Arkiv för kategorin ‘Andlig erfarenhet’

Nyare inlägg »
« Äldre inlägg

Vi har vuxit ifrån religionen – vad kommer nu?

12 januari, 2013


Den 30 januari kl. 19.00 kommer jag att hålla ett föredrag med den rubriken i Malmö. Det är Livsfilosofiskt Forum som har bjudit in mig och adressen är Lorensborgsgatan 5. Inträdet kostar 80 kr.
Jag kommer att tala om vårt förhållande till andevärlden. Vad är det att vara andligt sinnad? Vad är det att vara religiös? Den frågan finns det en mängd olika svar på, ibland helt motsatta, t.ex.
Jag är inte religiös. Att vara religiös är detsamma som att följa regler i bibeln.
Jag är inte religiös, men jag är troende, jag tror på en högre makt, en kraftkälla.
Jag är religiös, men jag behöver inte någon präst, rabbin eller imam för att komma i kontakt med det gudomliga. Det gudomliga finns inom mig.
Jag är religiös. För jag tror att allt levande är gudomligt och att vi alla hör samman.
De traditionella religionerna har för många människor idag spelat ut sin roll, ändå har vi kvar vårt behov av andlig näring. Vi behöver något för att orka, för att tändas och brinna för något. En del är inte ens medvetna om bristen, men kämpar på och tror att enda sättet att göra livet ljusare är att förbättra sin materiella standard. Den beskrivning av verkligheten som massmedia tillhandahåller är på många sätt förfärande torftig och gör att känslan av meningslöshet växer.
Hur ska vi göra för att råda bot på det? Ska vi skapa en ny religion eller finns det kanske en annan väg att gå? Det är detta jag skulle vilja tala om. Kanske kan det bli ett samtal där vi tillsammans väcker idéer? Frågan om hur vi skapar de nya ceremonierna kommer också in där, namngivning, bröllop, begravning, skolavslutning m.m.


Inre jul

25 december, 2012


För tredje året i rad har vi firat en mycket sparsam jul. Orsaken är varken ekonomiskt nödtvång, ofrivillig ensamhet eller något annat som vi inte styr över. Vi tycker helt sonika att detta är det bästa sättet att fira jul. Själva julefriden kommer fram på ett helt annat sätt än om vi skulle ha lagt energi på att köpa julgran och klä den, julpynta huset, köpa julklappar, tillaga julmat och bjuda hit släkten.
Vårt julfirande går ut på att vara. Vi lyssnar på musik och eldar i kaminen, läser böcker och samtalar, tittar på film och går en liten tur varje dag i vinterrusket. Jag har också målat, och mandala nr 3 har blivit klar och fått namnet Synlighet.
Igår kväll, på julafton, kom jag ihåg något som min far, född 1902, brukade göra. På julafton, innan vi satte oss till bords, öppnade han ytterdörren på vid gavel, för att ”släppa in Julen”. Så då gjorde jag det, och det kändes rätt. Vintersolståndet, julen, är ju ett alldeles speciellt skeende som vi bör uppmärksamma och leva med i. Det är årets stora högtid, då naturen har nått som djupast i vissnande och bortdöende. Sedan börjar det nya livet åter gro, djupt där nere i mörkret och kylan.
en blomma skär och blid, mitt i den kalla vinter, i midnatts mörka tid.


Drömtiden

26 september, 2012


I helgen var jag i Jämtland på en shamankurs som Carola Korpstjärna och Jörgen I Eriksson ledde. Vi var en grupp på sjutton som gjorde utesittningar och landskapsvandringar, sångsökningar, sejd och ceremonier, och vi var utomhus nästan hela tiden. På natten låg jag i min sovsäck och såg på stjärnorna och fick intrycket att de måtte ha många fler stjärnor i Norrland!
Efter detta undrar jag varför jag måste bo i Skåne. Jämtland lockar med skog, sjöar och fjällvidder. Antingen får jag flytta dit, eller så får jag resa på shamankurs årligen. Om du också blir inspirerad så gå in på http://www.ravenstar.se/ och http://norrshaman.net/Läs gärna vad Jörgen skriver om Drömtiden på sin blogg http://norrshaman.blogspot.se/
Under dessa magiska dagar vid hällristningarna i Gärdeån kom en sång till mig. Jag tillägnar den Jörgen som har varit och är en stor inspiratör för mig. Så här lyder den:
Jag vandrar i ett drömspår
Drömmen leder mig
Jag vandrar i ett drömspår
Drömmen leder mig
Alla mina släktingar
Alla vänner i skog och sjö
Kom, kom, visa mig!
Kom, kom, visa mig!


