Många andligt begåvade människor ser de döda och hör dem tala, visserligen genom ett inre sätt att se och höra, men ändå helt tydligt och otvivelaktigt. De får budskap inte bara från sina egna anhöriga utan från helt okända döda som vill att budskapet ska förmedlas till deras levande anhöriga. Sådana fenomen har väl alla andligt intresserade upplevt under publika seanser eller enskilda konsultationer. Ibland uttalar sig mediet med en träffsäkerhet som är både häpnadsväckande och imponerande.
Själv har jag inte kommit särskilt långt när det gäller att uppfånga budskap från de döda. Men det händer ibland att jag får en minnesbild av någon gammal släkting eller vän och uppfattar något av hens personlighet och sätt att vara. Då gäller det att lägga märke till hur minnet dök upp. Hände det på grund av en association, därför att jag satt och tänkte på något som har med hen att göra? Eller kom det helt oväntat? Var minnet som dök upp något sedan länge bortglömt? Det gäller att noga pröva om minnesbilden kom från mina egna tankar eller om det handlar om ett verkligt besök från andevärlden.
Allra mest övertygad blir jag om minnet dyker upp överraskande och handlar om något som sedan länge hade sjunkit ner i det förflutnas djup. Som när jag plötsligt kom att tänka på en händelse för över femtio år sedan, en lycklig upplevelse som hade att göra med en person som jag sedan miste kontakten med. Jag tyckte det var underligt, försökte ta reda på hans nuvarande omständigheter och upptäckte då att han hade gått över till andevärlden cirka fem dagar innan jag ”mindes” honom. Det övertygade mig om att han verkligen gjorde mig ett besök.