Arkiv för kategorin ‘Naturupplevelser’

Bergsbestigning

14 februari, 2022

Jag drömmer att jag står framför ett berg. Det är ett härligt berg, stort, vackert, fantastiskt. Högt är det, himmelshögt, jag kan inte ens se dess toppar eftersom de försvinner upp bland molnen. Jag grips av en lust att utforska berget och börjar genast klättra.

I början är det inte svårt, jag kan nästan gå upprätt och dessutom är jag utvilad. Stigen slingrar sig uppför och ibland måste jag runda en sten eller ett buskage. Träden är få och gamla och ersätts efterhand av låga, krypande växter.

När jag hunnit ett stycke upp får jag kämpa för att komma vidare, men luften är uppfriskande ren och jag drar djupa andetag. Jag lyfter blicken och tar in färgerna, gråblått, grågrönt, allt har en anstrykning av grått och det gör att mitt färgseende skärps mer än vanligt. Färgtonerna ligger ibland så nära varandra att de nästan går i varandra och ändå finns där en skillnad som är inspirerande.

Jag är ensam här, ingen känner min väg. Men själva landskapet har väsen och själ, jag förnimmer dess andetag. Vi är här, viskar det omkring mig. Du ser oss i dimstråken där. Tro inte att du är ensam. Vi finns här i tusental, vi virvlar omkring dig, andas, mumlar, stryker dig över kinden, raspar din vrist, får din fot att snubbla om du inte är uppmärksam.

Var närvarande, lyssna! Lyssna både till dig själv och till oss, för egentligen är vi ett, du och vi, ett enda stort helt som alltid har funnits och alltid ska bestå, även om det förvandlas. Allting som lever förvandlas och förändras, blir till något nytt och annorlunda. Det som inte förvandlas stelnar och dör bort.

Åh, att det ska vara så långt kvar! Ibland blir jag missmodig och får ta en paus. Jag tänker att jag aldrig kommer att nå mitt mål, som är klarsyn och insikt. Men så kämpar jag vidare. Och utsikten, om än så länge begränsad, är ändå hänförande.

Tillhör kategorierna Andlig erfarenhet, Livsfilosofi, Naturupplevelser

Längtan efter regn

27 juli, 2018

I natt hade jag en ovanligt härlig dröm. Jag drömde att det hade regnat, att det hade kommit massor av regn och nu var jorden så där ljuvligt fuktig och lucker. Jag låg på knä vid en rabatt och satte ner blomplantor i den porösa jorden och jag njöt av att se hur väl de där plantorna mådde. Genom hela drömmen sa mitt vakna jag: Det har äntligen regnat! Det har äntligen regnat! Och min tacksamhet var oändlig.

Måtte den drömmen vara en sanndröm! Jag har ingen bild på regn, tyvärr, men här kommer en med massor vatten.

Tillhör kategorierna Andlig erfarenhet, Naturupplevelser

Cykelutflykt

29 juni, 2018

När vår kära, gamla husvagn “dog” på hemväg från Norrland beslöt vi att i fortsättningen semestra på ett miljövänligare sätt. Vi ska vandra, cykla, åka tåg och buss och bara undantagsvis ta bilen. Förra helgen vandrade vi på Söderåsen och igår tog vi cyklarna över till Ven med färja från Landskrona.
Det var en magisk upplevelse och det känns som om vi har varit borta en vecka, fast det bara var ett dygn. Doften av mognande säd, blandad med gulmåra spreds med vinden över det ålderdomliga landskapet. Vi cyklade långsamt på smala stigar längs kanten av åkrarna. Trygga, gamla gårdar och halmtaksklädda hus vilade under skuggande lövkronor. Koltrastar sjöng sin vackra och vemodiga sång och stora harar korsade vägen. Runt omkring ön låg havet ljusblått.
I skymningen satt vi utanför tältet och njöt av friheten och tystnaden. Solnedgången över Danmark var magnifik och samtidigt seglade en enorm, rosaskimrande fullmåne upp över ön. Tack Ven, du är verkligen Sundets pärla!

Tillhör kategorierna Naturupplevelser, Politik

Hurra för Göran Greider!