Samtal med änglar

19 mars, 2012


Jag läser en bok om änglar, ett stycke varje dag sedan en månad. Den heter ”Samtal med änglar” och kom ut redan 2001. Jag började på den då, men uppfattade den som svårsmält och lät den ligga. Nu tycks den mig full av budskap.
Under andra världskriget bor fyra konstnärer tillsammans i ett hus på landet utanför Budapest. De lever stillsamt och koncentrerar sig på att söka klarhet om sin kallelse och sin väg. En dag upplever en av kvinnorna att någon från andevärlden vill tala genom henne. Hon accepterar att vara en kanal för de mästare som vänder sig till hennes tre vänner med undervisning och vägledning. Under 17 månader pågår undervisningen, innan hon och två av de andra arresteras och sänds till koncentrationsläger. Den enda som överlever kriget är Gitta Mallasz som 30 år senare publicerar sina anteckningar från samtalen.
Budskapen från änglarna är riktade till dessa tre individer, men där finns mycket att ta till sig även för oss andra. Här är några exempel:
”Sprid hälsa! Bara det. Det är vårt krig. Kämpa inte mot sjukdom utan stärk det friska! (—) En läkare misstar sig när han undertrycker sjukdomen. När HANS kraft springer fram besegras den. Därför är det möjligt för en olärd att ge mer läkedom än en välutbildad läkare.”
(I förordet förklaras att det ungerska pronomen som används i originalet helst bör översättas med HAN/HON. Änglarna menar att det outsägliga, gudomliga står över kön, liksom de själva.)
”Ni har kommit till slutet av vägen. Nu finns ingen väg mer. Ni tittar för att veta var ni ska sätta foten och ni ser ingenting. Ingenting finns – eftersom ni tittar. Ögat är inte längre till för att se, som hittills. Om ni inte ser med ert gamla öga kommer en ny väg att finnas under era fötter. DEN KROPP BEFRIAREN HAR ÄR GIVEN BARA FÖR ATT GE. BEFRIAREN ÄR INTE en MÄNNISKA UTAN människan. Det sant nya närmar sig.”


En gång författare …

17 januari, 2012


I augusti 2011 beslöt jag mig för att sluta skriva. Ett motstånd hade vuxit fram inom mig och fick mig att se skrivandet som den förfärligaste sysselsättning. Det bottnade säkerligen i de två årens författarskola och umgänget med de otroligt ambitiösa blivande författarna. Jag greps av en känsla av fåfängligheters fåfänglighet. Vad ska allt tjäna till? frågade jag mig. Världen är redan överfull av böcker.
Hösten gick och se vad som hände! När jag väl hade bestämt mig, och fått frid i sinnet, upptäckte jag till min häpnad att min skrivförmåga fanns kvar på djupet, helt opåverkad. Den får mig att skriva alla möjliga saker i alla möjliga sammanhang. Den går faktiskt inte att stänga av. Även om jag inte har en penna till hands formulerar jag mig ständigt, inom mig. Och det behöver ju inte bli något för offentligheten. Det är ett lustfyllt sätt att leva.


Magi för bättre ekonomi

7 januari, 2012


Mitt första inlägg för det nya året handlar om hur man förbättrar sin ekonomi med hjälp av magi. Det är en instruktion som även den ovana häxan kan använda sig av. Metoden är inte farlig att utföra och har inga skadliga verkningar, varken för dig själv eller någon annan.
Så här gör du:
Tillverka en amulett av en liten grön tygpåse. Lägg i något av silver, t.ex. ett mynt, lite torkad ört, t.ex. gurkört, penningört, gullregn eller saffran och några saltkristaller.

Gå upp på ett berg eller åtminstone toppen av en kulle. Gör det mitt på dagen när solens kraft är som starkast, och samtidigt enligt almanackan är fullmåne. Amuletten hänger du om halsen eller lägger i en ficka nära hjärtat.
Sträck upp armarna mot himlen. Tänk dig att där finns höga, gudomliga väsen som kan ingripa och ordna i ditt liv. Tacka dem av hela ditt hjärta för att du alltid får vad du behöver. Stå en lång stund och gläd dig åt att du alltid har en tillfredsställande ekonomi, inga ekonomiska problem alls och att du till och med har råd att unna dig en guldkant då och då. Tacka för att du har tillgång till ett överflöd, så att du till och med har råd att ge bort en del av det till dem som har det sämre. Tacka för att du har råd att ge gåvor till dina vänner.
Ta sedan amuletten i handen och läs den här ramsan:
Flyt som vatten, flöda som solsken, fyll min skål och rinn över.
Jag ger och jag tar emot, önskar och uppfyller, tackar och offrar i helig harmoni.


