och vi som de senaste åren inte har hört så värst mycket positivt om den svenska skolan fick plötsligt en helt annan bild.
Vi visste heller inte att slöjdämnet numera inte är uppdelat i textilslöjd och träslöjd. Istället växlar undervisningen mellan mjuk och hård slöjd och pojkar och flickor arbetar tillsammans. Roligt att höra för en sjuttioåring som var hänvisad till flickslöjd och vantstickning på stickor nummer 2. I den här utställningen hade eleverna fått sina uppgifter utifrån årskurs, material och metod, men hade varit fria att välja uttryck, färg och form. Idérikedomen var imponerande och resultatet inspirerande. Den svenska grundskolan måste ha mycket gott i sig trots vad alla säger.