4 april, 2018

Ledaren i Dagens ETC är väl värd att citera och sprida. Göran Greider skriver där om något jag länge tänkt: vad ska folk i Thailand å göra? Han uttrycker det inte så, men innebörden är densamma. Thailand är en militärdiktatur, men det bryr sig resenärerna inte om. Överhuvudtaget verkar inte det allmänna resandet öka förståelsen för människors villkor i andra länder.
Charterresenärerna idag träffar enligt Greider mest andra resenärer och hotellpersonal. Det är sällsynt att de kommer i nära kontakt med dem som bor på orten och får en djupare insikt i de förhållanden som råder. Om de istället för att blunda fick upp ögonen för hur folk har det i Thailand, Turkiet, Egypten, Marocko osv. kunde det bidra till förändring.
Men Göran Greider säger också rakt ut att det borde resas mindre, både med flyg, bil och tåg. Han skriver så här: … en miljörörelse värd namnet måste våga stå för mer av det stationära livet och lära oss värdet av att vara stilla och inte ständigt överge de platser vi råkar leva på. Sedan citerar han Harry Martinsson. Det är starkt och det griper tag.
Ja, det är nog dags att överge vår romantiska syn på resandet och istället uppvärdera naturen i vår närhet. Lära känna vårt hörn av Moder Jord. Vandra, ro, tälta, bada och sola när det nån gång är möjligt, åka skidor och skridsko, klättra. Och sitta stilla och se hur solen går ner. Eller upp. Läs hela krönikan här.

Tillhör kategorierna Livsfilosofi, Naturupplevelser, Politik

Kampen för ett träd

20 februari, 2018

Utanför vårt vardagsrumsfönster står en vacker lönn. Nu är förstås grenarna kala men i somras gladde vi oss åt den djupa grönskan som ger lagom skugga åt vår soliga balkong och är en tillflykt för många fåglar. På morgnarna när jag mediterar tittar jag på trädet och gläder mig åt att lövsprickningens tid snart är här.
Men vid tiotiden idag bullrade en enorm skogsavverkningsmaskin fram och började snabbt såga ner trädet intill. Innan vi hann nerför trapporna hade de redan gått vidare till “vår” lönn. En av de fem huvudgrenarna var redan borta. Trädtragedi!
Vi förhindrade i alla fall att de fortsatte och trädet står kvar. Än så länge. Vi har talat med vaktmästare och fastighetsförvaltare och avverkaren och fått ett löfte om att de ska skona trädet. För tillfället kan vi andas ut. Men min skräck för män med tillgång till all sorts stora maskiner är konstant. Med effektiva maskiner är det lätt att bara köra på och svårt att hejda sig. Naturen är värnlös mot dem och kan bara slå tillbaka med extremtorka och vattenbrist eller översvämningar, orkaner och en skenande klimatförändring.
Den här bilden föreställer ett annat älskat träd.

Tillhör kategorierna Livsfilosofi, Naturupplevelser

Första dagen 2018

1 januari, 2018

Idag har vi kört längs kusten norrut. Det var som vanligt jämngrått och det regnade nästan hela tiden. Det var därför vi körde bil istället för att ta en nyårspromenad som vi brukar. Jag hade trots regnet kameran med och lyckades fånga den enda solglimt som bjöds. Solen finns där ändå, fast en nästan förlorat hoppet om den.
Imorgon sänds “Häxan och ceremonierna” i P1 kl. 11:04. Det spelades in för någon månad sedan och förutom mig är några av mina vänner med, Maria Zolkråka Öst Ljungquist och Simon Riis Hasselskog. Jag har inte hört det själv i sin helhet så det blir spännande. Det lär ligga kvar ett bra tag på P1 Tendens. Programledarna ville göra några program om ceremonier och fokuserade i första hand på hovets ceremonier. Jag blev utvald att berätta om en annan sorts ceremonier, våra innehållsrika, naturorienterade årstidsceremonier. Frågan är nu om bilden av dem har blivit rättvis.