Sedan gräver du ner amuletten i jorden. Avsluta med att tacka Moder Jord för att hon alltid uppfyller dina önskningar.
Om du gör denna magiska ceremoni på fullaste allvar kommer du så småningom att märka en förändring till det bättre för din ekonomi. Vill du upprepa ceremonin, för att din önskan ska bli tydligare för dig själv, kan du göra det vid nästa fullmåne.


Vad är Gud?

8 december, 2011


Vi är många som talar om Gud, var och en utifrån sin tro. Vi utvecklar vår uppfattning och är stolta över att ha en tro, en del till och med slåss för den. För just vår tro måste ju vara den enda rätta – varför skulle vi annars ha valt den?
Men det är bara oss själva vi ser, bara oss själva vi tror på. Den Gud vi föreställer oss är en illusion, skapad av oss själva. Men när vi genomskådar illusionen och ser tvärsigenom alla dimridåer, när vi upplever tomheten och tystnaden, då är Gud där.


Under sömnen

27 november, 2011


Ensam med katten lyssnar jag till stormens dån. Mörkret står tätt inpå knutarna och jag måste vänta tills dagen gryr innan jag kan se om växthuset står kvar och om någon stor gren har fallit ner från eken. Teo jobbar natt. Snart ska jag gå och lägga mig och sova.
Vad händer egentligen när vi sover? I vilken värld vistas vi? Är drömmarna glimtar från den världen? Är det dit vi kommer när vi dör? Kanske sömnen och döden skiljer sig enbart genom att den senare är utan återvändo på morgonen.
Jag har gjort en bild av de tankarna. Du ser den här ovan. Originalet hänger just nu på Höörs Konstförenings Amatörutställning på Kulturhuset Anders. Du får gärna mejla mig dina tankar om bilden. E-postadressen finns under Kontakt.


Efter marknaden

28 september, 2011


Vikingamarknaden var en härlig upplevelse. Gudahagen är en sagolikt vacker plats, och man påverkas av den säregna stämningen. Under de två dagarna mötte jag både gamla och nya vänner och fick dessutom vara med om en nyhednisk namngivningsceremoni som gav ett mäktigt intryck. Den förrättades av Ann Jönsson, häxa och egen företagare med naturmedicinsk praktik i Glimåkra.
I mitt vikingatält med skylten “Runorakel” tog jag emot en strid ström av män och kvinnor som ville veta vad runorna kunde ha att säga dem. Av andlig rådgivning finns det stort behov och runorna gör mig aldrig besviken. Den visdom som finns nerlagd i dem är en källa till förundran. Hur kan det komma sig att den som söker råd av dem alltid får exakt “rätt” runa?
Nu är det snart berättardags. På söndag 2 oktober berättar jag på Sagohuset i Lund och sedan blir det Berättarcafé på Berggrenska gården i Höör på Kulturnatten den 7 oktober.
Kvinnan på bilden spinner på slända. Det gjorde även jag på vikingamarknaden. Bilden är målad av Albertus Pictor på 1400-talet.


Prästinneinvigning

7 juni, 2011


Nu i helgen höll jag en högtidlig invigningsceremoni på Frostavallen i Höör. Jag invigde nio prästinnor, egentligen åtta prästinnor och en präst, som nu kommer att verka till nytta och glädje för människor, djur och naturväsen. De har utbildat sig på deltid i två år och har lärt sig förrätta ceremonier för bl. a. namngivning, vigsel och begravning. De har övat sig i olika shamanska tekniker, att fira årstidsblot, ge andlig vägledning och samtala med människor i kris.
Prästinneutbildningen har inte skett i regi av något samfund. Prästinnorna är fria att själva utforma sin religion och sin livsåskådning, men har alla det gemensamt att de vill möta naturen med kärlek och tacksamhet. De ser livet som evigt och gudomligt och känner sitt ansvar för att göra jorden till en planet där kärlek råder.
Under fliken Ceremonier ovan finns länkar till de nya prästinnorna om du vill kontakta dem för att beställa en ceremoni eller vill få andlig vägledning. Du kan naturligtvis också kontakta mig.


Varför händer inget?

