Skiljeväg

19 december, 2018

I denna apokalyptiska tid vacklar jag mellan lusten att agera och den resignerade insikten att det inte är lönt. Så många demonstrerar och protesterar och vill verkligen förändra, men vad hjälper det när majoriteten inte vill lyssna, inte bryr sig och tror klimathotet är ett påhitt? Det finns ju uppenbarligen också de som vill förstöra och som är beredda att gå över lik för att öka sin förmögenhet.
 
Enligt världens samlade klimatexpertis är mänsklighetens undergång nära. Om hundra år kommer det vara svårt för oss att överleva på jorden. Förutom katastrofala stormar och översvämningar kommer hettan att bli outhärdlig. Stora områden blir obeboeliga, odlingsbetingelserna försämrade liksom tillgången på färskvatten.
 
När jag var präst i Svenska Kyrkan predikade jag om Jesus Kristus som sa: ”Omvänd er! Himmelriket är nära! Nu vill jag också predika om omvändelse, som prästinna för Moder Jord. Vi måste ändra oss! Vi måste förändra vår livsstil! Vi måste sluta använda fossil energi, sluta pumpa upp olja ur jorden och sluta leva som om vi hade fyra jordklot istället för ett.
 
Vi står inför en skiljeväg och det är nog inte bara jag som vacklar inför beslutet. Antingen ändrar vi vårt beteende nu eller så ger vi upp och fortsätter som vanligt. Vi ska ju slutänden ändå dö, var och en av oss. Men kan vi se våra barnbarn i ögonen och säga: ”Jag gjorde inget för jag tyckte inte det var lönt”?