Tillhör kategorierna Häxkonst, Naturupplevelser, Publika framträdanden

Vintersolståndet 2017

25 december, 2017

Vi var där som vanligt, vid Ale Stenar för åttonde året i rad för att fira vintersolståndet. Vädret var milt och det blåste inte särskilt mycket, så vi kunde lugnt stanna kvar en stund och genomföra ceremonin som vi tänkt. Någon synlig soluppgång blev det inte eftersom en tung molnbank låg vid horisonten, men senare blev det en strålande vacker solskensdag.

Tillhör kategorierna Naturupplevelser

Vemod över Falsterbo

17 oktober, 2017

I helgen körde vi ut med vår gamla husvagn sista gången för säsongen. Målet var Falsterbo där vi ville vandra längs stränderna och uppleva havet och färgerna, vindarna och fåglarna. Allt blev som vi tänkt förutom att solen inte visade i sig. Ett stilla, grått väder vilade över landskapet och stämde till lugn och eftertanke, till en vemodig insikt om livets skörhet och obeständighet.
I Falsterbo ligger övergivna, halvt förfallna hus bredvid enorma och otroligt påkostade villor. Där finns badhytter halvt dolda i sanden eller övervuxna av sly och stränder som långsamt äts upp av havet. Den gamla borgen från 1200-talet ligger jämte det stora, slottsliknande Falsterbohus från 1908 som har varit allt från badhotell till flyktingförläggning och nu är ombyggt till privatbostäder. Allt förvandlas med tiden.

Diset skapade en stämning som var avspänd men samtidigt romantisk. Vi kände oss som om vi var människor i en film, vi föreställde oss att vi gick där längs stranden medan vemodig musik hördes i bakgrunden, som den här i kultfilmen Jules et Jim från 1962, även om vårt förhållande inte på något sätt liknar deras.
Vi gick där och var lyckliga, nöjda med livet som det är. Även om färgerna var gråtonade var sikten bra och luften mild som en sommardag. Vi talade om Eckhart Tolle och hans böcker, och att få författare idag når upp till hans djup och visdom. Många framhäver sig själva allt för mycket, medan han är sant anspråkslös och låter sanningen tala för sig själv.

Tillhör kategorierna Andlig erfarenhet, Livsfilosofi, Naturupplevelser

Handfästning

7 maj, 2017

Igår ledde jag en handfästningsceremoni i Trollskogen utanför Dalby. Vädret som de senaste veckorna har varit iskallt och otrevligt på alla sätt hade plötsligt slagit om och var milt och soligt, vindstilla och vänligt. Bofinkarna drillade, vitsipporna doftade, bokarna slog ut sina ljusgröna löv och allt andades livsglädje och framtidshopp. Så här såg altaret ut. Ser ni Gudinnan som sträcker sig mot solen?

Tillhör kategorierna Häxkonst, Naturupplevelser, Publika framträdanden

Vintersolståndet 2016

29 december, 2016

Som vanligt firade vi Vintersolståndet vid Ale Stenar. Vädret var sommarlikt och vi kunde ta oss tid att njuta av ceremonin. Somliga år har vi låtit allt gå i raketfart eftersom det har blåst isvindar och kuling och alla har frusit och hackat tänder. Så här såg det ut 2010.

Första gången vi firade vintersolstånd på Ale Stenar var 2007. De första åren var vi noga med att komma på rätt dag och exakt den tid då solen går upp vid sydöstra stävstenen.

Men för att folk inte skulle behöva ta ledigt från jobbet och köra hemifrån klockan sex på ishala vägar flyttade vi det till närmast liggande söndag och kl. 11 på dagen. Då kunde vi också värma oss på restaurang efteråt, något som snabbt blev tradition. Så här många var vi 2014.

Ale Stenar är verkligen en magisk plats. Den lockar och drar och ger energi till alla som besöker den. Om en har förmågan att ta emot, vill säga. Extra starkt påverkar den mig på vintern då det inte är så många där. Men helt öde är den platsen nog aldrig. Jämt kommer folk gående dit, om det så är mitt i natten när vi har trott att vi skulle vara i fred med vår utesittning. En sann kraftplats som har dragit till sig människor i tusentals år.