25 maj, 2011


Ja, varför händer inget?
Det frågar vi oss då och då. Vi tycker att livet har stannat upp, eller verkar passera utanför vår egen sfär. Inget positivt händer och vi förstår inte varför. Ofta finns då orsaken inom oss själva – det är vi som har bromsat flödet, det är vi som står och stampar utan att veta vad nästa steg ska bli.
När vi känner det så kan vi behöva en igångsättare. En sådan fann jag häromdagen på http://www.magharmoni.se Där erbjuder biomedicinaren Anton Hansson en gratis e-postkurs som heter Livsarkitekten. Den består av 7 olika brev med uppgifter, och syftet är att vi ska formulera våra mål i livet, öka vår motivation för att nå dem, lägga upp en strategi och utforma en plan.
Kursen är enkel och tydlig, även om den handlar om våra grundläggande livsproblem. Att förlora sitt mål ur sikte är vanligt, likaså att råka vilse och hamna på fel spår. Där kan nog de flesta känna igen sig. Därför vill jag rekommendera Antons kurs som, om man tar den på allvar och verkligen gör uppgifterna, kan föra långt.
Att sakna en klar riktning i livet är som att sitta på en båt mitt ute i havet och driva med vågorna, skriver Anton i första brevet. Ska vi nöja oss med det? Eller ska vi ta tag i rodret och styra ditt vi vill?


Andlig vägledning genom tarot

13 maj, 2011


Häromdagen mötte jag via nätet en häxa, Månstråle, som jag spontant kände förtroende för. Det visade sig att hon genom sin hemsida erbjuder tarottolkningar av många olika slag och för olika syften. Jag ville gärna ta del av hennes kunskaper och bad henne göra en s.k. trekortstolkning, där man kan få vägledning och belysning av aktuella problem, deras orsaker och lösningar.
Jag måste säga att jag känner mig gripen och förundrad över hur mycket som kan komma fram i en sån här läggning. Månstråle känner inte mig och vi har aldrig träffats ”in real life”. Ändå beskriver hon ingående och träffsäkert min personlighet och karaktär. Det är mycket avslöjande och nyttigt, och det ger mig ny kraft att fortsätta arbeta med mig själv.
Jag vet att jag inte är ensam om att gång på gång behöva ta itu med mina speciella svårigheter, de som har grundlagts tidigt i barndomen, eller som jag rentav kan ha burit med mig från tidigare liv, vem vet.
Tolkningen som Månstråle gjorde för mig är som sagt mycket personlig och avslöjande men jag plockar ändå ut några bitar som smakprov. Jag utgår från att vi alla har våra problem och varför ska vi inte dela dem med varandra? Då blir det kanske lättare att bära dem.
Så här skriver hon bl.a: Det jag kan känna från dig är att du uppträder både som barn och vuxen i en och samma person. Ditt behov av att få bekräftelse och stöd från andra speglar din ena sida – barnets sida. Medan din andra sida känner ett stort behov av att få ta hand om dina närmaste och hjälpa till där det behövs – din vuxna sida.
Du är definitivt en sökare ut i fingerspetsarna. Det jag kan känna av kring dig är en vilsenhet som har sin botten i ditt stora behov av trygghet. Det är mycket viktigt för dig att känna trygghet, infinner sig inte den känslan hos dig så flyr du ifrån verkligheten och ifrån det obehagliga.

Om du vill veta mer om Månstråle, gå till www.andligutveckling.net.


En ny jord av Eckhart Tolle

21 oktober, 2010

Här är en bok som alla andligt strävande människor borde läsa. Författaren är en av vår tids stora andliga lärare. Boken handlar om egot som vi alla är uppfyllda av, men som vi kan frigöra oss från genom att bli närvarande i nuet och därmed medvetna. Detta medvetandesprång är enligt Tolle det enda som kan rädda jorden och mänskligheten.
Eckhart Tolle är en sant ödmjuk människa, samtidigt bitande skarp när han t.ex. förklarar vad TV-tittande gör oss till, alkohol eller jakten på framgång och pengar. Det är befriande med människor som vågar vara så raka. Hans budskap är också befriande eftersom det visar på en väg bort från många av de myter och måsten som den moderna civilisationen tvingar på oss. Närvaro är det enda som krävs av oss, medveten närvaro.
Här talar Eckhart Tolle om den gudomliga dimensionen, den som kallas ”Gud”.
http://www.youtube.com/watch?v=j42cTkiGdXY


Sinnenas tid

31 juli, 2010



Sommaren är sinnenas tid. All kraft går åt till att lyssna till vindsus och fågelsång, njuta av naturens färger, känna sanden rinna mellan fingrarna och vattnets svalka mot huden.
Inte kan jag skriva då, i vart fall inte timmar i sträck vid datorn. Det får bli korta stunder vid skrivblocket istället.
Den 9 aug kl. 14.30 kommer en kortnovell av mig att läsas upp i programmet Skriv! i P1. Repris kommer den 15 aug kl. 17.30


Ljuvliga sommar!