Tillhör kategorierna Andlig erfarenhet, Naturupplevelser

Längtan till det fulländade

23 november, 2016

Idag läste jag i Naturkompaniets tidning om en grupp skidåkare som hade sökt sig till Narviksfjällen för att uppleva orörd fjällnatur med svårtillgängliga toppar, branta klippstup och isiga snövidder. De verkade uppfyllda av en längtan till det extrema, det aldrig tidigare upplevda, det som ligger bortom det vanliga livet.
Själv skulle jag inte klara av sådana strapatser, bara fotona i reportaget ger mig ett hissnande intryck. Men jag tänker att den där längtan, den delar de och jag med många andra, längtan efter det fulländade, det oförstörda, det rena och tidlöst sköna.
Jag har inga foton från fjällen, eftersom jag knappast har varit där, men här är en bild från de skotska bergen som på mig utövar en stark lockelse. De ropar till mig att ge mig ut i deras värld, att lära mig den och vila i den.

Men, det är inte nödvändigt att faktiskt åka dit och fotvandra där. Istället nöjer jag mig med att inse vad den där lockelsen betyder. Den där starka längtan efter djup, skönhet och fulländning är något av det bästa vi har inom oss. Den får oss att sträcka oss efter det som ligger bortom, det ouppnåeliga, och drömma om det.
Längtan får oss att skapa, att uttrycka oss, i ord, musik, dans eller arkitektur. Eller i vad som helst som vi har håg och fallenhet för, som att anlägga en rosenrabatt eller laga en utsökt måltid, skapa kläder eller ett nytt sätt att leva. Och låt oss aldrig ge upp, utan tro att det är möjligt att en gång uppnå målet.

Tillhör kategorierna Andlig erfarenhet, Naturupplevelser

Vintersolståndet 2015

24 december, 2015

Här ser du oss som firade Vintersolståndet på Ale Stenar i Kåseberga i år, vilket vi har gjort sedan 2007. Denna gång behövde vi varken huka oss i stormen, huttra av köld eller pulsa i drivor. Det var varmare än vid midsommar. I hamnen lekte en surfare lyckligt med vind och vågor.

Jag vill önska er en GOD JUL och ETT NYTT ÅR som är framgångsrikt när det gäller att rädda Moder Jord, att ta hand om alla som flyr och att själva växa i medvetenhet och medkänsla.

Tillhör kategorierna Häxkonst, Naturupplevelser

Gröna fingrar

15 juli, 2015

Folk talar om gröna fingrar men det handlar om kärlek, det vet varje häxa. Vi går där och pysslar om våra plantor och på så vis kommunicerar vi med dem. “Hur mår du idag? Ja, blåsten var svår igår, jag vet. Du ska få lite ljummet vatten, så mår du nog bättre. Då kan du sträcka på dig och utveckla nya blommor.” Så där håller jag på. Oftast inte högt, bara i tanken, men jag är säker på att de uppfattar det.
Tacksamheten över att kunna odla egen mat djupnar i mig för varje sommar. Bara gå ut i trädgården och hämta potatis, sallad, spenat, dill, rödbetor, morötter, squash och lök! Det räcker ju att leva på. Nästan i alla fall, smör och salt gör det smakligare. Och kanske några ägg.
Men odlandet är inte bara förbehållet oss med trädgårdar. Stadsodlingens konst kommer snart att nå oanade höjder. Det pågår intressanta försök med att odla i parker, på torg, på tak och till och med inne i lägenheter. Jag ser fram emot att den bisarra tidsepok då barnen trodde att maten tillverkades i butikerna snart ska vara över. Det borde vara varje människa förbehållet att få gräva upp sin egen potatis ur jorden.

Tillhör kategorierna Häxkonst, Livsfilosofi, Naturupplevelser, Trädgård

Vad gör en häxa i juni?

19 juni, 2015

Vad gör en häxa i juni? För min del handlar det mest om att vara ute i skog och mark. Jag njuter av grönskan och blomdoften, och jag odlar grönsaker för husbehov. Dessutom samlar jag örter för torkning som jag sedan blandar till te och lägger i burkar. Varje vår skriver jag en lång lista på vilka växter som ska samlas in. De ska plockas i torrväder och en del helst före midsommar: timjan, maskros, björk, rönn, rölleka, fläderblom, hallonblad, pepparmynta, citronmeliss, kamomill, salvia, rosmarin, lavendel, svartavinbärsblad och libsticka.
Det är svårt när det regnar mest hela tiden, och i år har larverna tuggat i sig många blad så jag har bland annat inte kunnat finna tillräckligt med björkblad. Men skogshallonbladen var orörda. Idag skulle jag plockat svartavinbärsblad och mynta i trädgården, men regnet hann före. Just nu är det så ruggigt här att vi måste elda i kaminen.
Sommarsolståndet närmar sig. I fjor firade vi det med en utesittning på vår heliga plats i skogen, men jag vet inte hur det blir i år. Vädret är för hemskt. Men kanske slår det om lagom till helgen. Förra helgen, när vi var på spelmansstämma i Degeberga blev det helt oväntat skönaste sommarvädret, så visst kan det hända.
Annat som häxor kan göra i juni och som inte kostar något (häxor har oftast en simpel ekonomi) är att vandra, cykla, bada, sova utomhus, sitta i skogen och tala med väsen, ligga vid havet och lyssna på vågorna. Om vädret är gynnsamt. Om det ösregnar kan du sitta under tak nånstans och teckna, måla, skriva, sticka, sy eller göra smycken. Du kan göra trumresor. Eller bara vara, lyssna inåt och tänka.

Tillhör kategorierna Häxkonst, Naturupplevelser

Ojnareskogen

11 juni, 2014

För tio dagar sedan var vi på Gotland med våra shamanvänner. Syftet med resan var att söka upp kraftplatser och upprätta kontakt med platsens väsen, eftersom vi tror att naturen behöver oss människor likaväl som vi behöver den.

Första dagen vandrade vi omkring i Ojnareskogen, det naturreservat som hotas av kalhygge och kalkbrott. Örnar svävade högt över oss och på marken lyste lila orkidéer och gula solvändor. Teo övade oss att sjunga hans nykomponerade Ojnarekantat. Vi gick genom kärr fulla av liljekonvaljer, ända bort till skogens heliga källa som få hittar fram till. Sofia, som är en av initiativtagarna till kampen för att bevara Ojnareskogen, guidade oss och berättade om det dramatiska motståndet som tog sin början redan 2005 och fortfarande inte har lett till bestående framgång. https://www.facebook.com/ojnareskogen (Tre dagar efter vårt besök föll domen: Mark- och Miljödomstolen medger tillstånd för kalkbrytning. Men domen kommer att överklagas.)

Andra dagen höll vi en ceremoni i en grotta på nordvästsidan av Gotland. Vi tände en eld och trummade och sjöng. Fred blåste i sin didgeridoo. En jättestor padda satt bredvid och lyssnade. Det regnade när vi gick på stranden nedanför grottan och beundrade de havsslipade stenarna.

Tredje dagen tältade vi på stranden en bit norr om Hoburgen. Dagen hade varit varm och kvällen blev mild och vacker. Solen sjönk sakta i havet medan vi improviserade solnedgångsmusik för trummor, stenar, pinnar och flöjter, uppfyllda av tacksamhet över allt underbart vi hade fått uppleva under dessa dagar.

Tillhör kategorierna Andlig erfarenhet, Häxkonst, Naturupplevelser, Politik

Handfästning

11 maj, 2014

I lördags höll vi handfästningsceremoni på Kullaberg. För dig som inte vet kan jag berätta att begreppet handfästning är hämtat från de gamla nordiska sagorna och berättelserna. Om de på den tiden verkligen knöt ihop de båda kontrahenternas händer låter jag vara osagt, men idag har det blivit sed att göra det vid häxors och hedningars bröllop.

Väderleksrapporten hade tidigare hotat med regn och åska, men istället var det solsken och ljumma vindar. Ingen frös och brudparet stod till och med barfota på klippan för att bättre känna platsens energier. Som ett bevis på sin tacksamhet mot Kullabergs rådare offrade de mjölk och bröd i en klippskreva.