30 juni, 2010


Pionerna doftar och paradisbusken har just slagit ut i en rosa sky, grönskan är frodig och saftspänd, allt är som vackrast på jorden. Vi sitter i trädgården sent om kvällen och sjunger sommarvisor och ibland blir vi avlösta av koltrasten.
Somliga stunder är allt precis som det ska vara. Andevärlden känns nära och självklar, allting stämmer. Men sedan kommer perioder av torka då ingenting är enkelt. Varje liten insikt måste jag leta efter, varje övertygelse måste granskas och erövras på nytt.
Det här pendlandet verkar vara ofrånkomligt, stunder av klarhet, stunder av famlande i mörker. Än står jag på ett berg med fri utsikt, än letar jag mig fram i grottornas inre.


Skogen, vår tillflykt!

22 juni, 2010

I dagens Sydsvenskan berättas det om ett antal danska soldater som efter sin krigstjänstgöring i Irak, Kosovo eller Afghanistan har tagit sin tillflykt till skogen. De lider av posttraumatiskt stressyndrom och klarar inte av ett vanligt liv i lägenhet och samhälle. De sover i tält eller vindskydd och lever av bär och djur som de fångar. Även vintertid har några av dem bott i skogen. – Skogen är min säkra plats på jorden, säger en av dem.
Jag skrev för några dagar sedan om romanen Till Isola som handlar om en kvinna som flyr ut skogen. Genom de danska soldaterna får vi från det verkliga livet ett exempel på skogens läkande förmåga och dess urgamla dragningskraft på oss människor. Skogen är vårt Urhem.
Måtte de krigsskadade männen läkas där ute i skogens gröna sal. Och måtte de inse att människan inte är skapt för att döda andra människor. Den som är själsligt frisk kan inte göra det, och den som gör det tar skada. Låt oss hjälpas åt att avskaffa alla krig!


Häxans konst

2 juni, 2010


Ingenting är beständigt. Varje gång jag har hittat skönheten i nuet och hållit sanningen i min hand, varje gång jag har trott mig säker och lycklig, har jag tvingats inse att allt, allt går förlorat. Häxans konst är att ständigt återupptäcka, återskapa och återuppfinna det väsentliga i livet.
Hon gör det genom sång, genom ord, bild, dans och skulptur. Genom att vandra i skogen, genom att lyssna, nynna, tänka och se. Häxans konst är i sanning underbar.


En känslig själ

25 maj, 2010


För några dagar sedan träffade jag en människa som bemötte mig vänligt och glatt, som konverserade och stod i, och ändå blev jag allt ledsnare inuti. Till slut var jag nära gråten. Jag kände mig som en liten unge som inte får vara med de stora och som inser att hon inte duger.
När jag åter var hemma kunde jag skaka av mig den obehagliga upplevelsen. Var kom den ifrån? På ytan hade ju inget ovanligt hänt. Det här är något som rör sig djupt nere, fiskar som blir skrämda och flyr eller en vidöppen mussla som slår igen med en smäll.
Människor jag tycker om att vara med är de som gör att jag känner mig stark och kapabel, vacker och skärpt. Självklart är det så. Men varför kan vi inte alla få varandra att känna oss så? Som de starka, kapabla, vackra och intelligenta varelser vi är.


Utesittning

21 maj, 2010


Årets första utesittning gjorde jag i natt, fast jag borde nog hellre kalla det uteliggning, eftersom jag hade bäddat åt mig i trädgården. Luften var ljum och häggen doftade fullkomligt berusande. Naturligtvis vaknade jag hela tiden och låg också vaken ett par timmar, men det hör till. Precis klockan tre hördes den första fågeldrillen och sedan höll de små liven igång konserten ända tills det var helt ljust. Men det var en hoppfull sång, full av obändig livsvilja och jag lyssnade gärna.
Det jag lade märke till just den här natten var hur min sinnestämning kan förändras av en stunds åkallan av Freja, Maria eller Moder Jord, namnet spelar alls ingen roll. För en troende är det självklart, men skeptikern i mig undrar hur det egentligen kan komma sig. Från sorg till lycka – visst är det ett mirakel?


Barcelona

7 april, 2010


I denna underbara stad bor min son Samuel. Han arbetar också med andlig utveckling, men som musiker, kompositör och coach. Hans sångundervisning är speciell och går ut på att var och en ska hitta sin alldeles egna röst. Han lär också ut en metod för att göra upp med den kritiker som alla bär inom sig. Om det skriver han på www.unblogyourself.com