Tillhör kategorierna Häxkonst, Naturupplevelser

Att vakta ett heligt berg

8 januari, 2014

Ett nytt år betyder hopp för mig. Det känns bra att ännu ett år av mitt liv är avklarat och att jag nu kan gå vidare, med nya möjligheter och ny tillit.
Detta året kommer mina häx- och shamanvänner att fortsätta besöka olika kraftplatser i Sverige. I början av maj planerar vi att vara på Omberg, det heliga berget vid Vättern. Där ska vi möta Ana Danielsson som kommer att guida oss. Hon är en bildkonstnär och författare som bor vid Omberg. Jag tror att hon har tagit som sin uppgift att samarbeta med rådarna i Omberg om att vakta detta heliga berg. Du kan läsa om henne själv och om hennes arbete på http://www.lavkattan.se. Se också hennes målningar och foton, det är de värda. Bilden ovan av korpen har hon målat och den finns någonstans på hennes sida.
Jag har just lagt in sången ”Drömspåret”, under Sånger. Där finns också Runraden och en run-chakrameditation. De fungerar om du använder Internet Explorer, annars är det inte säkert.
I dagarna har jag också publicerat ännu en av mina böcker som e-bok. Du hittar dem på https://www.elib.se om du söker på mitt namn.
Låt oss alla se fram emot detta nya år med stor tillförsikt. Kanske är det nu i år som vi kommer att lyckas vända världen i en ny riktning, mot verklig gemenskap och med ljus i allas hjärtan.

Tillhör kategorierna Bildkonst, Häxkonst, Kreativa människor, Naturupplevelser

Vintersolstånd på Ale Stenar

21 december, 2013

År efter år träffas mina vänner och jag på Ale Stenar för att fira Vintersolståndet, så även i år. Vi har varit där i massor av snö, i bister köld och stark blåst men aldrig har det blåst så mycket som idag. Vinden tog tag i kläderna så att vi fick tvinga oss fram. Samtidigt regnade det rejält och regndropparna piskade i ansiktet så att det smärtade. Tänk, så upplivad en blir av sådan närkontakt med Naturen. Och det var ju inte farligt, ingen tsunami, ingen orkan, bara en vanlig skånsk kuling från havet. Efteråt, när en har kommit inomhus, känns det bara roligt. Vi satt i två timmar och mös och berättade historier ur livet medan vi åt sopplunch och fikade, tacksamma och lyckliga över den gemenskap vi har. I tider som dessa måste vi hålla ihop, vi häxor och hedningar, alla vi som känner kärlek och respekt för Moder Jord.

Den här bilden är inte från i år utan från 2008, det enda år vi har sett solen stiga ur havet strax intill östra stävstenen.

Tillhör kategorierna Naturupplevelser

Hemlig naturhäxa

21 oktober, 2013

I min bok Hellre häxa än präst skriver jag om olika sorters häxor. Idag har jag varit hemma hos en kvinna som är en blandning av örtagårdshäxa och skogshäxa. Hon kallar sig nog inte häxa, men hon är det. Hon har en genuin kunskap om både växt- och djurvärld. Hon odlar sin egen mat och förmedlar inblickar i djurs känslor och beteenden som få andra jag känner. Läs gärna hennes blogg om samspelet mellan människa och natur, http://urliv.wordpress.com/. Missa inte inläggen om vargen den 17 och 23 augusti 2013.

Tillhör kategorierna Häxkonst, Kreativa människor, Naturupplevelser

En kraftplats

17 oktober, 2012

När vi bodde i Blekinge lärde vi känna den blekingska naturen genom vandringar och övernattningar i skogen. Vissa platser återvände vi till gång på gång. Häromdagen var vi på besök där och kunde märka att de platserna nu har blivit kraftplatser för oss. Att komma till dem och ta in färgerna, dofterna och stämningen fyller oss med kraft och lycka. Det kändes som om träden och stenarna hälsade oss välkomna tillbaka, att de kom ihåg oss, likaväl som vi mindes dem.

Tillhör kategorierna Naturupplevelser

« Äldre inlägg